2015-09-25 16:35

2015-10-09 17:27

Han ska ta sig över VM-hinder

HINDERBANA: Student från Karlstad tävlar i Sierra Nevada

Över två tuffa mil över hinder i kalifornisk hetta väntar för Karlstadsstudenten Emil Carlberg nästa lördag.
– Man springer tills man stupar, säger han.

Nu blir det som att avverka det geggiga kraftprovet ett par gånger på raken, därtill med många svårforcerade militärinspirerade hinder.

Hinderbane-VM, Reebok Spartan Race World Championship, har tävlingscentrumet vid olympiska parken i Squaw Valley (vinter-OS 1960) nära Tahoesjön i Yosemite nationalpark. Emil är med i motionsklassen.

Banan, som går i Sierra Nevada-bergen, är hemlig, det enda deltagarna vet är att längden är 12–14 miles (19,3–22,5 kilometer) och hindren 30–35 stycken.

– Det är den tuffaste sporten man kan hitta, så det blir nog en jävla utmaning. Han som vann förra året hade tre timmar, säger Emil, som är extra vildvuxen på huvud och i ansikte på grund av ett vad med en kompis.

– Vi slog vad om 1 000 spänn att jag inte skulle klippa- eller raka mig fram till tävlingen. Det var i juni. Nu börjar jag ångra mig. Det ser så fult ut och är omöjligt att ha någon frisyr, känns som jag har en svamp på huvudet.

Allt hår lär också förvärra det han fruktar mest.

– Värmen tror jag blir det värsta. Det är ökenområde i närheten, jag skulle gissa att det är 25–30 grader. Jag kan gå i bar överkropp i snöstorm, men när det är varmt är det nästan kört för min del.

Emil Carlberg är en 22-årig göteborgare som nyss blivit Karlstadsbo och studerar ekonomi på universitetet. Han gillar extremsporter och äventyr, har bloggen Made of action där han berättar om sina strapatser.

Han har hittills hunnit med åtta hinderbanetävlingar, sju svenska och en i Moskva.

Superior OCR på Lidingö sprang han nu i sommar.

– Det var den jobbigaste och roligaste hinderbana jag kört.

I samband med den tävlingen fick han reda på att det gick att anmäla sig till VM-evenemanget.

Han är ende svensk tillsammans med betydligt mer rutinerade Jimmy Sandsten, Vårgårda, och Maria Welin, Borås, som tävlar i VM-klassen.

Som ännu yngre spelade Emil Carlberg fotboll i cirka tio år och innebandy i sju år, men tröttnade.

– Jag ville ha något mer extremt, mer adrenalin och action.

Cyklat över USA

Han satte i gång med militär fitness, som han nu tränat i sex år och som lagt en fysisk grund.

För några år sedan började han med äventyrsresor.

– Jag blev trött på vanliga charterresor. Jag tycker inte det är kul längre, jag har testat, att bara ligga på en sandstrand med 1 000 andra som gör likadant. Det händer inget. Jag måste ha adrenalin och action. Det är så jag funkar nu i alla fall.

2013–2014 cyklade har först 550 mil från New York till Los Angeles på 54 dagar tillsammans med en kompis, gick sen 200 mil till fots genom Nya Zeeland på 63 dagar med en annan kompis och tillbringade tre veckor på en öde ö i Dominikanska republiken (med kompisen från USA-cyklingen).

I februari i år bar det iväg upp på Mount Everest.

– Inte hela vägen upp, men 6 000 meter och ner igen.

– Efter det skulle jag jobba i Stockholm och hann inte med några fler äventyr, så jag tänkte vad fan ska jag nu göra? Vad är så nära äventyr man kan komma? Jo, hinderbanor och så, det blir som ett äventyr i vardagen.

Sporten, som på engelska heter Obstacle Course racing, växer i både världen och Sverige. Serien Tough Viking, med två tävlingar i Stockholm, en i Oslo och en i Göteborg, har lockat cirka 20 000 deltagare totalt i år.

Som ny student i Karlstad, med nollning och flyttning, har dock förberedelserna inför USA-tävlingen blivit lite lidande, men Emil har tränat så mycket han kunnat, några militär fitness-pass med en klubb i Säffle, men mest spinningcykel, armhävningar, situps och sånt hemma, och löpning med viktväst och vikter på armar och ben. Med 15–20 kilo extra springer han ofta dryga milen.

70 procent huvudet

Det går ändå inte att jämföra med utmaningen som väntar.

– Nej, det blir något helt nytt. Men de säger att 30 procent sitter i kroppen och 70 procent huvudet.

Har du några placeringsmål?

– Nej, den första hinderbanan jag körde var i slutet på mars i år, och jag har inte hunnit träna så mycket, och jag vet vilka monster i de här sammanhangen som kommer vara med och tävla. Även om jag är vinnarskalle vet jag att jag inte kommer bland de bästa.

Emil Carlberg har också vidare planer med äventyr och hinderbanor.

