2016-04-03 11:49

2016-04-03 11:51

Ekonomisk faktor bakom systemskiftet

DEGERFORS: "Rövitt" utgår från två centrala anfallare bredvid varandra

Werner och Lindskog har etablerat DIF i superettan och nosat på allsvenskt kval två gånger. Spelsystemet har alltid varit 4–2–3–1. Säsongens trupp är byggd för 4–4–2.
– Vi insåg ganska snabbt att det skulle bli svårt att få hit den ”tian” eftersom vi inte kan betala de jättelönerna, säger Werner.

Werner tog hårt på den blytunga höstavslutningen, två poäng på de åtta sista matcherna, och har gjort ett gäng omfattande förändringar till den här säsongen.

Mittbacksveteranen Patrik Anttonen fick, trots ytterligare en säsong som en av lagets bästa spelare, ge utrymme för nio år yngre hemvändaren Christoffer Wiktorsson.

Speldirigenten Eric Jernberg, som hade en status som en av suprettans bästa spelare under vårsäsongen innan fötterna började krångla, ersattes av Häckens Sebastian Ohlsson.

DIF-tränarna har även valt att göra en organisatorisk förändring. Efter sju säsonger med 4–2–3–1 kommer laget nu att inleda säsongen med två anfallare.

– Vi tyckte väl att... Ska man spela med en ”tia” ska det liksom vara en poängspelare och en starkt bidragande orsak till att det produceras framåt. Det är en svår plats det där, säger Werner.

– De senaste åren har vi haft väldigt, väldigt bra och erfarna spelare där. Vi känner väl att Ludvig (Fritzson) är spelaren som är närmast där, men han kom från ett bottenlag i division 2 förra året och det är liksom svårt att kasta på honom det ansvaret vi tycker att det innebär att spela där.

”Framför allt spetsen”

Fritzson, som i huvudsak spelade ”tia” efter sina två mål i första starten mot Östersund i tolfte omgången, kommer nu konkurrera som forward, innermittfältare och ytter.

– Om och när han spelar forward kommer det bli mer åt det hållet (4–2–3–1). Men Ludvig är även bra i bollmottagningen och duktig i luften, han klarar av forwardsspelet på ett bra sätt. Men han kommer vara den som droppar ner lite i planen om han spelar. Det var det vi satt och funderade på, säger Werner.

– Vi insåg ganska snabbt att vi inte kunde få hit spelarna som matchade vår kravbild eftersom vi inte kunde betala de jättelönerna, om man säger så. Därför valde vi att gå över och spela lite enklare med två forwards.

Har det här något samband med att ni hade svårt att göra mål förra hösten?

– Det är en helhet, klart det kan ha påverkat lite grann att det gick så pass dåligt som det gjorde. Men det var framför allt spetsen i den där rollen. ”Berra” (Johan Bertilsson), Castro (Sebastian) och kompani – det är väldigt bra spelare som har burit vår offensiv, säger Werner.

– ”Ludde” slog igenom mer än vad någon vågat hoppas på, men har kanske inte den poängskörden att han gör tio-tolv mål. Vi hoppas naturligtvis att han ska göra det, men att bygga för det eller ge honom den ryggsäcken ville vi inte göra.

Vill utveckla anfallsspelet

Degerfors har spelat 4–4–2 i samtliga försäsongsmatcher.

– Försvarsspelet har än så länge varit stabilt och bra förutom en kvart i Halmstad (0–3-förlust). Anfallsspelet har hackat lite, jag tror det har varit lite ovant för samtliga. Men jag tycker ändå att vi har tagit steg.

Vad blir skillnaden spelmässigt med två anfallare på planen?

– Oftast är det så att det blir svårt att vara själv däruppe när man är tillbakatryckt. Lägger man upp bollarna är det oftast två, tre eller fyra mot en och det är lättare att få tryck emot sig, säger Werner.

– Har man två forwards kan man alltid skapa något. Man kan försvara sig med åtta spelare och lägga upp bollen och vara två mot tre. Då kan man vara lite lurigare och hitta på något.

Degerforstränaren betonar att det finns både för och nackdelar med spelmodellerna.

– Men det är inte någon jätteskillnad. Många tror att ”oj, nu har de ändrat till det där”. Men det är smådetaljer i spelet som gör att det blir lite skillnader. Det blir ofta lite rakare och enklare att skapa målchanser med två anfallare bredvid varandra i stället för en.

Werner medger att han är extra laddad inför den här superettanstarten med tanke på höstsäsongen, som han beskriver som ”bland det tyngsta han varit med om”.

– Klart man aldrig tycker det är roligt när det blir sådär och att man vill jobba väldigt hårt, vi har nog jobbat hårdare än någonsin med vårt sätt att spela den här försäsongen, säger Werner.

Werner tog hårt på den blytunga höstavslutningen, två poäng på de åtta sista matcherna, och har gjort ett gäng omfattande förändringar till den här säsongen.

Mittbacksveteranen Patrik Anttonen fick, trots ytterligare en säsong som en av lagets bästa spelare, ge utrymme för nio år yngre hemvändaren Christoffer Wiktorsson.

