2016-04-02 10:46

2016-04-02 10:46

Allsvenska värvningen som går i pappas fotspår

FOTBOLL: Far och son Ohlsson gjorde upp i en pingisduell

Jonas Ohlsson var en viljestark kugge i Degerfors under fyra säsonger på 80-talet.
Nu är sonen Sebastian laddad för att föra familjearvet vidare.
Tidningen bestämde sig för att ta reda på svaret på den givna frågan: Vilken Ohlsson är bäst?

Far och son Ohlsson var ödmjuka när de mötte upp tidningen inför den prestigefyllda duellen i bäst av tre set i Vallahallen.

– Jag har ingen aning om hur det här ska gå. Det var längesen jag höll i ett pingisracket, säger Jonas Ohlsson med ett lätt leende.

– Samma här vill jag lova, säger Sebastian.

Något favoritskap gick inte att utse. Men när uppvärmningen var till ända så inledde Sebastian, som anslöt från allsvenska Häcken på ett tvåårskontrakt i mitten av november, klart bäst.

Ohlsson den yngre vann, anförd av servar som gäckade farsgubben ordentligt, första set med 11–6.

Andra set fick, dessvärre för Jonas, en liknande matchbild. Sebastian visade upp en backhandoffensiv i paritet med hans erkänt vassa distansskott och gick upp till 10–7-ledning och därmed matchboll.

Då drog mittfältaren in sin första riktiga forehandsmash – och segern var bärgad.

– Det var ju inte så svårt, säger 23-årige Sebastian med ett leende.

– Det var en dålig pingismatch. Ingen av oss har spelat på ett tag, men det var skönt att vinna.

Vad säger du om din backhand?

– Den var betydligt bättre än min forehand i alla fall...

Pappa Jonas såg opåverkad ut efter nederlaget.

– Det kan ha varit en läggmatch.., säger Jonas Ohlsson med ett skratt.

– Nej, det var svårt faktiskt. Jag gjorde allt jag kunde, men det räckte inte till. Jag får träna lite till nästa gång.

Vad fallerade det på?

– Allt egentligen, säger Jonas och båda brister ut i skratt.

– Mina servar, säger Sebastian.

– Bordet var lite kort också...

– Du förlorade ju på båda sidor...

– Ja, det gjorde jag ju... Vi hade ett minipingisbord förr och spelade en del. Det gick bättre då.

Jonas Ohlsson tog förlusten med en klackspark. Annat var det på 80-talet.

Hovaprodukten gjorde drygt 80 seriematcher under fyra säsonger i Degerfors innan han vände hem till Mariestad. Brist på inställning var knappast ett problem för Jonas, som spelade mittfältare eller ytterback.

– Jag gav mig fan på att den jag mötte inte skulle vara bättre än mig. Jag levde mycket på det och min speluppfattning, säger Jonas Ohlsson.

Jonas berättar att vinnarskallen har mildrats med åren, men att det allt händer att han står och sparkar vid sidan när ”Sebbe” spelar.

Sonen har, på gott och ont, ärvt pappas vinnarskalle.

– Det hade nog varit värre om ”Sebbe” förlorat pingismatchen...

Lagkamraterna Emil Johansson och Hampus Zackrisson beskriver Sebastian Ohlsson som den roligaste människan de har träffat utanför planen. På den samma kan han bli svart i ögonen om han förlorar.

– Jag är en riktigt dålig förlorare när det kommer till spel. Vi har haft några riskomgångar hemma hos mig och när jag åker ut tidigt blir jag tokig.

– Jag trodde du menade fotboll. Sällskapsspel.., säger pappa Jonas och skakar på huvudet.

– Det med, men det är ju självklart.

Ohlssonmentaliteten var en tillgång när Degerfors kämpade för att förnya kontraktet i andradivisionen i mitten av 80-talet. Den var en tillgång och bidrog även till ett mål när Häcken slog Mjällby med klara 4–1 i U21 SM-finalen 2014.

Nu är förhoppningen att den även ska spela en betydande roll i Degerfors tilltänkta uppryckning jämfört med den bleka höstsäsongen, då laget bara tog två poäng på de sista åtta matcherna.

– Jag har väl ganska stora förhoppningar. Jag har kommit hit för att få speltid och hoppas spela så många matcher som möjligt. Jag tycker att vi har ett bra lag, sen kanske vi inte riktigt har visat det än. Men jag har ändå stora förhoppningar på att vi ska göra en bra säsong.

Under beskrivningen av nyförvärven konstaterade Zackrisson även att Sebastian Ohlsson är spelaren han tror har högst krav på sig själv.

– Det kan nog stämma. Jag kan förlora självförtroendet lätt om det börjar gå dåligt för mig, jag behöver en bra start i matcherna. Jag har ganska höga krav.

”Sebbe” gjorde åtta inhopp på sina två allsvenska säsonger i Häcken.

– Det enda som inte var bra var att jag inte fick spela så mycket som jag ville. Annars var det bra lagkamrater och Göteborg är en bra stad att vara i, träningsmöjligheterna var riktigt bra. Jag tar med mig det positiva.

