2016-03-17 22:21

2016-03-17 22:23

Känns som om allt kan bli bättre

KRÖNIKA: MIKAEL ADAMSSON

Jag har en kollega som sett 153 FBK-säsonger.
Denne har en favoritrubrik som dyker upp ungefär en gång per halvdecennium. ”Skammens kväll” lyder den.
Så illa var det inte den här aftonen i Luleå. Men det var inte särskilt bra.

Norrbottningarna käkade upp ett Färjestad som länge var lika blekt som de vita bortaställen.

Det var, åtminstone i de två första perioderna, en smått sensationell klasskillnad mellan lagen.


Färjestad kom till spel med fyra vinster av fyra möjliga i grundserien mot samma Luleå. I samma serie skilde det till slut ynka tre poäng – till Luleås fördel – mellan lagen. Efter 52 omgångar.

Rent statistiskt borde det alltså ha blivit en jämn match, men idrott funkar inte så. Och framför allt inte en så kampbetonad sport som hockey.

Färjestad var helt enkelt inte på plats den här kvällen. Det såg ut som om man gjort en mental nödlandning någonstans i trakten av Flurkmark.

Värmlänningarna tog några alibislagsmål i första perioden, men man såg inte ut att tro på det – på riktigt.

”Vi är lite för omständliga. Men samtidigt tycker jag nog att vi backar får för lite support från forwards”, sa Magnus Nygren efter två perioder.

Det är inte ofta det riktas kritik mot egna spelare under match, men ingen kunde säga att kapten ”Nygga” hade fel i sak.

Den första kvartsfinalen kändes avgjord när halva matchen återstod. Brendan Mikkelsons höstlöv singlade in bakom en delvis skymd Pogge – 3–0 och ridå.

Trodde man.


Men en gamblande Tommy Samuelsson lyckades få FBK att sprattla till när han tog ut målvakten med åtta(!) minuter kvar.

Summa summarum var det ändå ljusår mellan lagen den här kvällen. Och jag vägrar tro att det är så här stor skillnad.

Det var så många som inte nådde upp till normal standard, det fanns liksom inga linjer någonstans. Den tidigare så succéartade juniorlinan hade exempelvis ingen skojfrisk kväll och var inne på de tre första Luleåmålen. Men självklart ska de ha en ny chans.

Det är en ny match på lördag. Samuelsson måste fortsätta tro på sin smått geniala idé, och med hemmapubliken i ryggen kan de tre unga mycket väl lyfta igen.

Kvällens behållning med värmländska ögon?

Magnus Nygrens ofattbara träff vid 3–1-målet. Mikael Wikstrands passning till Micke Johanssons 3–2 var inte heller så dum.

I övrigt kan i stort sett allt bli bättre.

Norrbottningarna käkade upp ett Färjestad som länge var lika blekt som de vita bortaställen.

Det var, åtminstone i de två första perioderna, en smått sensationell klasskillnad mellan lagen.


Färjestad kom till spel med fyra vinster av fyra möjliga i grundserien mot samma Luleå. I samma serie skilde det till slut ynka tre poäng – till Luleås fördel – mellan lagen. Efter 52 omgångar.

Rent statistiskt borde det alltså ha blivit en jämn match, men idrott funkar inte så. Och framför allt inte en så kampbetonad sport som hockey.

Färjestad var helt enkelt inte på plats den här kvällen. Det såg ut som om man gjort en mental nödlandning någonstans i trakten av Flurkmark.

Värmlänningarna tog några alibislagsmål i första perioden, men man såg inte ut att tro på det – på riktigt.

”Vi är lite för omständliga. Men samtidigt tycker jag nog att vi backar får för lite support från forwards”, sa Magnus Nygren efter två perioder.

Det är inte ofta det riktas kritik mot egna spelare under match, men ingen kunde säga att kapten ”Nygga” hade fel i sak.

Den första kvartsfinalen kändes avgjord när halva matchen återstod. Brendan Mikkelsons höstlöv singlade in bakom en delvis skymd Pogge – 3–0 och ridå.

Trodde man.


Men en gamblande Tommy Samuelsson lyckades få FBK att sprattla till när han tog ut målvakten med åtta(!) minuter kvar.

Summa summarum var det ändå ljusår mellan lagen den här kvällen. Och jag vägrar tro att det är så här stor skillnad.

Det var så många som inte nådde upp till normal standard, det fanns liksom inga linjer någonstans. Den tidigare så succéartade juniorlinan hade exempelvis ingen skojfrisk kväll och var inne på de tre första Luleåmålen. Men självklart ska de ha en ny chans.

Det är en ny match på lördag. Samuelsson måste fortsätta tro på sin smått geniala idé, och med hemmapubliken i ryggen kan de tre unga mycket väl lyfta igen.

Kvällens behållning med värmländska ögon?

Magnus Nygrens ofattbara träff vid 3–1-målet. Mikael Wikstrands passning till Micke Johanssons 3–2 var inte heller så dum.

I övrigt kan i stort sett allt bli bättre.