Det är något speciellt med Mallbacken
FOTBOLL SPECIAL: Mallbacken
Hemligheten med detta Mallbacken – finns det någon och i så fall vad? NWT-sporten köpte en frukttårta och åkte till byn, som inte ens finns på kartan, för att muta den inre kretsen i fotbollsklubben och få svaren.
– Här står alla med fötterna i backen, här får ingen bli ”kärig”, säger Ivan Eriksson, eller som de säger här, Ivan i Slôtt.
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
Foto: NWT arkiv [Förstora]
;)
Foto: NWT arkiv [Förstora]
;)
Foto: NWT arkiv [Förstora]
;)
Foto: NWT arkiv [Förstora]
;)
Foto: NWT arkiv [Förstora]
;)
Foto: NWT arkiv [Förstora]
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
Foto: NWT arkiv [Förstora]
;)
Foto: Olle Persson [Förstora]
;)
Foto: Aron Eriksson [Förstora]
;)
Foto: NWT arkiv [Förstora]
;)
Foto: NWT arkiv [Förstora]
På vägskylten kunde det lika gärna ha stått Sagobyn, för Mallbackens IF och dess fotbollshistoria är ingenting annat än en sannsaga. I klubbstugan några dagar efter tjejernas bragd, när de tog klivet upp i allsvenskan, är det fortfarande lite omtumlande för de flesta. Ingen har på allvar trott eller planerat för en allsvensk comeback i år. Det styrelsen glömde var att tala om det för tjejerna i laget.
Det Helena Nilsson, Linda Wallin, Mimmi Larsson och resten av gänget gjort är ingenting annat än en skräll, bragd eller kalla det vad du vill. Ivan i Slôtt tog en bit tårta och sa samtidigt.
– Det här trodde jag aldrig mig få uppleva igen. Det är fantastiskt. Jag fyller 80 på söndag, vilken present tjejerna har gett mig, bästa tänkbara. Sven (Eriksson, ordföranden – eller i folkmun, Sven i Ry) har förresten fyllt 70 i sommar. Och så fyller klubben 70. Du, Sven, ska vi inte ha ett jubileum i höst då?
Svaret från Sven kom snabbt:
– Nej, nej, hur ska vi hinna det? Vi har annat att tänka på nu. Nu måste vi dra i gång jobbet mot allsvenskan.
Dagliga träffar
Att Sven, Ivar och ett gäng äldre herrar sitter i Strandvallens klubbhus just den här dagen är ingen tillfällighet. Här träffs de klockan nio – varje dag.
– Vi dricker kaffe och äter smörgås, när det inte bjuds på tårta förstås, säger Sven. Vi diskuterar allt möjligt men framför allt handlar det om vår verksamhet. Det är alltid något att ta upp och fixa.
Sven i Ry är ordförande sedan 1990 och han efterträdde Ivan i Slôtt.
Margareta Svensson fanns med den här dagen och hon har en stor del i att det spelas damfotboll på Strandvallen. Hon är, inte tu tal om annat, klubbens okända hjältinna. Frågan är om det över huvud taget spelats damfotboll i Mallbacken om inte en ung påstridig Margareta växt upp i byn.
Här bakgrunden: Året var 1970 och Strandvallen skulle nyinvigas. Huvudnumret var en match mellan ett gubblag och ett tjejlag. Margareta, i dag 58 år, var den drivande för att få ihop tjejer till matchen. När tjejerna sedan ville fortsätta spela och anmäla ett lag till seriespel, då möttes de av mothugg.
Margareta skrattar och berättar:
– Det var hur kul som helst. När vi sedan frågade styrelsen om vi fick fortsätta träna och spela blev det tvärt nej. Tjejer skulle inte spela fotboll men vi stod på oss, men några pengar till matchtröjor skulle vi inte få. Inte då, men vi fortsatte tjata och till sist gav de med sig.
Nu har klubben bara dam- och flickfotboll på programmet. Herrlaget är avsomnat sedan många år tillbaka.
Tvär nej
Sven i Ry var en som höjde rösten till en början och var kraftig motståndare till att damerna skulle inta Strandvallen.
