Werner och Lindskog kan tangera rekord från 1944
FOTBOLL
;)
Foto: Bo Walld n [Förstora]
– Vår förhoppning är att de ska träna oss till och med 2016, säger ordföranden Jan-Ove Beckman.
Annars kan båda parter bryta avtalet efter 2015 års säsong.
Framgångsrik tid
Med Werner och Lindskog som tränare, och med Beckman som ordförande, har DIF upplevt tre mycket framgångsrika år både sportsligt och ekonomiskt. Då de tog över i föreningen hade klubben ramlat ur superettan – med allt det innebär både när det gäller det fotbollsmässiga och då det handlar om pengar.
Redan 2009 vann laget division 1 i överlägsen stil. Både 2010 och 2011 har DIF slagits om allsvenskt avancemang, till slut blivit femma respektive tia.
– Vi vill bygga vidare på det utmärkta arbete som Patrik och Jonas har gjort i vår förening. Vi ser ingen fara i att binda upp oss för ett så långt avtal utan tycker att det bara är fördelar då vi strävar efter kontinuitet, säger Beckman.
Inför den här säsongen blev DIF av med halva startelvan och inledde med fyra raka förluster. Därefter har det gått bättre. Med tio poäng på nio matcher ligger DIF över både nerflyttnings- och kvalstrecket.
”Känns väldigt bra”
– Det känns väldigt bra att få det här förtroendet, säger Lindskog samtidigt som Werner står bredvid och nickar instämmande.
– Vi tycker väldigt lika om hur fotboll ska spelas och kompletterar varandras egenskaper, fortsätter Lindskog.
Werner tillägger:
– Även övriga i ledarstaben betyder mycket. Som lagledaren ”Stisse” Ekman som jag alltid har haft vid min sida, först sex år med juniorerna och nu drygt tre år A-laget. Jimmy Högberg, med flera, är andra krafter som vi gärna vill fortsätta att samarbeta med.
Degerfors IF vill till att börja med fortsätta att vara ett bra superettanlag men visionen är att komma tillbaka till allsvenskan.
– Det vore fantastiskt att få uppleva allsvensk fotboll här i Degerfors igen, säger Werner och får direkt medhåll från Lindskog.
Wampetits rekord
Till sist; det rekord som de kan tangera. Istvan Wampetits tränade DIF mellan 1937 och 1944. Om Werner och Lindskog fortsätter hela kontraktstiden kommer de att tangera det rekordet. Och med tanke på hur uppskattade och respekterade de är för sitt jobb kan det till och med bli så att Wampetits då drygt 70 år gamla rekord kommer att slås.
1935: Filip Bengtsson
1936–1937: Arnold Andersson-Tagner
1937–1944: Istvan Wampetits
1945–1947: Einar Skeppstedt
1948–1949: Edmund Crawford
1950: Karl-Erik Jakobsson (Gunnar Andersson)
1951–1953: Imre Markos
1953: Gunnar Andersson
1954–1957: Karl Neschy
1957–1959: Olle Åhlund (Tore Karlsson)
1960–1961: Bill Burnikell
1961: Tore Karlsson
1961–1964: Gunnar Nordahl
1965–1966: Vilmos Varzegi
1967: Ernst Bohlin (Tore Karlsson)
1968: Tore Karlsson
1969: Åke Klintberg
1970: Olle Åhlund
1971–1972: Tore Karlsson
1973–1974: Håkan Höglander
1975: Curt Edenvik
1976: Tord Grip
1977–1978: Sven-Göran Eriksson
1979–1980: Lars-Åke Bäckström
1980: Peter Pallman
1981–1982: Janusz Pekowski
1983–1985: Dave Mosson
1986–1987: Björn Juhlin
1988: Lars Henriksson (Bertil Claesson)
1989: Kenneth Sundkvist (Lars Henriksson)
1990–1992: Sören Cratz
1993: Lars-Olof Mattsson
1993: Börje Andersson (Tord Grip)
1994: Erik Hamrén
1995–1996: Sören Cratz
1997: Bosse Nilsson
1998: Börje Andersson
1999: Örjan Glans
1999–2001: Kenneth Nordling
2002–2004: Dave Mosson
2005–2006: Tony Gustavsson
2007: Mark Selmer
2007: Andreas Andersson
2007: Milenko Vukcevic
2008: Janne Stahre
2009–: Patrik Werner och Jonas Lindskog