– Drömmen är att kunna leva på det här i framtiden. Tanken är att jag ska ta sabbatsår nästa år och föreläsa tillsammans med en polare.

Bestigning av Kilimanjaro står också på agendan 2016.

Nu blir det som att avverka det geggiga kraftprovet ett par gånger på raken, därtill med många svårforcerade militärinspirerade hinder.

Hinderbane-VM, Reebok Spartan Race World Championship, har tävlingscentrumet vid olympiska parken i Squaw Valley (vinter-OS 1960) nära Tahoesjön i Yosemite nationalpark. Emil är med i motionsklassen.

Banan, som går i Sierra Nevada-bergen, är hemlig, det enda deltagarna vet är att längden är 12–14 miles (19,3–22,5 kilometer) och hindren 30–35 stycken.

– Det är den tuffaste sporten man kan hitta, så det blir nog en jävla utmaning. Han som vann förra året hade tre timmar, säger Emil, som är extra vildvuxen på huvud och i ansikte på grund av ett vad med en kompis.

– Vi slog vad om 1 000 spänn att jag inte skulle klippa- eller raka mig fram till tävlingen. Det var i juni. Nu börjar jag ångra mig. Det ser så fult ut och är omöjligt att ha någon frisyr, känns som jag har en svamp på huvudet.

Allt hår lär också förvärra det han fruktar mest.

– Värmen tror jag blir det värsta. Det är ökenområde i närheten, jag skulle gissa att det är 25–30 grader. Jag kan gå i bar överkropp i snöstorm, men när det är varmt är det nästan kört för min del.

Emil Carlberg är en 22-årig göteborgare som nyss blivit Karlstadsbo och studerar ekonomi på universitetet. Han gillar extremsporter och äventyr, har bloggen Made of action där han berättar om sina strapatser.

Han har hittills hunnit med åtta hinderbanetävlingar, sju svenska och en i Moskva.

Superior OCR på Lidingö sprang han nu i sommar.

– Det var den jobbigaste och roligaste hinderbana jag kört.

I samband med den tävlingen fick han reda på att det gick att anmäla sig till VM-evenemanget.

Han är ende svensk tillsammans med betydligt mer rutinerade Jimmy Sandsten, Vårgårda, och Maria Welin, Borås, som tävlar i VM-klassen.

Som ännu yngre spelade Emil Carlberg fotboll i cirka tio år och innebandy i sju år, men tröttnade.

– Jag ville ha något mer extremt, mer adrenalin och action.

Cyklat över USA

Han satte i gång med militär fitness, som han nu tränat i sex år och som lagt en fysisk grund.

För några år sedan började han med äventyrsresor.

– Jag blev trött på vanliga charterresor. Jag tycker inte det är kul längre, jag har testat, att bara ligga på en sandstrand med 1 000 andra som gör likadant. Det händer inget. Jag måste ha adrenalin och action. Det är så jag funkar nu i alla fall.

2013–2014 cyklade har först 550 mil från New York till Los Angeles på 54 dagar tillsammans med en kompis, gick sen 200 mil till fots genom Nya Zeeland på 63 dagar med en annan kompis och tillbringade tre veckor på en öde ö i Dominikanska republiken (med kompisen från USA-cyklingen).

I februari i år bar det iväg upp på Mount Everest.

– Inte hela vägen upp, men 6 000 meter och ner igen.

– Efter det skulle jag jobba i Stockholm och hann inte med några fler äventyr, så jag tänkte vad fan ska jag nu göra? Vad är så nära äventyr man kan komma? Jo, hinderbanor och så, det blir som ett äventyr i vardagen.

Sporten, som på engelska heter Obstacle Course racing, växer i både världen och Sverige. Serien Tough Viking, med två tävlingar i Stockholm, en i Oslo och en i Göteborg, har lockat cirka 20 000 deltagare totalt i år.

Som ny student i Karlstad, med nollning och flyttning, har dock förberedelserna inför USA-tävlingen blivit lite lidande, men Emil har tränat så mycket han kunnat, några militär fitness-pass med en klubb i Säffle, men mest spinningcykel, armhävningar, situps och sånt hemma, och löpning med viktväst och vikter på armar och ben. Med 15–20 kilo extra springer han ofta dryga milen.

70 procent huvudet

Det går ändå inte att jämföra med utmaningen som väntar.

– Nej, det blir något helt nytt. Men de säger att 30 procent sitter i kroppen och 70 procent huvudet.

Har du några placeringsmål?

– Nej, den första hinderbanan jag körde var i slutet på mars i år, och jag har inte hunnit träna så mycket, och jag vet vilka monster i de här sammanhangen som kommer vara med och tävla. Även om jag är vinnarskalle vet jag att jag inte kommer bland de bästa.

Emil Carlberg har också vidare planer med äventyr och hinderbanor.

– Drömmen är att kunna leva på det här i framtiden. Tanken är att jag ska ta sabbatsår nästa år och föreläsa tillsammans med en polare.

Bestigning av Kilimanjaro står också på agendan 2016.