Vad hoppas du att Degerforsflytten ska betydda för din karriär?

– Jag hoppas studsa tillbaka lite och få ett lyft spelmässigt i alla fall. Det är när man spelar som man syns och kan visa hur bra man är.

Vad tycker du om din start spelmässigt?

– Det har väl varit sådär. Träningarna har gått bra men det finns mer att hämta på matcherna. Men allt är nytt – nytt spelsystem och nya lagkamrater. Man kommer in i det mer och mer och får upp självförtroendet. Det har väl varit okej, säger den allroundskicklige mittfältaren.

På vägen in till bordtennisrummet sa pappa Jonas att vi borde ha låtit dem spela 1–1 på fotbollsplanen i stället.

Efter Sebastians seger gick vi därför tillbaka till Degerfors omklädningsrum och hämtade en fotboll.

Klarar du av att dribbla farsan, ”Sebbe”?

– Var försiktig så jag inte skadar dig nu.., säger Jonas och skrattar.

Dribblandet hade inte varit i gång länge när pappa åkte på en tvättäkta tunnel intill sin tidigare hemmarena.

Sebastian: Fick du med den på bild?

– Ja, tyvärr Jonas...

– Jag släppte den. Du hörde ju vad han sa om självförtroendet...

Hur är det att komma tillbaka till Valla annars?

– Det är kul, jag trivdes jättebra här i Degerfors. Jag har inte varit här så himla mycket efter det, jag kan nog räkna gångerna på mina tio fingrar. Det känns jättekul, det är många från Hova och Gullspång som har Degerfors som sitt favoritlag. Degerfors har alltid varit stort hemma.

– Ja, det är många hemifrån som följer laget och bryr sig om hur det går. Det är extra roligt, säger Sebastian som inledde sitt fotbollsspelande i Hova IF innan han flyttade vidare till Skövde.

Jonas medger att Sebastian är ett snäpp vassare än vad han var. Inte minst tekniskt.

– När han verkligen får ut allt av sitt spel är han riktigt bra. Det gäller bara att ha det där jävlaranammat i varje match och våga spela ut. Då kommer det gå riktigt bra.

Sebastians förhoppning är att spelet ska räcka hela vägen tillbaka till allsvenskan.

– Jag vill spela så högt upp som möjligt, annars skulle jag inte ha hållit på. Jag hoppas jag kan göra det med Degerfors nästa år. Det hade varit kul.

Far och son Ohlsson var ödmjuka när de mötte upp tidningen inför den prestigefyllda duellen i bäst av tre set i Vallahallen.

– Jag har ingen aning om hur det här ska gå. Det var längesen jag höll i ett pingisracket, säger Jonas Ohlsson med ett lätt leende.

– Samma här vill jag lova, säger Sebastian.

Något favoritskap gick inte att utse. Men när uppvärmningen var till ända så inledde Sebastian, som anslöt från allsvenska Häcken på ett tvåårskontrakt i mitten av november, klart bäst.

Ohlsson den yngre vann, anförd av servar som gäckade farsgubben ordentligt, första set med 11–6.

Andra set fick, dessvärre för Jonas, en liknande matchbild. Sebastian visade upp en backhandoffensiv i paritet med hans erkänt vassa distansskott och gick upp till 10–7-ledning och därmed matchboll.

Då drog mittfältaren in sin första riktiga forehandsmash – och segern var bärgad.

– Det var ju inte så svårt, säger 23-årige Sebastian med ett leende.

– Det var en dålig pingismatch. Ingen av oss har spelat på ett tag, men det var skönt att vinna.

Vad säger du om din backhand?

– Den var betydligt bättre än min forehand i alla fall...

Pappa Jonas såg opåverkad ut efter nederlaget.

– Det kan ha varit en läggmatch.., säger Jonas Ohlsson med ett skratt.

– Nej, det var svårt faktiskt. Jag gjorde allt jag kunde, men det räckte inte till. Jag får träna lite till nästa gång.

Vad fallerade det på?

– Allt egentligen, säger Jonas och båda brister ut i skratt.

– Mina servar, säger Sebastian.

– Bordet var lite kort också...

– Du förlorade ju på båda sidor...

– Ja, det gjorde jag ju... Vi hade ett minipingisbord förr och spelade en del. Det gick bättre då.

Jonas Ohlsson tog förlusten med en klackspark. Annat var det på 80-talet.

Hovaprodukten gjorde drygt 80 seriematcher under fyra säsonger i Degerfors innan han vände hem till Mariestad. Brist på inställning var knappast ett problem för Jonas, som spelade mittfältare eller ytterback.

– Jag gav mig fan på att den jag mötte inte skulle vara bättre än mig. Jag levde mycket på det och min speluppfattning, säger Jonas Ohlsson.

Jonas berättar att vinnarskallen har mildrats med åren, men att det allt händer att han står och sparkar vid sidan när ”Sebbe” spelar.

Sonen har, på gott och ont, ärvt pappas vinnarskalle.

– Det hade nog varit värre om ”Sebbe” förlorat pingismatchen...

