2017-04-11 06:00

2017-04-11 06:00

Älgjakt – och så Sven i Rya

KRÖNIKA: KENNETH OLSSON

Det var inte bara Mallbacken som ramlade ur sin serie i fjol. Qbik gjorde det och Sunnanå likaså. Det är från dessa klubbar Mallbacken hämtat åtta av sina nyförvärv.

Ett ihop-plock av förlorare. Så ser nybygget ut. I Fryksdalen har man vänt detta till något positivt. Alltså värvat spelare som vill ta revansch.

Det är en del av tjusningen med Mallbacken. Det är klubben som ser möjligheter i stället för det besvärliga. Det ska naturligtvis vara totalt omöjligt att ha ett elitlag i fotboll ute i storskogen, en ort som består av några hus, ett vägkors och en fotbollsplan.

Omöjligt...det är ett ord som aldrig använts i Mallbacken.


En av profilerna i klubben är före detta ordföranden Sven Eriksson (han avgick nyligen vid årsmötet och har ersatts av Nils Hauri). Har många härliga minnen där ”Sven i Rya” varit inblandad. Ett av dem: kvalmötet med Sirius för några år sedan. Det var älgjaktstider och när Sirius spelarbuss anlände var det en älgjägare det sista de såg innan bussen parkerade intill Strandvallen. Ordförande Eriksson hälsade välkommen på sitt sätt: ”Här är älgjakt, men det finns annat också här i skogen. För bara ett par dagar sedan knallade det runt en varg här ute på planen”.

Mallbacken vann matchen med 1–0, målet gjorde Linda Wallin. Frågan är om inte Sven Eriksson, genom sin skrämseltaktik, skulle ha bokförts för en assist.


Mallbacken hade i fjol sin kanske mest merittyngda spelartrupp någonsin. Men ett fungerande lag – nej! Mallbacken kommer aldrig att spela världens bästa fotboll. De ska ta sina poäng och segrar via vilja, kraft och där elva spelare på planen ska lämna matcherna med de svettigaste tröjorna.

Allsvenskan igen – jag har lärt mig att aldrig säga aldrig. Men tålamod, det är ett ungt och nytt lag. Men om ett par, tre år så...kanske, kanske.

 

 

Ett ihop-plock av förlorare. Så ser nybygget ut. I Fryksdalen har man vänt detta till något positivt. Alltså värvat spelare som vill ta revansch.

Det är en del av tjusningen med Mallbacken. Det är klubben som ser möjligheter i stället för det besvärliga. Det ska naturligtvis vara totalt omöjligt att ha ett elitlag i fotboll ute i storskogen, en ort som består av några hus, ett vägkors och en fotbollsplan.

Omöjligt...det är ett ord som aldrig använts i Mallbacken.


En av profilerna i klubben är före detta ordföranden Sven Eriksson (han avgick nyligen vid årsmötet och har ersatts av Nils Hauri). Har många härliga minnen där ”Sven i Rya” varit inblandad. Ett av dem: kvalmötet med Sirius för några år sedan. Det var älgjaktstider och när Sirius spelarbuss anlände var det en älgjägare det sista de såg innan bussen parkerade intill Strandvallen. Ordförande Eriksson hälsade välkommen på sitt sätt: ”Här är älgjakt, men det finns annat också här i skogen. För bara ett par dagar sedan knallade det runt en varg här ute på planen”.

Mallbacken vann matchen med 1–0, målet gjorde Linda Wallin. Frågan är om inte Sven Eriksson, genom sin skrämseltaktik, skulle ha bokförts för en assist.


Mallbacken hade i fjol sin kanske mest merittyngda spelartrupp någonsin. Men ett fungerande lag – nej! Mallbacken kommer aldrig att spela världens bästa fotboll. De ska ta sina poäng och segrar via vilja, kraft och där elva spelare på planen ska lämna matcherna med de svettigaste tröjorna.

Allsvenskan igen – jag har lärt mig att aldrig säga aldrig. Men tålamod, det är ett ungt och nytt lag. Men om ett par, tre år så...kanske, kanske.