Speldirigenten Eric Jernberg, som hade en status som en av suprettans bästa spelare under vårsäsongen innan fötterna började krångla, ersattes av Häckens Sebastian Ohlsson.

DIF-tränarna har även valt att göra en organisatorisk förändring. Efter sju säsonger med 4–2–3–1 kommer laget nu att inleda säsongen med två anfallare.

– Vi tyckte väl att... Ska man spela med en ”tia” ska det liksom vara en poängspelare och en starkt bidragande orsak till att det produceras framåt. Det är en svår plats det där, säger Werner.

– De senaste åren har vi haft väldigt, väldigt bra och erfarna spelare där. Vi känner väl att Ludvig (Fritzson) är spelaren som är närmast där, men han kom från ett bottenlag i division 2 förra året och det är liksom svårt att kasta på honom det ansvaret vi tycker att det innebär att spela där.

”Framför allt spetsen”

Fritzson, som i huvudsak spelade ”tia” efter sina två mål i första starten mot Östersund i tolfte omgången, kommer nu konkurrera som forward, innermittfältare och ytter.

– Om och när han spelar forward kommer det bli mer åt det hållet (4–2–3–1). Men Ludvig är även bra i bollmottagningen och duktig i luften, han klarar av forwardsspelet på ett bra sätt. Men han kommer vara den som droppar ner lite i planen om han spelar. Det var det vi satt och funderade på, säger Werner.

– Vi insåg ganska snabbt att vi inte kunde få hit spelarna som matchade vår kravbild eftersom vi inte kunde betala de jättelönerna, om man säger så. Därför valde vi att gå över och spela lite enklare med två forwards.

Har det här något samband med att ni hade svårt att göra mål förra hösten?

– Det är en helhet, klart det kan ha påverkat lite grann att det gick så pass dåligt som det gjorde. Men det var framför allt spetsen i den där rollen. ”Berra” (Johan Bertilsson), Castro (Sebastian) och kompani – det är väldigt bra spelare som har burit vår offensiv, säger Werner.

– ”Ludde” slog igenom mer än vad någon vågat hoppas på, men har kanske inte den poängskörden att han gör tio-tolv mål. Vi hoppas naturligtvis att han ska göra det, men att bygga för det eller ge honom den ryggsäcken ville vi inte göra.

Vill utveckla anfallsspelet

Degerfors har spelat 4–4–2 i samtliga försäsongsmatcher.

– Försvarsspelet har än så länge varit stabilt och bra förutom en kvart i Halmstad (0–3-förlust). Anfallsspelet har hackat lite, jag tror det har varit lite ovant för samtliga. Men jag tycker ändå att vi har tagit steg.

Vad blir skillnaden spelmässigt med två anfallare på planen?

– Oftast är det så att det blir svårt att vara själv däruppe när man är tillbakatryckt. Lägger man upp bollarna är det oftast två, tre eller fyra mot en och det är lättare att få tryck emot sig, säger Werner.

– Har man två forwards kan man alltid skapa något. Man kan försvara sig med åtta spelare och lägga upp bollen och vara två mot tre. Då kan man vara lite lurigare och hitta på något.

Degerforstränaren betonar att det finns både för och nackdelar med spelmodellerna.

– Men det är inte någon jätteskillnad. Många tror att ”oj, nu har de ändrat till det där”. Men det är smådetaljer i spelet som gör att det blir lite skillnader. Det blir ofta lite rakare och enklare att skapa målchanser med två anfallare bredvid varandra i stället för en.

Werner medger att han är extra laddad inför den här superettanstarten med tanke på höstsäsongen, som han beskriver som ”bland det tyngsta han varit med om”.

– Klart man aldrig tycker det är roligt när det blir sådär och att man vill jobba väldigt hårt, vi har nog jobbat hårdare än någonsin med vårt sätt att spela den här försäsongen, säger Werner.

Degerfors IF

Serie: Superettan.

Fjolårsplacering: Nia i superettan.

Resultatmässig målsättning:

Seriefavoriter: ”Halmstad var bra när vi mötte dem, men jag tror inte något lag kommer rycka i väg som Jönköping och Östersund gjorde förra säsongen. Jag tror det kommer bli ganska ovisst och att många lag kommer vilja vara med däruppe”, säger Patrik Werner.

Nyckelspelare: ”För att bli det där topplaget måste man ha en, två spelare som är lite bättre än alla andra. Det finns tre-fem spelare som skulle kunna ta den rollen, men det är svårt att säga vem”.

Genombrott: ”En spelare som inte har spelat så mycket förut men har gjort en bra försäsong är Erik Sachs. Han har gått framåt väldigt mycket under den här vintern och det ska bli väldigt intressant att följa honom”.

! Degerfors har en riktigt namnkunnig backlinje. Werner ser även sitt lag som starkare vad gäller det defensiva arbetet den här säsongen, jobbigare att möta.

? Degerfors gjorde bara 36 mål förra säsongen, varav fyra på de åtta sista matcherna. Ska Degerfors lyckas bättre 2016 behöver fler offensiva spelare kliva fram.