2015-11-05 06:00

2015-11-05 09:02

Jonny Nilsson – en murbräcka och legendar

SKRIDSKO: Den värmländske OS-guldmedaljören som banade väg för professionalismen

Östvärmländskan är försvunnen.
Det blir lätt så efter ett halvt sekel i landets näst största stad.
Frispråkig är han dock fortfarande, skridskolegendaren Jonny Nilsson.
NWT har tagit ett snack med OS-guldmedaljören som gör en blixtvisit i Värmland – om uppgångar och fall, ja livet i stort. Och om att han dejtat en tjej som haft ett förhållande med Elvis.

– Lavinen hängde där och jag petade till den. Sedan föll den över mig.

Det är så Jonny Nilsson beskriver sin tuffaste tid i livet, de där åren i början av 1970-talet

När han startade det som kallats proffscirkusen, med 16 skrinnare från hela världen, direkt efter OS 1972 blev han en idrottsmännens murbräcka i kampen för att kunna tjäna pengar på sin sport. Vid den här tiden hängde amatörregeln fortfarande tung över världsidrotten, men Jonny Nilsson ville ändra på det. Men vi återkommer till detta.

”Tränade hårdare”

Jonny Nilsson, från Forshyttan utanför Filipstad, slog igenom tidigt.

Som 20-åring 1962 tog han ett kraftfullt skär rakt in i världseliten, och de följande fyra åren var han en dominant i skridskovärlden.

– I de senare tonåren tränade jag otroligt hårt, hårdare än alla andra skrinnare. Så man kan säga att jag var en träningsprodukt, berättar Jonny.

Han vann VM sammanlagt 1963 och åkte till sig OS-guld på 10 000 meter i ett klassiskt lopp 1964. Han satte fem världsrekord och tog VM-brons 1966. Jonny tilldelades också Svenska Dagbladets bragdmedalj 1963.

Stekhet på alla fronter

Under några år i mitten av 1960-talet var han stekhet på alla fronter. Både på och bredvid isovalen.

Han hade talets gåva och utseendet med sig. Detta inser man inte minst när Jonny drar en liten story om hur han under en period dejtade en tjej som också varit tillsammans med Elvis Presley.

– Hon tyckte att jag var en bättre kille, bondtölpen från Forshyttan, skrattar Jonny raljerande.

Men han hade också delade känslor för det där med att stå i rampljuset, berättar han.

– Jag har alltid haft distans till det jag hållit på med. När det stod folk utanför mitt hotellfönster och skrek tänkte jag att jag snart nog skulle vara nere på jorden igen, säger han med ett snett leende.

Och det var förmodligen just den där förmågan att hålla distans till det han sysslade med som räddade honom när han i början på 1970-talet höll på att krascha fullständigt.

Startade proffsliga

Jonny Nilsson la mer eller mindre av efter OS 1968. Men höll fortfarande kontakten med skridskosporten.

– Jag tyckte det var orättvist att toppidrottsmän inte fick tjäna några pengar, och så fick jag idén till den här proffsligan, säger Jonny.

Vid den här tiden hade östvärmlänningen redan hunnit etablera som fastighetsmäklare i Göteborg, och nyttjade alla kontakter han hade.

– Jag träffade toppskrinnare i smyg och förklarade min idé för dem. Jag lyckades fixa ett par riktigt tunga amerikanska sponsorer och i maj 1972 sjösattes hela proffsplanen.

Men snart stötte Jonny Nilsson och hans medarbetare på problem. Svenske toppåkaren Göran Claesson hoppade exempelvis av...

– ...och sedan vände allting väldigt fort. Från början mottogs min satsning tämligen positivt, men plötsligt var alla emot oss.

Blev en pionjär

Jonny Nilsson hade utmanat etablissemanget, inte minst mäktige IOK-bossen Avery Brundage. Plötsligt hade Nilsson och hans proffsåkare inte tillträde till en enda skridskobana.

– Vi fick börja om från början – och kom faktiskt i gång igen. Vi öppnade med en tävling i Holland och jag orkade driva alltihop i ett år, sedan var det stopp, säger Jonny.

Och fortsätter:

– Jag var helt slut, det är det värsta jag varit med om. Min klart största kris i livet och jag kan gott erkänna att jag fortfarande är bitter över att vi blev så motarbetade.

Jonny fick starta om livet från scratch. Han bildade ett nytt företag som fastighetsmäklare och var från den stunden färdig med skridskosporten.

Men han blev en pionjär och murbräcka i idrottsmännens kamp för att få betalt för sin träning och sina insatser. Och det är här metaforen med lavinen kommer in.

– Bara ett par år efter proffsligans skrinläggning började amatörlagarna luckras upp. Det handlade om opinionsbildning, men jag fick ta smällen.

Ett erkännande

Många år senare fick Jonny ett litet erkännande av dåvarande IOK-chefen Samaranch.

– Han tackade mig faktiskt.

I dag följer inte Jonny med sin sport särskilt mycket. Han tycker dock att svensk skridsko borde ha utnyttjat Tomas Gustafsons framgångar på ett helt annat sätt.

– Vi har inte hängt med och skridskosporten i stort måste moderniseras. Kunde man göra längdskidåkning till en arenasport som säljer så borde det kunna gå med skridskon också. Vi är ju redan på en arena.

