Jättetalangen fick sin dröm krossad
ISHOCKEY: Christoffer har fått en nytändning
Nu som 22-åring försöker han sig på en nystart i Karlskoga HC:s division 2-lag.
– Det känns så fruktansvärt tungt det som hänt, säger Christoffer Eriksson.
Foto: Bengt Björk [Förstora]
Han är ett av de största löften som kommit fram inom Karlskogahockeyn på 2000-talet. Men:
– Redan när jag spelade min första match i Bofors A-lag hade problemen börjat.
Det är en skada i vänster axel som ställt till det.
– Jag var ute och tränade mountainbike. Vid Rävåskullen körde jag omkull. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag knappt tog mig hem, jag kunde inte hålla i styret.
Han kämpade på med hockeyn; fick stort förtroende i Frölundas juniorlag, sedan han flyttat till Göteborg när han började gymnasiet, och spelade både i numerära under- och överlägen.
– Ibland kändes det väldigt bra, ibland gick det inte alls. Det var mycket upp och ner.
Operation
Eriksson flyttade hem från Göteborg, försökte spela sig till ett kontrakt med Örebro – men så kom en oundviklig operation av den skadade axeln emellan.
– Mikael Fahlander i Örebroledningen trodde på mig men klubben hade bytt tränare och de nya, Peter Andersson och Lars ”Mozart” Andersson, hade inte samma tro på mig som deras föregångare Hasse Hansson och Peter Holmberg, som kommer från Karlskoga.
Det gjorde att den väg som såg ut att vara snitslad och klar mot elitseriespel - om det inte varit för axelskadan – förde honom in på smala grusstigar inom hockeyns värld: säsongerna 2008–2009 och 2009–2010 fanns han högst sporadiskt med i Karlskoa HC:s division 2-lag, året därpå tillhörde han Filipstads division 3-trupp och förra säsongen höll han till i Hällefors i division 3.
– Jag har minskad rörlighet i den skadade axeln och ibland sätter värken in. Om jag håller upp båda armarna måste jag sänka den vänstra betydligt tidigare än den högra, jag saknar den rätta kraften, berättar han.
”Stoffe” hoppas kunna bygga upp styrkan så att han slipper ytterligare en operation.
– Ja, det vill jag verkligen undvika, säger han.
Tränarens ord
Karlskoga HC-tränaren Thomas ”Sylta” Karlsson har efter bara några veckor på is förstått vilket råämne han fått chansen att förädla.
– Det är en riktigt duktig hockeyspelare. Får han vara skadefri är jag övertygad om att han spelar på högre nivå än division 2 igen, säger ”Sylta”.
Eriksson själv konstaterar:
– Det känns bättre i den skadade axeln, jag känner mer sug och tycker att det är riktigt roligt med hockey igen.
Den skridskoskicklige backen som framför allt har sina starkaste kvaliteter i defensiven har inte gett upp drömmen om att kunna konkurrera om en plats i BIK:s allsvenska trupp.
– Det är förstås långt dit som det är nu men jag ska göra vad jag. För; trots allt fortfarande ung och har nu en oerhörd revanschlust efter motgångarna som har varit.
Ålder: 22 år.
Yrke: Rörmokare.
Bor: I Bråten.
Familj: Sambo med Ida-Marie Olsson.
Roligaste hockeyminne: När jag fick kontrakt med Frölunda och då jag debuterade i Bofors. Det var extra stort med första matchen i Bofors eftersom morfar, Åke Karlsson som spelade många säsonger inom Karlskogahockeyn, fick uppleva det strax innan han gick bort.
Tråkigaste hockeyminne: Naturligtvis skadeproblemen som förstört så mycket för mig och gett mig så mycket besvikelse.




















































