2017-08-31 13:30

2017-08-31 13:50

Säffleoperan minns Loffe

KULTUR: "Om man tror på att människor vandrar vidare efter döden blir det festligt där Loffe är nu"

I dag torsdag gick den folkkäre skådespelaren och musikern Janne ”Loffe” Carlsson ur tiden. Säffleoperan minns sin före detta medarbetare med stor värme.
– Han var en sann glädjespridare, säger producenten Tobias Norelius.

Loffe var för de flesta svenskar mest förknippad med filmer som Repmånad och Göta Kanal. Debuten gjorde han redan som 13-åring i Anderssonskans Kalle från 1950.

Omtyckt

På Säffleoperan arbetade Loffe 2011, då han hade en av huvudrollerna i Tiggarens opera.

– Jag kommer ihåg honom som en väldigt snäll och trevlig man som det var lätt att ha att göra med. Han umgicks med alla och skaffade sig många vänner under tiden han var i Säffle, säger Tobias Norelius.

”Positivt galen”

Mattias Palm, mångårig regissör på Säffleoperan, spelade en annan av huvudrollerna i Tiggarens opera. Det är med sorg han har tagit emot dödsbeskedet.

– Han var en fantastiskt vänlig människa. sprudlande av energi och upptåg. Positivt galen, skulle jag vilja beskriva honom som.

Mattias hade som många andra vuxit upp med Loffes filmer och program på tv. När han i vuxen ålder lärde känna honom privat, förstod han att det inte var någon image som visades upp i rutan.

– Den här bilden man fick av honom som en lattjo lajban-snubbe, det var inget han spelade utan sådan han faktiskt var. Han var äkta.

Historieberättare

Han beskriver Loffe som ”en jättehärlig kollega” och alltid underhållande att vara med – inte minst för sina många anekdoter.

– Han hade varit över hela världen och hade träffat alla. Spelat med Jimi Hendrix, bland annat. Han var alltid glad och skämtade mycket, men som så många andra komiker fanns det även en svärta och djupsinnighet i honom.

Stöttande

Sedan Mattias Palm började regissera följde Loffe hans arbete med entusiasm.

– Han skickade mig många personliga meddelanden och var stöttande och närvarande, fastän på håll. ”Behöver du en gammal gubbe någon gång så hör du av dig”, kunde han skriva.

Efter sista föreställningen av Tiggarens opera fick Mattias Palm en tavla Loffe hade målat.

– När jag kommer hem ska jag tända ett ljus framför den och minnas honom.

VIP-gäst

Banden till Säffleoperan förblev starka. Varje år sedan Loffes egen medverkan 2011 var han inbjuden till premiären av varje ny föreställning – något Säffleoperan vanligtvis bara erbjuder solisterna från föregående års uppsättning.

– Tyvärr hade han inte möjlighet att komma på någon av premiärerna, men han ringde alltid och önskade lycka till. Vi hade hoppats att han kunde komma på Annie, säger Tobias Norelius.

Ungdomlig

Trots att Loffe, som i mars fyllde 80, inte direkt var någon ungdom längre, kom hans död oväntat.

– Han kändes ju inte som 80, för han hade så mycket energi för sin ålder, säger Tobias Norelius.

Nu har energin slocknat och skratten tystnat, men han är för alltid i ljust minne bevarad hos de gamla kollegorna i Säffle.

– Om man tror på att människor vandrar vidare efter döden blir det festligt där Loffe är nu. Han bjuder på en drink, drar ett trumsolo och berättar historier, säger Mattias Palm.

Loffe var för de flesta svenskar mest förknippad med filmer som Repmånad och Göta Kanal. Debuten gjorde han redan som 13-åring i Anderssonskans Kalle från 1950.

Omtyckt

På Säffleoperan arbetade Loffe 2011, då han hade en av huvudrollerna i Tiggarens opera.

– Jag kommer ihåg honom som en väldigt snäll och trevlig man som det var lätt att ha att göra med. Han umgicks med alla och skaffade sig många vänner under tiden han var i Säffle, säger Tobias Norelius.

”Positivt galen”

Mattias Palm, mångårig regissör på Säffleoperan, spelade en annan av huvudrollerna i Tiggarens opera. Det är med sorg han har tagit emot dödsbeskedet.

– Han var en fantastiskt vänlig människa. sprudlande av energi och upptåg. Positivt galen, skulle jag vilja beskriva honom som.

Mattias hade som många andra vuxit upp med Loffes filmer och program på tv. När han i vuxen ålder lärde känna honom privat, förstod han att det inte var någon image som visades upp i rutan.

– Den här bilden man fick av honom som en lattjo lajban-snubbe, det var inget han spelade utan sådan han faktiskt var. Han var äkta.

Historieberättare

Han beskriver Loffe som ”en jättehärlig kollega” och alltid underhållande att vara med – inte minst för sina många anekdoter.

– Han hade varit över hela världen och hade träffat alla. Spelat med Jimi Hendrix, bland annat. Han var alltid glad och skämtade mycket, men som så många andra komiker fanns det även en svärta och djupsinnighet i honom.

Stöttande

Sedan Mattias Palm började regissera följde Loffe hans arbete med entusiasm.

– Han skickade mig många personliga meddelanden och var stöttande och närvarande, fastän på håll. ”Behöver du en gammal gubbe någon gång så hör du av dig”, kunde han skriva.

Efter sista föreställningen av Tiggarens opera fick Mattias Palm en tavla Loffe hade målat.

– När jag kommer hem ska jag tända ett ljus framför den och minnas honom.

VIP-gäst

Banden till Säffleoperan förblev starka. Varje år sedan Loffes egen medverkan 2011 var han inbjuden till premiären av varje ny föreställning – något Säffleoperan vanligtvis bara erbjuder solisterna från föregående års uppsättning.

– Tyvärr hade han inte möjlighet att komma på någon av premiärerna, men han ringde alltid och önskade lycka till. Vi hade hoppats att han kunde komma på Annie, säger Tobias Norelius.

Ungdomlig

Trots att Loffe, som i mars fyllde 80, inte direkt var någon ungdom längre, kom hans död oväntat.

– Han kändes ju inte som 80, för han hade så mycket energi för sin ålder, säger Tobias Norelius.

Nu har energin slocknat och skratten tystnat, men han är för alltid i ljust minne bevarad hos de gamla kollegorna i Säffle.

– Om man tror på att människor vandrar vidare efter döden blir det festligt där Loffe är nu. Han bjuder på en drink, drar ett trumsolo och berättar historier, säger Mattias Palm.