– Det där har jag fått höra många gånger, men så var det. Jag trodde de skulle tröttna rätt snart.
Till en början fick damerna hålla till på en gräsplätt intill skolan i byn, ett par målvaktsutsparkar från Strandvallen, och senare bakom ena målet, på ett miniutrymme, inne på vallen.
– Det var jag, Greta Svensson och Gunilla Westlund som tjatade oss till att få spela, säger Margareta, som i dag är kassaförvaltare i klubben och som tillhör kioskpersonalen när det är hemmamatcher.
Att få den personal som behövs till matcherna är inget problem för Mallbacken.
– När det blir vår och första matchen ska spelas, då kommer de som de alltid gjort. Det är bara om någon avlidit under året som det behövs ringas in någon ny.
Markägare
Mallbacken äger i dag marken där det spelas fotboll. Det var Margaretas far som skänkte markytan men gärdet som används som parkering vid matcherna och träddungen längs ena långsidan, den marken äger Margareta i dag.
Margareta var Mallbackens första stjärna, även om hon själv slår ifrån sig sådant beröm.
Finns det då någon hemlighet bakom Mallbackens IF och damlaget, något hokus pokus? Nej, knappast, men när pusslet börjar likna någorlunda färdigt växer tre ledord fram; engagemang, trivsel och enkelhet. För som Ivan i Slött sa i ingressen.
– Här får ingen bli ”kärig”.
Runt kaffebordet fanns också Gunde Jansson, Göte Karlsson, Uno Svensson och Sven-Erik Larsson. Alla med sina olika uppgifter i klubben.
Margareta Svensson skrattar och säger:
– Det här är rena gubbdagiset.
En svart dag
Det har ändå inte alltid varit uppåt och en dans på rosor. Ändå har Mallbacken aldrig sammankopplats med några skandaler, inte några som blivit kända utåt i varje fall.
– Bekymmer av olika slag har vi väl haft och ebb i kassan har vi väl haft då och då, men vi har klarat ut det. Det ska vi göra nu också. Vi försöker använda huvudena när vi pratar ekonomi, säger ordförande Eriksson.
Ivan Eriksson minns klubbens allra dystraste dag och sänker röstläget.
– Hösten 1987 när Bosse Backlundh omkom i en trafikolycka. Vilket hårt slag för klubben. Bosse höll ju i det mesta kring laget, ja, han skötte allt. Då var det många som var framme och sa att det var slutet för föreningen. Mitt i sorgen och bedrövelsen var vi några som försökte se framåt. Mörkret skulle inte få övervinna ljuset. Vi skulle fortsätta Bosses verk.
Boo Backlundhs namn nämns med stor respekt inom klubben och efter hans bortgång instiftades en minnesfond varifrån det årligen utdelas ett stipendium till någon ung, lovande damspelare i distriktet.
Busstopp i Brålanda
Mary Sjögren är den som spelat flest matcher i den grönvita tröjan, 345 seriematcher men över 600 när också träningsmatcher, cuper och DM räknas in.
Mary, 54, bor och jobbar i Torsby och har bara positiva minnen från sin fotbollstid i föreningen.
– Det har varit mycket roligt. Jag hade tur och fick vara skadefri, det var därför det blev så många matcher.
Någon match du minns särskilt väl?
– Finalmatchen i cupen. Men i övrigt...oj, det är många. Det har hänt en del. En gång när vi var på väg till bortamatch i Göteborg gick bussen sönder i Brålanda. Vi hann få fram en ny och kom fram i tid till matchen.
Mary hyllar alla människor som ställer upp för klubben.
– Alla trivs i klubben och det går i arv. Det sitter liksom i väggarna.
Just trivseln betonar Mary som en stor anledning till att fotbollen lever kvar.
– Spelarna trivs och blir kvar. Jag minns från min tid att en tradition var att åka till Ivan i Slötts sommarstuga. Då var det alltid abborre och potatis som gällde. Den där kvällen såg vi alla i laget fram mot.
Mary lämnade Mallbacken under en höst och vår, 1987 och 1988, för att spela som proffs i Florens i Italien, i en klubb som hette Kaza 77.