Lagkamraterna Emil Johansson och Hampus Zackrisson beskriver Sebastian Ohlsson som den roligaste människan de har träffat utanför planen. På den samma kan han bli svart i ögonen om han förlorar.

– Jag är en riktigt dålig förlorare när det kommer till spel. Vi har haft några riskomgångar hemma hos mig och när jag åker ut tidigt blir jag tokig.

– Jag trodde du menade fotboll. Sällskapsspel.., säger pappa Jonas och skakar på huvudet.

– Det med, men det är ju självklart.

Ohlssonmentaliteten var en tillgång när Degerfors kämpade för att förnya kontraktet i andradivisionen i mitten av 80-talet. Den var en tillgång och bidrog även till ett mål när Häcken slog Mjällby med klara 4–1 i U21 SM-finalen 2014.

Nu är förhoppningen att den även ska spela en betydande roll i Degerfors tilltänkta uppryckning jämfört med den bleka höstsäsongen, då laget bara tog två poäng på de sista åtta matcherna.

– Jag har väl ganska stora förhoppningar. Jag har kommit hit för att få speltid och hoppas spela så många matcher som möjligt. Jag tycker att vi har ett bra lag, sen kanske vi inte riktigt har visat det än. Men jag har ändå stora förhoppningar på att vi ska göra en bra säsong.

Under beskrivningen av nyförvärven konstaterade Zackrisson även att Sebastian Ohlsson är spelaren han tror har högst krav på sig själv.

– Det kan nog stämma. Jag kan förlora självförtroendet lätt om det börjar gå dåligt för mig, jag behöver en bra start i matcherna. Jag har ganska höga krav.

”Sebbe” gjorde åtta inhopp på sina två allsvenska säsonger i Häcken.

– Det enda som inte var bra var att jag inte fick spela så mycket som jag ville. Annars var det bra lagkamrater och Göteborg är en bra stad att vara i, träningsmöjligheterna var riktigt bra. Jag tar med mig det positiva.

Vad hoppas du att Degerforsflytten ska betydda för din karriär?

– Jag hoppas studsa tillbaka lite och få ett lyft spelmässigt i alla fall. Det är när man spelar som man syns och kan visa hur bra man är.

Vad tycker du om din start spelmässigt?

– Det har väl varit sådär. Träningarna har gått bra men det finns mer att hämta på matcherna. Men allt är nytt – nytt spelsystem och nya lagkamrater. Man kommer in i det mer och mer och får upp självförtroendet. Det har väl varit okej, säger den allroundskicklige mittfältaren.

På vägen in till bordtennisrummet sa pappa Jonas att vi borde ha låtit dem spela 1–1 på fotbollsplanen i stället.

Efter Sebastians seger gick vi därför tillbaka till Degerfors omklädningsrum och hämtade en fotboll.

Klarar du av att dribbla farsan, ”Sebbe”?

– Var försiktig så jag inte skadar dig nu.., säger Jonas och skrattar.

Dribblandet hade inte varit i gång länge när pappa åkte på en tvättäkta tunnel intill sin tidigare hemmarena.

Sebastian: Fick du med den på bild?

– Ja, tyvärr Jonas...

– Jag släppte den. Du hörde ju vad han sa om självförtroendet...

Hur är det att komma tillbaka till Valla annars?

– Det är kul, jag trivdes jättebra här i Degerfors. Jag har inte varit här så himla mycket efter det, jag kan nog räkna gångerna på mina tio fingrar. Det känns jättekul, det är många från Hova och Gullspång som har Degerfors som sitt favoritlag. Degerfors har alltid varit stort hemma.

– Ja, det är många hemifrån som följer laget och bryr sig om hur det går. Det är extra roligt, säger Sebastian som inledde sitt fotbollsspelande i Hova IF innan han flyttade vidare till Skövde.

Jonas medger att Sebastian är ett snäpp vassare än vad han var. Inte minst tekniskt.

– När han verkligen får ut allt av sitt spel är han riktigt bra. Det gäller bara att ha det där jävlaranammat i varje match och våga spela ut. Då kommer det gå riktigt bra.

Sebastians förhoppning är att spelet ska räcka hela vägen tillbaka till allsvenskan.

– Jag vill spela så högt upp som möjligt, annars skulle jag inte ha hållit på. Jag hoppas jag kan göra det med Degerfors nästa år. Det hade varit kul.

Sebastian om...

* Att gå i pappas fotspår: ”Det är väl kul. Roligt för honom med, han får närmare att åka. Det känns riktigt bra, Degerfors är en härlig förening med sköna lagkamrater och ledare.

* Flytten till Degerfors: ”Det känns riktigt bra, det är en familjär klubb och många går vidare till högre serier. När jag kollat på Degerfors har de även spelat en rolig fotboll som passar mig. De är ett förväntat bra lag i superettan också, det är bra ambitioner i klubben”.

* Degerfors säsong: ”Svårt att säga, det känns som det finns många bra lag och att många har lyft sig. Men man har förhoppningar om att komma så högt upp som möjligt, jag hoppas vi är med i topp fem-sex”.