2016-06-03 06:00

2016-06-07 12:02

"Fördel att utvecklas långsamt"

FRIIDROTT: Lisa Engman senast i den långa raden av skadade höjdhoppartjejer – Sofie Skoog förskonad precis som sin stjärntränare

Götas Lisa Engman,22, är den senaste i en lång rad av långtidsskadade höjdhoppartjejer.
OS-aktuella Sofie Skoog är ett gyllene undantag.
Hon tränas av OS-mästaren Stefan Holm, som i princip aldrig var skadad.

Finns här ett samband?

Lisa Engman skulle ha gjort säsongpremiär på lördag men får hela utomhussäsongen förstörd av en stressfraktur.

Lisa tränas i och för sig av Stefans pappa Johnny, och han var ju i allra högsta grad delaktig i sonens unika förmåga att undvika skador.

Tur, bra gener

– Väldigt tråkigt. Lisa gjorde en jättebra inomhussäsong med medalj på SM. Hoppas hon blir bra snabbt. Det mesta handlar om tur, bra gener, effektiv förebyggande träning och om återhämtningen, säger Stefan Holm.

I likhet med sin tränare Stefan har Sofie Skoog varit väldigt förskonad från skador hittills.

– Det är viktigt att köra mycket fotstyrka. Att gå på tå och hälar, träna små hopp på mjuka underlag. Fruktansvärt tråkig träning men det ger resultat. Jag började med det själv 2001. Jag opererades inte en enda gång under min långa karriär och det är nog ganska unikt, konstaterar Stefan.

Bara fyra sprutor

Fyra cortisonsprutor i foten – det var allt!

– Det är viktigt att ta det lugnt efter varje träning. Det är inte läge att gå och handla och hänga med polarna för att sedan köra nästa pass. Jag gick hem och läste böcker. Fast jag levde på mitt hoppande. De flesta pluggar ju eller arbetar.

Varför har Sofie Skoog varit så förskonad från skador?

– Lite tur, lite skicklighet. Hon har utvecklats långsamt och det är stor en fördel. Sofie gick på friidrottsgymnasiet i Falun i tre år – som kastare. Hennes tränare Björn ”Blomman” Blomgren körde långa pass med låg intensitet. Det tror jag gynnar henne nu.

Stefan tar sig själv som exempel också.

– Jag vann inga stora medaljer som junior. Det var först när jag var 25 som jag vann min första internationella medalj. Jag utvecklades också långsamt.

Klarar män flopstilens påfrestningar bättre än kvinnor?

– Nej, det tror jag inte. Då var dykstilen värre. Där stämde hopparna av med rakt upphoppsben och det utsatte patellasenan under knät för mycket större påfrestningar.

Stefan Holm pekar även på arvets betydelse.

– Jag har arbetargener från farsan och bondegener från morsan, hahaha! Jag har träffat många lovande friidrottare som tyvärr inte hade den kropp som krävdes. Det kunde handla om medfödda skitsaker. Gäller att ha tur i det lotteriet.

Dra i handbromsen

Stefan pekar också på vikten av förebyggande träning och att lyssna på sin kropp.

– Jag lärde mig det med tiden och är ännu bättre på att dra i handbromsen som tränare. Sofie har haft skavanker men har det under kontroll och så har hon bra hjälp av Inger Karlsson och simon Karlén. Det gäller att träna med tålamod i vissa lägen.

För Sofie väntar utomhuspremiär i Oslo 9 juni och sedan tävlar hon i Stockholm 16 juni.

– Nu har vi klarat av all den tuffa träningen. Nu gäller det att ha en bra känsla och explosivitet. Efter EM 6-7 juli kör vi på lite tuffare någon vecka och sen laddar vi inför OS.

Raden av långtidsskadade höjdhoppartjejer har varit lång under åren. Kajsa Bergqvist, Ebba Ljungmark, Emma Green, Götas Emelie Färdigh (som tvingades sluta), Victoria Dronsfield (som fortfarande inte är återställd) och nu hennes klubbkompis Lisa Engman.

Finns här ett samband?

Lisa Engman skulle ha gjort säsongpremiär på lördag men får hela utomhussäsongen förstörd av en stressfraktur.

Lisa tränas i och för sig av Stefans pappa Johnny, och han var ju i allra högsta grad delaktig i sonens unika förmåga att undvika skador.

Tur, bra gener

– Väldigt tråkigt. Lisa gjorde en jättebra inomhussäsong med medalj på SM. Hoppas hon blir bra snabbt. Det mesta handlar om tur, bra gener, effektiv förebyggande träning och om återhämtningen, säger Stefan Holm.

I likhet med sin tränare Stefan har Sofie Skoog varit väldigt förskonad från skador hittills.

– Det är viktigt att köra mycket fotstyrka. Att gå på tå och hälar, träna små hopp på mjuka underlag. Fruktansvärt tråkig träning men det ger resultat. Jag började med det själv 2001. Jag opererades inte en enda gång under min långa karriär och det är nog ganska unikt, konstaterar Stefan.

Bara fyra sprutor

Fyra cortisonsprutor i foten – det var allt!

– Det är viktigt att ta det lugnt efter varje träning. Det är inte läge att gå och handla och hänga med polarna för att sedan köra nästa pass. Jag gick hem och läste böcker. Fast jag levde på mitt hoppande. De flesta pluggar ju eller arbetar.

Varför har Sofie Skoog varit så förskonad från skador?

– Lite tur, lite skicklighet. Hon har utvecklats långsamt och det är stor en fördel. Sofie gick på friidrottsgymnasiet i Falun i tre år – som kastare. Hennes tränare Björn ”Blomman” Blomgren körde långa pass med låg intensitet. Det tror jag gynnar henne nu.

Stefan tar sig själv som exempel också.

– Jag vann inga stora medaljer som junior. Det var först när jag var 25 som jag vann min första internationella medalj. Jag utvecklades också långsamt.

Klarar män flopstilens påfrestningar bättre än kvinnor?

– Nej, det tror jag inte. Då var dykstilen värre. Där stämde hopparna av med rakt upphoppsben och det utsatte patellasenan under knät för mycket större påfrestningar.

Stefan Holm pekar även på arvets betydelse.

– Jag har arbetargener från farsan och bondegener från morsan, hahaha! Jag har träffat många lovande friidrottare som tyvärr inte hade den kropp som krävdes. Det kunde handla om medfödda skitsaker. Gäller att ha tur i det lotteriet.

Dra i handbromsen

Stefan pekar också på vikten av förebyggande träning och att lyssna på sin kropp.

– Jag lärde mig det med tiden och är ännu bättre på att dra i handbromsen som tränare. Sofie har haft skavanker men har det under kontroll och så har hon bra hjälp av Inger Karlsson och simon Karlén. Det gäller att träna med tålamod i vissa lägen.

För Sofie väntar utomhuspremiär i Oslo 9 juni och sedan tävlar hon i Stockholm 16 juni.

– Nu har vi klarat av all den tuffa träningen. Nu gäller det att ha en bra känsla och explosivitet. Efter EM 6-7 juli kör vi på lite tuffare någon vecka och sen laddar vi inför OS.

Raden av långtidsskadade höjdhoppartjejer har varit lång under åren. Kajsa Bergqvist, Ebba Ljungmark, Emma Green, Götas Emelie Färdigh (som tvingades sluta), Victoria Dronsfield (som fortfarande inte är återställd) och nu hennes klubbkompis Lisa Engman.