2015-12-15 06:00

2015-12-15 06:00

"Självmordstankar när jag mådde som sämst"

FRIIDROTT: Ulf Karlsson om sin cancer och den långa och tuffa vägen tillbaka till friidrotten

Ulf Karlsson är tillbaka där han trivs allra bäst – i Våxnäshallen och där han kan och får andas friidrott.
Det har inte varit helt självklart det senaste året. I lördags var det exakt på dagen ett år sedan han fick beskedet av sin läkare på Centralsjukhuset i Karlstad: ”Du har cancer”.
I den här intervjun berättar friidrottsprofilen:
– När jag mådde som allra sämst hade jag självmordstankar.

Det senaste året och framför allt vintern, våren och sommaren har för Ulf Karlssons del varit en enda lång kamp för att komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv

Allt började förra hösten med att han kände en knöl på höger sida av halsen. En knöl som snabbt växte. Den 12 december för ett år sedan fick han sitt cancerbesked.

– Jag hade varit på undersökning tre veckor tidigare. Det var tre veckor av väntan och oro. När jag sedan kom för återbesöket och fick det dramatiska beskedet vet jag inte vad jag tänkte. Jag fick dessutom veta att det var en elakartad tumör.

Ulf Karlsson, 68 år, är en av landets mest kända och största idrottsprofiler. Han är starkt förknippad med Göta och inte minst som tränaren bakom Ann-Louise Skoglund. Under tre år var han också förbundskapten (2001-2004) och då under de svenska guldåren med storstjärnor och OS-vinnare som Carolina Klüft, Stefan Holm och Christian Olsson.

Mörka tankar

Han beskrevs ofta som bestämd, tuff och krävande, men också en person som i sitt ledarskap såg människan i sina idrottare och som fanns där som en mental coach och stöd när så krävdes.

Nu säger han:

– Någon bra mental coach för mig själv var jag inte. Långt ifrån. Det har varit många mörka tankar under det här året.

Alltifrån beskedet den 12 december till att det blev operation hände allt snabbt.

– Jag opererades den 29 december.

37 strålbehandlingar

Vintern och våren kom att handla om bland annat 42 dagar på sjukhus och 37 strålbehandlingar med olika biverkningar som följd.

– Lunginflammation, blodförgiftning, feberfrossa och ångest. Jag var illa ute, nära att stryka med.

Det var då, i mars och april, de allra mörkaste tankarna kom och nu säger Ulf:

– Det fanns dagar då jag hade tankar på självmord. Tabletterna fanns där. Kraften att orka ta mig vidare hittade jag på väggen i mitt sjukrum. Där hade barnbarnen satt upp sina teckningar som de ritat till mig.

Ulf är märkt av sjukdomen och det han gått igenom. Men alla i hans närhet är överraskade över hur snabbt han ändå kommit tillbaka och hur han nu återfått livsglädjen och glöden.

Tränade med rullstol

Han berättar ändå gärna om sommaren och rehabiliteringen.

– Min fru Cia har varit fantastisk. Mina tre söner och deras familjer har också varit ett jättestöd. När jag kom hem från sjukhuset satt jag i rullstol. Men vi började med dagliga promenader, Cia drog rullstolen mellan fem lyktstolpar, sedan gick jag två...så fortsatte vi.

Nu styrketränar han, cyklar och orkar promenera en mil.

– Jag har kanske 20-25 procent kvar innan jag är tillbaka i den fysiska form jag hade innan sjukdomen slog till. Det jobbigaste nu är strålskadorna i munnen och svaljet, jag kan inte känna någon smak. Äta måste jag självklart men det här med avsaknaden av någon smak är något jag måste lära mig att leva med och kanske livet ut.

Nytändning

Medicinering har det också handlat om. Och handlar fortfarande om.

– Jag äter ångestdämpande tabletter och även tabletter mot muntorrhet.

Men det viktigaste av allt. Han är tillbaka på banan. När det blir tal om friidrott och att vara tillbaka i Våxnäshallen skiner han med hela ansiktet. Just Våxnäshallen har han mer än ett finger med i bilden att den byggdes för drygt 25 år sedan.

– Jag gick in i politiken och såg mig som politisk vilde. Men vi fick till ett bra hallbygge efter en del turer.

Han är också tillbaka i tränarrollen och ansvarar för vissa bitar kring Maja Rogemyrs och Olivia Wesliens satsningar.

– Jag kände under hösten att drivet kom tillbaka. Jag åkte till Tingvalla och satte mig på läktaren under några träningar. Sedan fick jag frågan från Maja. Jag kan nog säga att jag fått en nytändning. När jag nu går till en träning är det bara det som gäller, då glömmer jag allt annat. Jag kan nog se mig i en tränarroll också några år till. Så är min känsla inombords.

