2016-03-02 06:00

2016-03-02 15:31

"Värvade inte Aregawi"

FRIIDROTT: Förre friidrottsbasen Tomas Riste från Karlstad i skottgluggen

Förre friidrottsbasen Tomas Riste från Karlstad dras nu in i affären med dopningsmisstänkta Abeba Aregawi.
Riste anklagas för att ha särbehandlat Aregawi, blundat och bara ha haft guld för ögonen.
Nu slår han tillbaka.

– Förbundet var inte inblandat över huvud taget i hennes ansökan om svenskt medborgarskap. Vi värvade henne absolut inte, säger Riste.

Riste avgick som Svenska friidrottsförbundets ordförande 2014. Han anser inte att Förbundet agerade fel på något sätt när det gäller den nu dopningsmisstänkta Aregawis övergång till Sverige och svensk friidrott. I efterhand visar det sig att Aregawi aldrig bott i Sverige trots att hon är skriven här.

– När Aregawi flyttade till Sverige och sin man Henok Weldegebriel 2009 var hon inte alls särskilt meriterad. Hon sökte sig hit på eget bevåg. Vi fick en förfrågan från Migrationsverket om hennes idrottsliga bakgrund, som var medelmåttig på den tiden. Hon fick absolut ingen särbehandling, säger Riste.

”Fick inte förtur”

Han fortsätter:

– Det finns exempel på idrottare som fått förtur, till exempel Ludmila Engquist, men Aregawi blev prövad som vem som helst. Varken vi eller hennes klubb Hammarby gjorde någonting för att skynda på processen. Den hade sin gång. Hon fick inte förtur. Det var precis som med Meraf Bahta.

Nu visar det sig att Aregawi återvände till Etiopien bara sex månader efter hon kom till Sverige, i mars 2010. Misstankar har väckts om skenäktenskap i avsikt att få svenskt medborgarskap. Och misstankar om skatteflykt.

– Vi hade absolut inga misstankar. Hennes man bodde i Sverige sedan tidigare. Aregawi ansökte som vem som helst. Två år senare började hon prestera resultat och det blev snack om OS i London 2012. Vi hade diskussioner med Internationella friidrottsförbundet. Etiopien ville inte att hon skulle tävla för Sverige på OS och det gjorde hon inte heller, säger Riste.

Inget märkligt

Den förre förbundsbasen ser inget märkligt i att Aregawi fortsatte att ha Etiopien som bas.

– Nej, varför det? Det finns många svenska friidrottare som bor och tränar I USA större delen av året. Och det finns amerikanska hockeyspelare som bor i Sverige. Var finns skillnaden?

Ni misstänkte aldrig skatteflykt?

– Nej. Ingen aning. Det finns myndigheter som ska hantera de frågorna, inte Friidrottsförbundet. Idrottsrörelsen kan inte på eget bevåg hindra folk från att söka svenskt medborgarskap. Hur skulle det se ut? Tvärtom vill vi ju att så många nyanlända som möjligt ska engagera sig i idrottsrörelsen.

Du kallade det en välkommen julklapp när Aregawi började tävla för Sverige?

– Ja, det var det väl! Då var det ingen som kritiserade...

Riste anar spår av rasism i synen på Aregawis svenska medborgarskap.

– En del påståenden gör mig bekymrad. Jag läser uttalanden om bristande tilltro till afrikanska löpare och deras idrottsmiljö. Det låter rasistiskt i mina öron.

”Patetisk kritik”

Nu har Aregawi även avslöjats som dopningsfuskare.

– Det är naturligtvis oerhört illa. Men det kan knappast Svenska friidrottsförbundet eller hennes klubb Hammarby ställas till svars för. Den kritik som riktats mot två ledare i Hammarby är patetisk. Två personer som gjort ett fantastiskt arbete för friidrotten under flera år och som lagt ner enormt mycket fritid på det jobbet, säger Riste.

– Förbundet var inte inblandat över huvud taget i hennes ansökan om svenskt medborgarskap. Vi värvade henne absolut inte, säger Riste.

Riste avgick som Svenska friidrottsförbundets ordförande 2014. Han anser inte att Förbundet agerade fel på något sätt när det gäller den nu dopningsmisstänkta Aregawis övergång till Sverige och svensk friidrott. I efterhand visar det sig att Aregawi aldrig bott i Sverige trots att hon är skriven här.

– När Aregawi flyttade till Sverige och sin man Henok Weldegebriel 2009 var hon inte alls särskilt meriterad. Hon sökte sig hit på eget bevåg. Vi fick en förfrågan från Migrationsverket om hennes idrottsliga bakgrund, som var medelmåttig på den tiden. Hon fick absolut ingen särbehandling, säger Riste.

”Fick inte förtur”

Han fortsätter:

– Det finns exempel på idrottare som fått förtur, till exempel Ludmila Engquist, men Aregawi blev prövad som vem som helst. Varken vi eller hennes klubb Hammarby gjorde någonting för att skynda på processen. Den hade sin gång. Hon fick inte förtur. Det var precis som med Meraf Bahta.

Nu visar det sig att Aregawi återvände till Etiopien bara sex månader efter hon kom till Sverige, i mars 2010. Misstankar har väckts om skenäktenskap i avsikt att få svenskt medborgarskap. Och misstankar om skatteflykt.

– Vi hade absolut inga misstankar. Hennes man bodde i Sverige sedan tidigare. Aregawi ansökte som vem som helst. Två år senare började hon prestera resultat och det blev snack om OS i London 2012. Vi hade diskussioner med Internationella friidrottsförbundet. Etiopien ville inte att hon skulle tävla för Sverige på OS och det gjorde hon inte heller, säger Riste.

Inget märkligt

Den förre förbundsbasen ser inget märkligt i att Aregawi fortsatte att ha Etiopien som bas.

– Nej, varför det? Det finns många svenska friidrottare som bor och tränar I USA större delen av året. Och det finns amerikanska hockeyspelare som bor i Sverige. Var finns skillnaden?

Ni misstänkte aldrig skatteflykt?

– Nej. Ingen aning. Det finns myndigheter som ska hantera de frågorna, inte Friidrottsförbundet. Idrottsrörelsen kan inte på eget bevåg hindra folk från att söka svenskt medborgarskap. Hur skulle det se ut? Tvärtom vill vi ju att så många nyanlända som möjligt ska engagera sig i idrottsrörelsen.

Du kallade det en välkommen julklapp när Aregawi började tävla för Sverige?

– Ja, det var det väl! Då var det ingen som kritiserade...

Riste anar spår av rasism i synen på Aregawis svenska medborgarskap.

– En del påståenden gör mig bekymrad. Jag läser uttalanden om bristande tilltro till afrikanska löpare och deras idrottsmiljö. Det låter rasistiskt i mina öron.

”Patetisk kritik”

Nu har Aregawi även avslöjats som dopningsfuskare.

– Det är naturligtvis oerhört illa. Men det kan knappast Svenska friidrottsförbundet eller hennes klubb Hammarby ställas till svars för. Den kritik som riktats mot två ledare i Hammarby är patetisk. Två personer som gjort ett fantastiskt arbete för friidrotten under flera år och som lagt ner enormt mycket fritid på det jobbet, säger Riste.