Stig "Stisse" Ekman är numera en glad pensionär och kan ge fotbollen i Degerfors ännu mera tid. Foto: Helena Karlsson
"Vi får ta lördag för lördag"
SPORTINTERVJUN
Han har haft Gunnar Nordahl som tränare, debuterade redan som 18-åring i allsvenskan och diggar Vikingarna och Sven-Ingvars.
Det handlar om fotbollsprofilen Stig ”Stisse” Ekman som just i helgen vaknar upp till sin första dag som pensionär.
– Det blir ett nytt liv. Ska försöka att inte av gammal vana kliva upp på måndag morgon och cykla till jobbet, säger han.
Det handlar om fotbollsprofilen Stig ”Stisse” Ekman som just i helgen vaknar upp till sin första dag som pensionär.
– Det blir ett nytt liv. Ska försöka att inte av gammal vana kliva upp på måndag morgon och cykla till jobbet, säger han.
Publicerad: 2012-09-02 12:06
;)
Stig "Stisse" Ekman.
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Foto: Helena Karlsson [Förstora]
Stig Ekman, eller kort och gott ”Stisse”, bor i Karlstad sedan 1970, men en gång rödvit och degerforsare, alltid rödvit och degerforsare.
– Så är det, säger han och skrattar. Degerfors och fotbollen betyder mycket för mig. Det har blivit en livsstil.
”Stisse” gick hela vägen i Degerfors. Som 10-åring gjorde han sin första match i lilla pojklaget (”Vi kallades så”) och vandrade sedan via åldersgrupperna upp till A-laget. Han var bara 18 när Gunnar Nordahl släppte fram honom som debutant i allsvenskan.
– Vi mötte Helsingborg på Stora Valla och vann med 6-3. Det är en match jag inte glömt. Jag gjorde sedan nio matcher i laget det året, silversäsongen 1963, jag fick ändå ingen medalj. På den tiden var det bara elva spelare som fick medalj.
Du kan ändå räkna dig som SM-silvermedaljör?
– Njaeee, jag tillhörde ju det gänget i alla fall.
För stora byxor
Vad kommer du ihåg av dina allra första sparkar på en fotboll?
– Växte man upp i Degerfors var det självklart att spela fotboll. Första matchen i pojklaget var som tioåring. Jag minns att vi mötte Bråten och jag spelade högerytter. Jag var liten till växten och fotbollströjan och byxorna var alldeles för stora. Jag fick rulla upp byxorna flera varv i linningen. Det var säkert ingen vacker syn.
”Stisse” hann med en del år även i Karlstad BK för att avsluta karriären i Östra Deje. I dag är han tillbaka i Degerfors.
– När Tord Grip och Börje Andersson tog över tränaransvaret mitt i säsongen 1993 blev jag lagledare. Sedan har det fortsatt.
Allsvenskan igen? Varför inte
I dag är ”Stisse” lagledare och lite av varje kring A-laget .
– Patrik (Werner) och Jonas (Lindskog) samt fystränaren Jimmy Högberg gör ett jättejobb. Det är tre mycket kompetenta ledare – jag försöker vara med och sköta lite praktiska saker. Vi trivs tillsammans.
Hur många gånger gör du bilresan till Degerfors under säsong?
– Nu blir det bara tre gånger i veckan. När vi var i allsvenskan var det alla dagar. Då handlade det bara om fotboll, jobb och att sova.
Apropå allsvenskan – hur ser du på möjligheterna för Degerfors att komma tillbaka på den nivån?
– Sportsligt tror jag möjligheten finns. Det visade vi om inte annat i fjol. Det finns en ekonomisk sida också – det kostar att spela i superettan. Spelarna är ju proffs numera.
Stora Valla måste vara som ett andra hem för dig. En person i din närhet har avslöjat att du haft planer på att köpa loss en bit tomtmark av Vallaområdet och bygga ett sommarboende. Stämmer det?
– Haha, jag kanske sa det en gång. Ja, varför inte?, haha. Stora Valla är speciellt. Jag har sett många fotbollsarenor och det finns många som är modernare. Stora Valla är ändå ett fotbollens Mecca. Någon motsvarighet finns inte.
Heinemann störst
Vem är i dina ögon Degerfors störste spelare genom tiderna?
