2016-04-07 06:00

2016-04-07 06:00

Mer glöd än någonsin

SÄFFLE: Sven-Ingvars smygpremiär har blivit en klassiker på Medis scen

När Sven-Ingvars hade sin första stora smygpremiär i Medis – det var 2009 och turnén hette Nio liv – kunde undertecknad konstatera att bandet var bättre än någonsin. Året efter var Sven-Ingvars ännu bättre och sedan blev det bara bättre och bättre fram till ifjol då vi konstaterade att bandet stod på sin absoluta topp.

Den här gången är Sven-Ingvars som allra, allra bäst och visar mer glöd än någonsin. Vilket annat band är som bäst efter 60 år?

Sven-Ingvars har fortsatt att utvecklas och utmana sig själva. Man finsnickrar ständigt på arrangemang och sångstämmor och ger nytt liv åt klassiska hits. Sven-Ingvars kunde göra det enkelt för sig men har varje år valt att turnera med en nyförpackad hitparad.

Den här gången var konserten i princip indelad i tre delar. Den första delen, som frontmannen själv öppnade med Rock around the clock på saxofon, innehöll smakprov på några av alla hits från orkesterns första årtionde; Min gitarr, Vid din sida, Det tror jag inte på, Fröken Fräken och så vidare. Här mynnade merparten av låtarna ut i rungande allsång.

I Frödingland

Andra delen handlade om Gustaf Fröding och alla de dikter som tonsatts i Sven-Ingvars namn; Det var dans bort i vägen, den underbara En kärleksvisa, för att inte tala om Anita som kan vara det allra vackraste av allt som Sven-Ingvars har gjort. Sven-Ingvars Fröding-tolkningar är tidlösa och tolkningarna blir bättre för varje gång man hör dem. Nu fick vi exempelvis höra Ä du mä på dä? i något som närmast kan kallas hårdrockversion med fritt spelrum för den skicklige gitarristen Staffan Ernestam.

Tredje delen hade fokus på det modernare Sven-Ingvars, tiden efter Hultsfred. Tiden då Dan Hylander, Peter Lemarc och Plura köat för att skriva låtar åt bandet. Publiken fick lyssna på klassiker som Hus till salu, Byns enda blondin och det som blivit en nutida klassiker, den akustiska versionen av Två mörka ögon med bara far och son på scenen i ett av kvällens oförglömliga extranummer.

Roligt också att bandet dammat av låtar som man sällan spelar live, exempelvis När jag tänker på dig eller Dan Anderssons Min väg som Sven-Erik Magnusson tillägnade sin hustru.

Man hoppas verkligen att det här inte är en tack- och avskedsturné. Sven-Erik Magnusson visar samma – om inte större – spelglädje och entusiasmen som alltid och ser ut att ha mycket mer att ge vid 73 års ålder. Han har bemästrat svårigheter förut, lika imponerande som han hanterat sina framgångar, och det var publikens innerliga önskan att han ska komma tillbaka ett annat år. För även om han är en stjärna, så är han är en av oss.

– 60 år är en lång tid. Men så många år skulle det inte ha blivit utan publiken och jag tycker det är så härligt att ni fortfarande kommer, sa han.

Slutligen är det bara att lyfta på kepsen för Stefan Ferger och hans kumpaner, inte bara för deras yrkeskunnande. Utan dessa ljud- och ljusgenier skulle Sven-Ingvars nämligen inte ha kommit till Säffle år efter år.

Den här gången är Sven-Ingvars som allra, allra bäst och visar mer glöd än någonsin. Vilket annat band är som bäst efter 60 år?

Sven-Ingvars har fortsatt att utvecklas och utmana sig själva. Man finsnickrar ständigt på arrangemang och sångstämmor och ger nytt liv åt klassiska hits. Sven-Ingvars kunde göra det enkelt för sig men har varje år valt att turnera med en nyförpackad hitparad.

Den här gången var konserten i princip indelad i tre delar. Den första delen, som frontmannen själv öppnade med Rock around the clock på saxofon, innehöll smakprov på några av alla hits från orkesterns första årtionde; Min gitarr, Vid din sida, Det tror jag inte på, Fröken Fräken och så vidare. Här mynnade merparten av låtarna ut i rungande allsång.

I Frödingland

Andra delen handlade om Gustaf Fröding och alla de dikter som tonsatts i Sven-Ingvars namn; Det var dans bort i vägen, den underbara En kärleksvisa, för att inte tala om Anita som kan vara det allra vackraste av allt som Sven-Ingvars har gjort. Sven-Ingvars Fröding-tolkningar är tidlösa och tolkningarna blir bättre för varje gång man hör dem. Nu fick vi exempelvis höra Ä du mä på dä? i något som närmast kan kallas hårdrockversion med fritt spelrum för den skicklige gitarristen Staffan Ernestam.

Tredje delen hade fokus på det modernare Sven-Ingvars, tiden efter Hultsfred. Tiden då Dan Hylander, Peter Lemarc och Plura köat för att skriva låtar åt bandet. Publiken fick lyssna på klassiker som Hus till salu, Byns enda blondin och det som blivit en nutida klassiker, den akustiska versionen av Två mörka ögon med bara far och son på scenen i ett av kvällens oförglömliga extranummer.

Roligt också att bandet dammat av låtar som man sällan spelar live, exempelvis När jag tänker på dig eller Dan Anderssons Min väg som Sven-Erik Magnusson tillägnade sin hustru.

Man hoppas verkligen att det här inte är en tack- och avskedsturné. Sven-Erik Magnusson visar samma – om inte större – spelglädje och entusiasmen som alltid och ser ut att ha mycket mer att ge vid 73 års ålder. Han har bemästrat svårigheter förut, lika imponerande som han hanterat sina framgångar, och det var publikens innerliga önskan att han ska komma tillbaka ett annat år. För även om han är en stjärna, så är han är en av oss.

– 60 år är en lång tid. Men så många år skulle det inte ha blivit utan publiken och jag tycker det är så härligt att ni fortfarande kommer, sa han.

Slutligen är det bara att lyfta på kepsen för Stefan Ferger och hans kumpaner, inte bara för deras yrkeskunnande. Utan dessa ljud- och ljusgenier skulle Sven-Ingvars nämligen inte ha kommit till Säffle år efter år.