– Det var en upplevelse, ett enda kaos, egentligen. Det var inte lika välordnat där som i Mallbacken. Det var jag, Lisa Thörnqvist och Lis Landeman som nappade på erbjudandet. jag tror vi fick 5 000 i månaden.
Petad ur laget
Bodil Persson är en av pionjärerna i laget. Fem säsonger blev det för hennes del mellan 1975 och 1980. Bodil missar aldrig en hemmamatch och är utropare när Mallbacken har sina bingokvällar.
– Jag har i flera år stått vid sidan om och klagat på det mesta och framför allt att det saknats vinnarskallar i laget. Nu har de yngre växt till sig och tagit fram det där jädraranamma som jag saknat. Det var det som tog dem till allsvenskan den här gången.
Efter säsongen 1980 lämnade Bodil Mallbacken för spel i Fagerås – och gjorde det i besvikelse.
– Eje Nilsson var tränare och jag blev petad och fick spela i B-laget. Då var jag sur, det har gått över för länge sedan. I dag är Eje en god vän till mig.
Kaos när Marta kom
Ingen i Mallbacken har glömt junikvällen 2004 när publikrekordet slogs. Det var när Umeå kom med sitt stjärnlag med Marta, Hanna Ljungberg och Malin Moström i spetsen.
Sven Eriksson minns den dagen mycket väl:
– Då var det kaos här, bilar och folk överallt. Vi slutade ta betalt när vi hade 3 772 innanför staketen. Vi var tvungna få in folket så de fick se matchen. Om nu alla ändå såg så mycket vet jag inte.
Annelie Larsson är ordförande i Värmlands fotbollförbund och sitter även med i styrelsen i Svenska fotbollförbundet. Hon har även besökt Strandvallen som spelare i Qbik.
– Att komma till Strandvallen var något extra och som motståndare fick man höra ett och annat. Publiken sitter ju så nära planen. Det man inte hörde på andra, större arenor, hörde man mycket tydligt i Mallbacken.
Vad fick du höra?
– Det ska jag nog inte berätta här, haha.
Pensionärshuliganer
Annars finns de fortfarande, ”pensionärshuliganerna”. De som psykar motståndarna och hyllar hemmaspelarna. Det vet om annat inte den spelare i Norrköping som i årets möte försökte sno åt sig ett inkast.
– Nej, nej, försök inte. Det är Mallbackens boll, fick hon höra och blev så överraskad att hon snällt gav bollen till hemmalaget.
– Det ska vara tufft att komma hit, säger Sven Eriksson. Så ska det vara även nästa år. Vi kommer att ha ett lag som ska klara sig bra också i allsvenskan.
Det största hotet Eriksson ser mot klubbens allsvenska status är – fotbollförbundets regler och krav.
– Vi ska försöka ordna det som krävs av oss i fråga om säkerhet och andra saker. Sedan hoppas jag vi kan få dispens för vissa saker.
Staket i stället för rep
Strandvallen saknar elljus, sittplatsläktare med tak och staket som spärrar av vissa viktiga områden.
– Vi kommer ha den nya konstgräsplanen och den arena som ska byggas i Sunne som reservarena när tv ska hit och sända. Men det är självklart på Strandvallen vi vill spela så många matcher som möjligt. Det är här vi har vår själ och vår publik.
Annelie Larsson säger redan nu:
– Ett staket kommer säkert Mallbacken få ordna till. Det lär inte räcka med ett rep som avspärrning på ena långsidan. Det som är bra är att förbundets ansvariga är tidigt ute och förklarar vad som måste till på arenan.
Den här veckan har målnäten plockats ner på Strandvallen, alla utrymmen har städats men skylten från 1987 men texten ”Mallbacken i allsvenskan” har plockats fram och sitter uppspikad vid vägkanten. Det är första tecknet på att jobbet mot nästa år har börjat.
Sven igen:
– På lördag ska vi ha styrelsemöte. Det första vi ska diskutera är tränarfrågan. Vi pratar om att kanske erbjuda Stefan (Johansson) en halvtidsanställning. Sedan måste vi förstås börja prata med spelarna och vi ska i gång med sponsorsföräljningen.
