2016-12-19 13:18

2016-12-19 13:18

När Säfflebor rycks ifrån oss

LEDARE

Hemma hos familjen Persson kommer en person att saknas i jul. En annan Säfflefamilj – föräldrarna och syskonen i familjen Awny Qandel – har också en tuff jul framför sig. Utvisningsbesluten är julklapparna från helvetet.

Jag minns när jag träffade Batool första gången. En glad tjej, som precis kommit till Sverige från Palestina. ”Att le och tindra med ögonen när man har levt som flykting under vidriga förhållanden är ett under”, tänkte jag. Och precis som andra Säfflebor jag möter i tjänsten, har även våra vägar korsats flera gånger. Alltid samma leende, alltid samma beslutsamhet i blicken.

En månad innan julafton skrev vi om Batools familj. De har nu bott i Säffle i nästan tio år, och i november kom chocken. De får inte stanna. Ett av syskonen i familjen, Lean, är nio år gammal och är född i Sverige. Men det spelar tydligen ingen roll.

Ysmael Coulibalys leende är inte svårt att komma ihåg när man väl har sett det en gång. Det har blixtrat till på Sporthälla många gånger de senaste åtta åren. Säffle FF-spelaren har varit en publikfavorit och hans kvicka spelstil och smarta teknik har orsakat huvudbry hos många av de motståndare som kommit till Säffle för att möta de gröna. På onsdag skickas ”King Couli” tillbaka till Elfenbenskusten efter åtta år i Säffle. Han har ingenstans att ta vägen. Hans familj är död. Han kom till Säffle från ett liv på gatan i Afrika och återvänder till ovisshet, till ett land där han står helt ensam.

Vem står upp för Säffleborna utan röst? Jo, deras vänner. De kämpar och slåss för sina vänners liv. När världen rasar står de upp för medmänsklighet. När de nya Säffleborna behandlas ovärdigt, ger de dem ett sammanhang och en mening. Det är beundransvärt.

Ilska och kärlek är två motpoler, men det är också de två krafterna som tillsammans gör att Säffleborna står upp för varandra, oavsett härkomst.

Det är fullständigt oacceptabelt att det ska ta åtta år att få veta var man ska ta vägen. Det är inte humant att en familj vars barn fötts i Sverige ska skickas till det land föräldrarna flytt ifrån. Att asylprocessen tar tid, det är förståeligt med tanke på det tryck som varit och är. Men åtta respektive tio år... Det krossar människor.

En stol står tom hemma hos FF-lagkaptenen Patrik Persson i jul. Ysmael Coulibalys ”bror från en annan mor”, som ställt upp under alla år, kör honom till Arlanda tre dagar innan julafton.

Familjen Awny Qandel vaknar på julaftons morgon upp till ännu en dag i ovisshet.

Julens budskap om ljus och värme, att ge sin medmänniska en chans, är med all tydlighet inte för alla.

Jag minns när jag träffade Batool första gången. En glad tjej, som precis kommit till Sverige från Palestina. ”Att le och tindra med ögonen när man har levt som flykting under vidriga förhållanden är ett under”, tänkte jag. Och precis som andra Säfflebor jag möter i tjänsten, har även våra vägar korsats flera gånger. Alltid samma leende, alltid samma beslutsamhet i blicken.

En månad innan julafton skrev vi om Batools familj. De har nu bott i Säffle i nästan tio år, och i november kom chocken. De får inte stanna. Ett av syskonen i familjen, Lean, är nio år gammal och är född i Sverige. Men det spelar tydligen ingen roll.

Ysmael Coulibalys leende är inte svårt att komma ihåg när man väl har sett det en gång. Det har blixtrat till på Sporthälla många gånger de senaste åtta åren. Säffle FF-spelaren har varit en publikfavorit och hans kvicka spelstil och smarta teknik har orsakat huvudbry hos många av de motståndare som kommit till Säffle för att möta de gröna. På onsdag skickas ”King Couli” tillbaka till Elfenbenskusten efter åtta år i Säffle. Han har ingenstans att ta vägen. Hans familj är död. Han kom till Säffle från ett liv på gatan i Afrika och återvänder till ovisshet, till ett land där han står helt ensam.

Vem står upp för Säffleborna utan röst? Jo, deras vänner. De kämpar och slåss för sina vänners liv. När världen rasar står de upp för medmänsklighet. När de nya Säffleborna behandlas ovärdigt, ger de dem ett sammanhang och en mening. Det är beundransvärt.

Ilska och kärlek är två motpoler, men det är också de två krafterna som tillsammans gör att Säffleborna står upp för varandra, oavsett härkomst.

Det är fullständigt oacceptabelt att det ska ta åtta år att få veta var man ska ta vägen. Det är inte humant att en familj vars barn fötts i Sverige ska skickas till det land föräldrarna flytt ifrån. Att asylprocessen tar tid, det är förståeligt med tanke på det tryck som varit och är. Men åtta respektive tio år... Det krossar människor.

En stol står tom hemma hos FF-lagkaptenen Patrik Persson i jul. Ysmael Coulibalys ”bror från en annan mor”, som ställt upp under alla år, kör honom till Arlanda tre dagar innan julafton.

Familjen Awny Qandel vaknar på julaftons morgon upp till ännu en dag i ovisshet.

Julens budskap om ljus och värme, att ge sin medmänniska en chans, är med all tydlighet inte för alla.