2016-12-21 10:33

2016-12-21 11:01

God jul, rasist i Säffle

Kära Säfflebo, ST-läsare, rasist och människohatare. Det är årets mörkaste dag idag, men de sa på radion i morse att det vänder just denna dag. Kanske vänder det även för dig.

Åh, vad arg du har varit i vinter. För några dagar sedan kom du till vår brevlåda här vid tidningshuset och lade i din Säffle-Tidning. På en bild i tidningen hade du ritat en person som hängs. Skrivit att Säfflebor med annan härkomst ska bort, ut från landet. Om det inte blir så ska de dödas.

”Sluta med era reportage!”, var uppmaningen.

Det var jobbigt att se din teckning. Du kanske förstod att vi skulle bli ledsna här när vi fick se tidningen. Eller ja, det tror jag inte att du bryr dig om egentligen. Men vi blev det i alla fall. Ledsna.

Det har gått några dagar nu och jag undrar hur du mår. Hur det känns att vara så otroligt rädd och arg. Rädd för människor från andra länder. Jag undrar vad du har blivit utsatt för. Varifrån kommer hatet?

Vad är det som gör att du ritar en hängd person och skriver ditt arga budskap? Vad är det som gör att du inte stannar upp och funderar över om ditt beteende är rimligt? Var tog spärren vägen, som kanske kunde ha fått dig att stanna till på Kaptensgatan utanför tidningshuset med den nedkladdade tidningen i handen och tänka ”vad håller jag på med egentligen?”.

Jag förstår att många har en oro för hur dåligt integrationen fungerar på många håll. Även här i Säffle har den sina brister, jag säger ingenting annat. Men det är ju systemet det är fel på, inte människorna.

Tycker jag alltså.

Inte du.

Jag ska inte tala om för dig vad du ska tycka. Det är en vedervärdig egenskap, att tro att man vet bäst själv. Du vet, människor som ilsket plirar mot en och tycker att alla som inte tycker som en själv har fel. Fel, fel, fel.

Människor som inte lyssnar in, utan kör sitt eget race. Jag gillar dem inte heller. Så jag ska inte vara sån och säga att du ska älska din medmänniska. Tjata om att du ska veta att alla människor du möter bär på en ryggsäck med ett innehåll som bara den vet om. Det ska jag inte mala på om, för det gäller ju även dig. Jag vet ju inte vad du bär på. Vad som fått dig att bli så arg.

Men jag har tänkt mycket sedan du lade i tidningen i brevlådan. Jag har tänkt på dig och på din rädsla. Försökt att förstå. Jag har inte blivit klokare, tyvärr. Frågorna är, som du kan se, många. Vad är det som gör att du vill att människor vi skriver om i Säffle-Tidningen ska hängas och dö?

Jag undrar vad du gör i dag. Kanske rullar du köttbullar, köper julklappar eller har glöggmys med grannen. Innan jag låter dig fortsätta med ditt ska jag tala om en sak för dig.

Idag gör jag en polisanmälan. Och mina kollegor och jag fortsätter att skriva om alla Säfflebor.

Det är ju så vi jobbar. I Säffle-Tidningen får alla plats.

Idag vänder det. Jag känner det på mig.

Känner du det också?

Åh, vad arg du har varit i vinter. För några dagar sedan kom du till vår brevlåda här vid tidningshuset och lade i din Säffle-Tidning. På en bild i tidningen hade du ritat en person som hängs. Skrivit att Säfflebor med annan härkomst ska bort, ut från landet. Om det inte blir så ska de dödas.

”Sluta med era reportage!”, var uppmaningen.

Det var jobbigt att se din teckning. Du kanske förstod att vi skulle bli ledsna här när vi fick se tidningen. Eller ja, det tror jag inte att du bryr dig om egentligen. Men vi blev det i alla fall. Ledsna.

Det har gått några dagar nu och jag undrar hur du mår. Hur det känns att vara så otroligt rädd och arg. Rädd för människor från andra länder. Jag undrar vad du har blivit utsatt för. Varifrån kommer hatet?

Vad är det som gör att du ritar en hängd person och skriver ditt arga budskap? Vad är det som gör att du inte stannar upp och funderar över om ditt beteende är rimligt? Var tog spärren vägen, som kanske kunde ha fått dig att stanna till på Kaptensgatan utanför tidningshuset med den nedkladdade tidningen i handen och tänka ”vad håller jag på med egentligen?”.

Jag förstår att många har en oro för hur dåligt integrationen fungerar på många håll. Även här i Säffle har den sina brister, jag säger ingenting annat. Men det är ju systemet det är fel på, inte människorna.

Tycker jag alltså.

Inte du.

Jag ska inte tala om för dig vad du ska tycka. Det är en vedervärdig egenskap, att tro att man vet bäst själv. Du vet, människor som ilsket plirar mot en och tycker att alla som inte tycker som en själv har fel. Fel, fel, fel.

Människor som inte lyssnar in, utan kör sitt eget race. Jag gillar dem inte heller. Så jag ska inte vara sån och säga att du ska älska din medmänniska. Tjata om att du ska veta att alla människor du möter bär på en ryggsäck med ett innehåll som bara den vet om. Det ska jag inte mala på om, för det gäller ju även dig. Jag vet ju inte vad du bär på. Vad som fått dig att bli så arg.

Men jag har tänkt mycket sedan du lade i tidningen i brevlådan. Jag har tänkt på dig och på din rädsla. Försökt att förstå. Jag har inte blivit klokare, tyvärr. Frågorna är, som du kan se, många. Vad är det som gör att du vill att människor vi skriver om i Säffle-Tidningen ska hängas och dö?

Jag undrar vad du gör i dag. Kanske rullar du köttbullar, köper julklappar eller har glöggmys med grannen. Innan jag låter dig fortsätta med ditt ska jag tala om en sak för dig.

Idag gör jag en polisanmälan. Och mina kollegor och jag fortsätter att skriva om alla Säfflebor.

Det är ju så vi jobbar. I Säffle-Tidningen får alla plats.

Idag vänder det. Jag känner det på mig.

Känner du det också?