Det senaste året och framför allt vintern, våren och sommaren har för Ulf Karlssons del varit en enda lång kamp för att komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv

Allt började förra hösten med att han kände en knöl på höger sida av halsen. En knöl som snabbt växte. Den 12 december för ett år sedan fick han sitt cancerbesked.

– Jag hade varit på undersökning tre veckor tidigare. Det var tre veckor av väntan och oro. När jag sedan kom för återbesöket och fick det dramatiska beskedet vet jag inte vad jag tänkte. Jag fick dessutom veta att det var en elakartad tumör.

Ulf Karlsson, 68 år, är en av landets mest kända och största idrottsprofiler. Han är starkt förknippad med Göta och inte minst som tränaren bakom Ann-Louise Skoglund. Under tre år var han också förbundskapten (2001-2004) och då under de svenska guldåren med storstjärnor och OS-vinnare som Carolina Klüft, Stefan Holm och Christian Olsson.

Mörka tankar

Han beskrevs ofta som bestämd, tuff och krävande, men också en person som i sitt ledarskap såg människan i sina idrottare och som fanns där som en mental coach och stöd när så krävdes.

Nu säger han:

– Någon bra mental coach för mig själv var jag inte. Långt ifrån. Det har varit många mörka tankar under det här året.

Alltifrån beskedet den 12 december till att det blev operation hände allt snabbt.

– Jag opererades den 29 december.

37 strålbehandlingar

Vintern och våren kom att handla om bland annat 42 dagar på sjukhus och 37 strålbehandlingar med olika biverkningar som följd.

– Lunginflammation, blodförgiftning, feberfrossa och ångest. Jag var illa ute, nära att stryka med.

Det var då, i mars och april, de allra mörkaste tankarna kom och nu säger Ulf:

– Det fanns dagar då jag hade tankar på självmord. Tabletterna fanns där. Kraften att orka ta mig vidare hittade jag på väggen i mitt sjukrum. Där hade barnbarnen satt upp sina teckningar som de ritat till mig.

Ulf är märkt av sjukdomen och det han gått igenom. Men alla i hans närhet är överraskade över hur snabbt han ändå kommit tillbaka och hur han nu återfått livsglädjen och glöden.

Tränade med rullstol

Han berättar ändå gärna om sommaren och rehabiliteringen.

– Min fru Cia har varit fantastisk. Mina tre söner och deras familjer har också varit ett jättestöd. När jag kom hem från sjukhuset satt jag i rullstol. Men vi började med dagliga promenader, Cia drog rullstolen mellan fem lyktstolpar, sedan gick jag två...så fortsatte vi.

Nu styrketränar han, cyklar och orkar promenera en mil.

– Jag har kanske 20-25 procent kvar innan jag är tillbaka i den fysiska form jag hade innan sjukdomen slog till. Det jobbigaste nu är strålskadorna i munnen och svaljet, jag kan inte känna någon smak. Äta måste jag självklart men det här med avsaknaden av någon smak är något jag måste lära mig att leva med och kanske livet ut.

Nytändning

Medicinering har det också handlat om. Och handlar fortfarande om.

– Jag äter ångestdämpande tabletter och även tabletter mot muntorrhet.

Men det viktigaste av allt. Han är tillbaka på banan. När det blir tal om friidrott och att vara tillbaka i Våxnäshallen skiner han med hela ansiktet. Just Våxnäshallen har han mer än ett finger med i bilden att den byggdes för drygt 25 år sedan.

– Jag gick in i politiken och såg mig som politisk vilde. Men vi fick till ett bra hallbygge efter en del turer.

Han är också tillbaka i tränarrollen och ansvarar för vissa bitar kring Maja Rogemyrs och Olivia Wesliens satsningar.

– Jag kände under hösten att drivet kom tillbaka. Jag åkte till Tingvalla och satte mig på läktaren under några träningar. Sedan fick jag frågan från Maja. Jag kan nog säga att jag fått en nytändning. När jag nu går till en träning är det bara det som gäller, då glömmer jag allt annat. Jag kan nog se mig i en tränarroll också några år till. Så är min känsla inombords.

Ulf Karlsson

Namn: Ulf Karlsson.

Ålder: 68.

Bor: Karlstad.

Född: Karlstad.

Familj: Fru Cia samt sönerna Jonas, Mattias och Mikael med familjer.

Noterbart: Har varit förbundskapten i friidrott (2001-2004) samt skidchef i svenska skidförbundet (2012). Utsedd till årets idrottsledare, TT:s pris, vid två tillfällen (2002 och 2004) och ofta anlitad som föreläsare och som rådgivare i olika träningssammanhang.

Källa: