2016-01-12 09:23

2016-01-12 09:23

Utmanande år för Filip Högberg

ISHOCKEY: Drömmen tog en oväntad vändning

Ishockeytalangen Filip Högberg från Säffle strävade efter en dröm från barnsben – att gå hockeygymnasium i den klassiska ishockeystaden Leksand. Inledningen på äventyret tog dock en oväntad vändning...

Vi tar det från början.

Filip tog sina första skridskoskär i Somashallen i Säffle när han som treåring började i skridskoskolan i Säffle HC:s regi. Hans unga ålder innebar att han åkte med de som var två år äldre, ett mönster som återkommer under senare år.

– Jag har väl alltid haft en viss talang. Det har blivit att jag nästan alltid spelat med de som är lite äldre, säger Filip.

Detta faktum till trots är det en otroligt ödmjuk 17-åring som ST möter i föräldrahemmet under julledigheten.

– Jag har verkligen aldrig tagit något för givet. Det är inte så att jag förväntar mig att jag ska få spela, utan jag försöker hela tiden jobba hårt för att ta en plats i lagen jag spelar i.

Att man inte ska ta någonting för givet är Filip ett levande exempel på, ska det visa sig senare.

Från moderklubben och tillbaka

Innan det var dags för gymnasiet i Leksand hann Filip med en ettårig sejour i Forshaga, där han spelade för klubbens U16-lag.

Därefter återvände han till moderklubben i Säffle där han fick sitt första seniorkontrakt med a-laget i Säffle HC. En av höjdpunkterna hittills, menar han själv.

Allting har dock inte gått smärtfritt. Under flera år hade Filip smärtor i ljumske och rygg, och när han sedan började gymnasiet i Leksand ökade smärtan i och med den höjda träningsmängden.

Klubbens läkare tog en titt på skadan och en magnetröntgen ordnades. Det visade sig att Filip hade en tumör på lårbenshalsen.

– Den hade växt sig större och större under åren. Till slut så pass mycket att den sköt bäckenet uppåt, berättar Filip.

Operation och rehab

Den första säsongen i Leksand blev därmed spolierad. I januari 2015 blev det till sist en operation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Efter åtta dagar på sjukhuset började den långa vägen tillbaka till isen.

– De första dagarna fick jag försöka träna mig framåt med ett gå-bord. Efter det var det tio veckor där jag inte fick anstränga benet över huvudtaget, utan gå med kryckor.

Efter en lång tid och otaliga återbesök och träffar med sjukgymnaster senare fick Filip äntligen lite positiva besked, och kunde börja med lättare rörlighetsövningar.

Under tiden fick Filip mycket stöd, främst av föräldrarna Christian och Madeleine, men också av skolan i Leksand.

– Mamma och pappa har ju betytt hur mycket som helst under den här tiden. Men även skolan, eftersom de var så förstående och lät mig studera hemifrån under närmare två månader. De ordnade också så jag fick taxiskjuts till och från skolan.

– Eftersom Filip inte kunde spela matcher åkte han hem nästan varenda helg. Så vi fick köra några resor tur och retur från Leksand, skrattar mamma Madeleine.

Comeback under hösten

Efter nästan 11 månader av rehab-träning gjorde Filip sin första match i november. Men rehabiliteringen är fortfarande inte helt borta ur träningen.

– Jag känner inte av det nämnvärt på isen nu, men jag rehabtränar fortfarande för att smärtorna inte ska komma tillbaka.

Belöningen för allt slit kom också till slut. Filip fick chansen i Leksands J18 Elitlag.

– Det är helt klart en av höjdpunkterna hittills, att lyckas ta mig tillbaka på ett så bra sätt och få chansen i elitlaget, säger han.

Framträdandet lär inte vara det sista.

Om han bara fortsätter på inslagen väg lär det bli fler matcher med laget under säsongen.

Bli så bra som möjligt

Efter ett tungt år ligger nu framtiden öppen. Någon tydlig målsättning har inte Filip, men det finns en del planer i tankarna.

– När det gäller hockeyn vill jag egentligen bara försöka att bli så bra som möjligt. Sedan skulle jag vilja plugga på college i USA och även spela hockey där, berättar han.

Efter det år Filip har haft, och med de hinder han tvingats överkomma, så ligger nu vägen öppen.

Kanske hela vägen över Atlanten.

Vi tar det från början.

Filip tog sina första skridskoskär i Somashallen i Säffle när han som treåring började i skridskoskolan i Säffle HC:s regi. Hans unga ålder innebar att han åkte med de som var två år äldre, ett mönster som återkommer under senare år.

– Jag har väl alltid haft en viss talang. Det har blivit att jag nästan alltid spelat med de som är lite äldre, säger Filip.

Detta faktum till trots är det en otroligt ödmjuk 17-åring som ST möter i föräldrahemmet under julledigheten.

– Jag har verkligen aldrig tagit något för givet. Det är inte så att jag förväntar mig att jag ska få spela, utan jag försöker hela tiden jobba hårt för att ta en plats i lagen jag spelar i.

Att man inte ska ta någonting för givet är Filip ett levande exempel på, ska det visa sig senare.

Från moderklubben och tillbaka

Innan det var dags för gymnasiet i Leksand hann Filip med en ettårig sejour i Forshaga, där han spelade för klubbens U16-lag.

Därefter återvände han till moderklubben i Säffle där han fick sitt första seniorkontrakt med a-laget i Säffle HC. En av höjdpunkterna hittills, menar han själv.

Allting har dock inte gått smärtfritt. Under flera år hade Filip smärtor i ljumske och rygg, och när han sedan började gymnasiet i Leksand ökade smärtan i och med den höjda träningsmängden.

Klubbens läkare tog en titt på skadan och en magnetröntgen ordnades. Det visade sig att Filip hade en tumör på lårbenshalsen.

– Den hade växt sig större och större under åren. Till slut så pass mycket att den sköt bäckenet uppåt, berättar Filip.

Operation och rehab

Den första säsongen i Leksand blev därmed spolierad. I januari 2015 blev det till sist en operation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Efter åtta dagar på sjukhuset började den långa vägen tillbaka till isen.

– De första dagarna fick jag försöka träna mig framåt med ett gå-bord. Efter det var det tio veckor där jag inte fick anstränga benet över huvudtaget, utan gå med kryckor.

Efter en lång tid och otaliga återbesök och träffar med sjukgymnaster senare fick Filip äntligen lite positiva besked, och kunde börja med lättare rörlighetsövningar.

Under tiden fick Filip mycket stöd, främst av föräldrarna Christian och Madeleine, men också av skolan i Leksand.

– Mamma och pappa har ju betytt hur mycket som helst under den här tiden. Men även skolan, eftersom de var så förstående och lät mig studera hemifrån under närmare två månader. De ordnade också så jag fick taxiskjuts till och från skolan.

– Eftersom Filip inte kunde spela matcher åkte han hem nästan varenda helg. Så vi fick köra några resor tur och retur från Leksand, skrattar mamma Madeleine.

Comeback under hösten

Efter nästan 11 månader av rehab-träning gjorde Filip sin första match i november. Men rehabiliteringen är fortfarande inte helt borta ur träningen.

– Jag känner inte av det nämnvärt på isen nu, men jag rehabtränar fortfarande för att smärtorna inte ska komma tillbaka.

Belöningen för allt slit kom också till slut. Filip fick chansen i Leksands J18 Elitlag.

– Det är helt klart en av höjdpunkterna hittills, att lyckas ta mig tillbaka på ett så bra sätt och få chansen i elitlaget, säger han.

Framträdandet lär inte vara det sista.

Om han bara fortsätter på inslagen väg lär det bli fler matcher med laget under säsongen.

Bli så bra som möjligt

Efter ett tungt år ligger nu framtiden öppen. Någon tydlig målsättning har inte Filip, men det finns en del planer i tankarna.

– När det gäller hockeyn vill jag egentligen bara försöka att bli så bra som möjligt. Sedan skulle jag vilja plugga på college i USA och även spela hockey där, berättar han.

Efter det år Filip har haft, och med de hinder han tvingats överkomma, så ligger nu vägen öppen.

Kanske hela vägen över Atlanten.

  • Robin Widing