P-piller till alla
Här bryter Ivan in och kommer med ett förslag som han mer eller mindre kräver få med i tidningen:
– Alla personer, ung som gammal, i Sunne kommun borde kunna ställa upp med en hundralapp. Det skulle vara välkommet. Förresten, det gör ingenting om Torsbyfolket gjorde detsamma. Fick du med detta nu..? Helst ska det stå med stor, svart stil så ingen missar det.
Ivan kom också med ett förslag när det gäller kontraktsskrivandet.
– Vi behöver alla spelare på planen nästa år. Vi borde ta med en klausul att det ska ingå p-piller till alla i truppen.
Och när ändå nästa års trupp diskuterades – hur ser dagsläget ut?
– Alla vill stanna, säger Sven Eriksson, Målvakten (Katie Fraine) åker hem till USA och ska känna efter, men det sista hon sa till mig inför hemresan var att hon kunde tänka sig komma tillbaka.
Katie var enda proffset i laget.
– Det löste sig bra. Vi hade en privat finansiär när det gällde hennes lön.
Några av årets spelare och före detta spelare är också anställda i klubbens aktiebolag,
– Vi gör jobb åt Sunnex, gummifabriken. Vi har tre tjejer i jobb där just nu.
Om vi bestämmer en ny fikaträff här om ett år – sitter vi här då och pratar om en ny allsvensk säsong då?
– Något annat kan jag inte tro. Vi ska se till att vi får ett slagkraftigt lag som klarar sig bra nästa år, säger Sven Eriksson.
Barbara ”Babs” Rembiosa, - Therese Stolpe, Annica Jansson, Kicki Ingvarsson, Mirjan Persson, - Linda Wallin, Luiza Pendyk, Lena A Persson, Bitte Heggstad, - Jenny Monsén, Maria Adolfsson.
Avbytare: Marie Halvardsson, Helena Nilsson, Mary Sjögren, Frida Broström, Birgitta Stiernberg, Pernilla Bäckström, Carina Adolfsson, Lisa Thörnqvist, Carola Brage, Linda Ranström.
Laget uttaget av Krister Engström och Conny Olsson, båda före detta tränare i Mallbacken
1972: Värmlandsserien norra – etta
1973: Värmlandsserien norra – etta.
1974: Värmlandsserien norra – tvåa.
1975: Värmländska elitserien – etta.
1976: Värmländska elitserien – etta.
1977: Division 2 västra – etta.
1978: Division 1 västra –sexa.
1979: Division 1 västra – fyra.
1980: Division 1 västra – tvåa.
1981: Division 1 västra – trea.
1982: Division 1 västra – tvåa.
1983: Division 1 södra fyra.
1984: Division 1 södra – trea.
1985: Division 1 södra – fyra.
1986: Division 1 södra – sjua.
1987: Division 1 södra – femma.
1988: Allsvenskan – fyra.
1989: Allsvenskan – femma.
1990: Allsvenskan – elva.
1991: Division 1 södra – fyra.
1992: Division 1 södra – etta.
1993: Allsvenskan – elva.
1994: Division 1 södra – etta.
1995: Allsvenskan – tolva.
1996: Division 1 mellersta – fyra.
1997: Division 1 mellersta – sjua.
1998: Division 1 mellersta – tvåa.
1999: Division 1 mellersta – trea.
2000: Division 1 mellersta – etta.
2001: Allsvenskan – sexa.
2002: Allsvenskan – nia.
2003: Allsvenskan – nia.
2004: Allsvenskan – åtta.
2005: Allsvenskan – åtta.
2006: Allsvenskan – tolva.
2007: Söderettan – trea.
2008: Söderettan – åtta.
2009: Söderettan – femma.
2010: Söderettan – elva.
2011: Division 2 norra Götaland – etta och kval mot Norvalla (0-2) och Limhamn Bunkeflo (3-2).
2012: Söderettan – etta och kval mot Sirius (1-0 borta och 1-0 hemma).
2013: ALLSVENSKAN NÄSTA.