– Lavinen hängde där och jag petade till den. Sedan föll den över mig.

Det är så Jonny Nilsson beskriver sin tuffaste tid i livet, de där åren i början av 1970-talet

När han startade det som kallats proffscirkusen, med 16 skrinnare från hela världen, direkt efter OS 1972 blev han en idrottsmännens murbräcka i kampen för att kunna tjäna pengar på sin sport. Vid den här tiden hängde amatörregeln fortfarande tung över världsidrotten, men Jonny Nilsson ville ändra på det. Men vi återkommer till detta.

”Tränade hårdare”

Jonny Nilsson, från Forshyttan utanför Filipstad, slog igenom tidigt.

Som 20-åring 1962 tog han ett kraftfullt skär rakt in i världseliten, och de följande fyra åren var han en dominant i skridskovärlden.

– I de senare tonåren tränade jag otroligt hårt, hårdare än alla andra skrinnare. Så man kan säga att jag var en träningsprodukt, berättar Jonny.

Han vann VM sammanlagt 1963 och åkte till sig OS-guld på 10 000 meter i ett klassiskt lopp 1964. Han satte fem världsrekord och tog VM-brons 1966. Jonny tilldelades också Svenska Dagbladets bragdmedalj 1963.

Stekhet på alla fronter

Under några år i mitten av 1960-talet var han stekhet på alla fronter. Både på och bredvid isovalen.

Han hade talets gåva och utseendet med sig. Detta inser man inte minst när Jonny drar en liten story om hur han under en period dejtade en tjej som också varit tillsammans med Elvis Presley.

– Hon tyckte att jag var en bättre kille, bondtölpen från Forshyttan, skrattar Jonny raljerande.

Men han hade också delade känslor för det där med att stå i rampljuset, berättar han.

– Jag har alltid haft distans till det jag hållit på med. När det stod folk utanför mitt hotellfönster och skrek tänkte jag att jag snart nog skulle vara nere på jorden igen, säger han med ett snett leende.

Och det var förmodligen just den där förmågan att hålla distans till det han sysslade med som räddade honom när han i början på 1970-talet höll på att krascha fullständigt.

Startade proffsliga

Jonny Nilsson la mer eller mindre av efter OS 1968. Men höll fortfarande kontakten med skridskosporten.

– Jag tyckte det var orättvist att toppidrottsmän inte fick tjäna några pengar, och så fick jag idén till den här proffsligan, säger Jonny.

Vid den här tiden hade östvärmlänningen redan hunnit etablera som fastighetsmäklare i Göteborg, och nyttjade alla kontakter han hade.

– Jag träffade toppskrinnare i smyg och förklarade min idé för dem. Jag lyckades fixa ett par riktigt tunga amerikanska sponsorer och i maj 1972 sjösattes hela proffsplanen.

Men snart stötte Jonny Nilsson och hans medarbetare på problem. Svenske toppåkaren Göran Claesson hoppade exempelvis av...

– ...och sedan vände allting väldigt fort. Från början mottogs min satsning tämligen positivt, men plötsligt var alla emot oss.

Blev en pionjär

Jonny Nilsson hade utmanat etablissemanget, inte minst mäktige IOK-bossen Avery Brundage. Plötsligt hade Nilsson och hans proffsåkare inte tillträde till en enda skridskobana.

– Vi fick börja om från början – och kom faktiskt i gång igen. Vi öppnade med en tävling i Holland och jag orkade driva alltihop i ett år, sedan var det stopp, säger Jonny.

Och fortsätter:

– Jag var helt slut, det är det värsta jag varit med om. Min klart största kris i livet och jag kan gott erkänna att jag fortfarande är bitter över att vi blev så motarbetade.

Jonny fick starta om livet från scratch. Han bildade ett nytt företag som fastighetsmäklare och var från den stunden färdig med skridskosporten.

Men han blev en pionjär och murbräcka i idrottsmännens kamp för att få betalt för sin träning och sina insatser. Och det är här metaforen med lavinen kommer in.

– Bara ett par år efter proffsligans skrinläggning började amatörlagarna luckras upp. Det handlade om opinionsbildning, men jag fick ta smällen.

Ett erkännande

Många år senare fick Jonny ett litet erkännande av dåvarande IOK-chefen Samaranch.

– Han tackade mig faktiskt.

I dag följer inte Jonny med sin sport särskilt mycket. Han tycker dock att svensk skridsko borde ha utnyttjat Tomas Gustafsons framgångar på ett helt annat sätt.

– Vi har inte hängt med och skridskosporten i stort måste moderniseras. Kunde man göra längdskidåkning till en arenasport som säljer så borde det kunna gå med skridskon också. Vi är ju redan på en arena.

Jonny Nilsson

Ålder: 72.

Yrke: Fastighetsmäklare.

Familj: Fru och två vuxna barn.

Bor: Hindås, utanför Göteborg.

Idrottskarriär: Skridskoåkare i världsklass.

Meriter: Vann VM sammanlagt 1963 och OS-guld på 10 000 meter 1964. Han satte fem världsrekord (därav tre i VM 1963), tog VM-brons 1966 och erövrade 17 individuella SM 1962–68. Tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj (Bragdguldet) 1963.