– Den äldre generationen vet jag säger Olle Åhlund. Jag har inte den kollen, bland de spelare jag upplevt svarar jag Lasse Heinemann. Han var dåtidens Torbjörn Nilsson, oerhört svår att ta bollen från och kunde göra genombrott som ingen annan. Han kunde ta bollen mitt på planen och sedan gå rakt genom ett försvar och göra mål. Dusko Radinovic är en annan oerhört duktig spelare, vilken klasspelare. Hur många spelare har inte Degerfors haft, det skulle kännas fel att inte nämna spelare också som Ralf Edström och Olof Mellberg.
Hur förklarar du att lilla Degerfors ändå kan hävda sig så bra i elitfotbollen?
– Traditionen. Den ska inte underskattas. Det är många som jobbar hårt för fotbollen i Degerfors. Det blir tuffare för varje år – vi har varit bortskända med bra juniorkullar. Nu ser det lite tunnare ut på den sidan.
Hur ser du på dagsläget. Kommer ni klara er kvar i superettan?
– Några andra funderingar har vi inte. Nej, nej. Vi är bra nu, spelar med självförtroende. Jag är ändå inställd på att ingenting kommer vara avgjort eller klart förrän sista omgången. Vi får ta lördag för lördag under hösten. Vi möter Falkenberg på måndag – det är en i raden av viktiga matcher.
Om du får välja, nämn en spelare du skulle vilja förstärka Degerfors med just nu?
– Peter Samuelsson. Vi har honom på lånekontrakt men nästa år ska han tillbaka till Örebro SK. Vi skulle behöva honom även nästa år – förhoppningsvis kan det kanske bli så. Det är på Stora Valla han ska spela.
Rödvita gardiner
Hur mycket trevligare är du efter en seger mot om ni förlorat?
– Haha, jag kan vara besviken och till och med sur direkt efter en förlust. Jag har ändå lärt mig att hantera detta, jag vet ju att det snart är ny match. Det är ändå viktigt att ta poäng nu i det läge vi är i. Fotbollen betyder mycket för många i Degerfors och så också för mig. Första tanken när jag vaknar handlar nog om fotboll och den sista innan jag somnar. Och så kan jag nog vakna av att jag drömmer om någon fotbollssituation.
Jag gissar att favoritfärgerna är rött och vitt. Röda och vita gardiner hemma kanske?
– Det händer ibland. Det finns inga bättre färger.
Hur ser du på fotbollen i den stad du bor. Kan Karlstad komma tillbaka i lite högre sammanhang?
– Jag tror att ska det bli något så är det Karlstad BK som ska fixa det. Det är ändå tufft att ta sig till superettan och bli kvar där. Jag tycker inte KBK ska hasta i väg för snabbt. Jag är fortfarande medlem i KBK, det är ett lag jag följer.
Har du något ytterligare favoritlag?
– Ja, Barcelona.
Diggar dansband
Ditt bästa respektive sämsta fotbollsminne?
– Det bästa är när jag fick vara med och spela i silverlaget 1963. Vilka publikmatcher det var, vi hade ett hemmasnitt på 10 500. Det sämsta är när Degerfors ramlade ur allsvenskan 1997. När man tittar på lagbilden från det året inser man att det aldrig hade behövt ske.
Det här visste du inte om Stig Ekman – vad svarar du på den frågan?
– Dansar gör jag inte, men jag gillar Sven-Ingvars och Vikingarna. Något som retar framför allt Patrik Werner.
Du blir pensionär just i dag. Kommer det bli ännu mer fotboll för dig nu?
– Ja, kanske det. Jag kommer i varje fall att kunna åka till träningarna tidigare och kanske även åka och hjälpa Patrik Werner på kansliet. Det känns ändå speciellt att inte behöva gå till jobbet. Jag har jobbat på samma arbetsplats sedan 1970. Det kommer bli lite konstigt på måndag morgon, jag vet redan nu att jag kommer sakna den sociala biten, det kamratskap vi haft, kafferasterna. Jag har ändå förberett mig på det här – det ska nog bra.
Fakta
Stig Arnold Ekman
Ålder: 68.
Familj: Ensamstående.
Bor: Karlstad.
Född: Degerfors.
Yrke: Pensionär sedan i går efter att ha jobbat 42 år, och senast som planerare, vid Metso.
Ser på tv: Nyheter och sport.
Förebild: Min mor Ellen (som avled 1970).
Det klarar jag mig inte utan: Bilen.
Fakta
Fem snabba
San Siro – Stora Valla
Försvar – Anfall
Kostym – Träningsoverall
Träning – Match
Foppatofflor – Fotbollsskor
