2016-03-21 14:49

2016-03-21 14:49

Bejublad premiär i Millesvik

BYGDESPEL: Häxprocesserna i Södra Ny socken i fokus

I lördags var det dags för Millesviks kulturförening, Apollon, att ha premiär för sin tionde produktion, Häxan. En berättelse som skulle komma att skildra häxprocesserna i Södra Ny år 1720.

Berättelsen handlade om Elin Eriksdotter, boende i torpet Mofikerud i Södra Ny socken. Elin, som var en så kallad klok gumma med kunskap om örter och läkekonst, anklagades våren 1720 som häxa.

Häxprocessen i Södra Ny var den första större häxförföljelsen i Sverige sedan åren 1668 – 1676, och även den sista stora processen. Det var denna process publiken fick följa på scenen i Södra Nys församlingshem – den sista häxprocessen i Sverige där personer han dömts för häxeri.

Örter och rovor

Elin var behjälplig mot många i Södra Ny socken under sin tid. Hon var mycket kunnig med örter, rovor och dess läkekonst och hjälpte många sjuka människor och djur. Något som senare skulle bidra till misstankarna och anklagelserna om att hon måste vara en häxa. Pigan Josefinas berättelse, som egentligen var en mardröm om att Elin tog med henne till Blåkulla, blev också ett bevis på att Elin var en häxa.

Publiken fick följa Elins resa genom anklagelserna om häxeri, en grym process, fastän denna produktion även innehöll en hel del humor. Slutligen anklagades tre kvinnor i Södra Ny socken; Elin Eriksdotter, Kerstin Nilsdotter och Lisbet Larsdotter. De utsattes för förhör under tortyr, tills de erkände felaktigt, bads peka ut andra häxor som de sett på Blåkulla, och utsattes slutligen för ett prov.

Den katolska kyrkan rekommenderade att varje kvinna eller man som misstänkts för häxeri skulle genomgå ett häxprov. Denna rekommendation prövades även i Södra Ny socken då Pastor Laurentius Wennerberg och Länsman Jöns Ersson testade de tre kvinnorna genom att gå på glödande kol. Klarade de sig oskadda över, utan brännblåsor, var de häxor – vilket de också gjorde.

Elin dömdes för sina brott att mista livet och brännas på bål. Men domen mildrades och den 21 april 1724 föll slutdomen: 10 par ris, att offentligt ångra sina synder i kyrkan, samt kommunförvisas.

En härlig uppsättning av Millesviks kulturförening som innehöll många skratt och mycket humor och duktiga skådespelare – mycket uppskattad av publiken.

Berättelsen handlade om Elin Eriksdotter, boende i torpet Mofikerud i Södra Ny socken. Elin, som var en så kallad klok gumma med kunskap om örter och läkekonst, anklagades våren 1720 som häxa.

Häxprocessen i Södra Ny var den första större häxförföljelsen i Sverige sedan åren 1668 – 1676, och även den sista stora processen. Det var denna process publiken fick följa på scenen i Södra Nys församlingshem – den sista häxprocessen i Sverige där personer han dömts för häxeri.

Örter och rovor

Elin var behjälplig mot många i Södra Ny socken under sin tid. Hon var mycket kunnig med örter, rovor och dess läkekonst och hjälpte många sjuka människor och djur. Något som senare skulle bidra till misstankarna och anklagelserna om att hon måste vara en häxa. Pigan Josefinas berättelse, som egentligen var en mardröm om att Elin tog med henne till Blåkulla, blev också ett bevis på att Elin var en häxa.

Publiken fick följa Elins resa genom anklagelserna om häxeri, en grym process, fastän denna produktion även innehöll en hel del humor. Slutligen anklagades tre kvinnor i Södra Ny socken; Elin Eriksdotter, Kerstin Nilsdotter och Lisbet Larsdotter. De utsattes för förhör under tortyr, tills de erkände felaktigt, bads peka ut andra häxor som de sett på Blåkulla, och utsattes slutligen för ett prov.

Den katolska kyrkan rekommenderade att varje kvinna eller man som misstänkts för häxeri skulle genomgå ett häxprov. Denna rekommendation prövades även i Södra Ny socken då Pastor Laurentius Wennerberg och Länsman Jöns Ersson testade de tre kvinnorna genom att gå på glödande kol. Klarade de sig oskadda över, utan brännblåsor, var de häxor – vilket de också gjorde.

Elin dömdes för sina brott att mista livet och brännas på bål. Men domen mildrades och den 21 april 1724 föll slutdomen: 10 par ris, att offentligt ångra sina synder i kyrkan, samt kommunförvisas.

En härlig uppsättning av Millesviks kulturförening som innehöll många skratt och mycket humor och duktiga skådespelare – mycket uppskattad av publiken.