2017-02-09 12:12

2017-02-09 12:13

Min resa med Aspergers

SÄFFLE

”Alla är lika värda säger man, men ibland kan nog alla inte förstå den frasen. Jag förstod den som barn och ännu mer som vuxen, jag som vet i dag att alla är inte lika men värdet är detsamma”. Så börjar ST:s praktikant Evelynn Aulie sin berättelse om Aspergers.

Under barndomen är vi som mest sårbara, för både mobbning och olika influenser utifrån. Redan vid tidig ålder märktes det att jag inte var riktigt som alla andra. Detta ledde till att jag blev mobbad hela lågstadiet. Till slut blev det så jobbigt med mobbningen att min familj bestämde sig för att flytta från Rydal.

Mitt nya hem blev i Svanskog (Svaneholm) där jag trivdes till en vecka efter skolstart. Mina skolkamrater hatade mig och hatar mig fortfarande. Jag var för annorlunda, jag stack ut i klassen, jag passade inte helt in så de blockerade ut mig från alla aktiviteter. Efter två år av lidande och smärta kom högstadiet och jag var så glad när jag äntligen fick komma bort från min jobbiga klass, men det blev samma sak igen.

Jag blev mobbad.

Upplevelsen att inte bli tagen på allvar med mina problem ledde oftast till bråk. Till slut blev jag skickad till kuratorn. Hon lärde mig, en av de sakerna jag fortfarande använder i dag, att man har en sorts fjärrkontroll som kontrollerar och byter känslor när man vill det.

Man skulle hålla koll på den fjärrkontrollen, för den kunde andra ta och kontrollera hur man kände sig. Jag blev också inskickad till BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin) i två år i terapi. Under de två åren lärde jag mig om neuropsykiatriska diagnoser som Aspergers, Autism och adhd. Min egen psykolog trodde att jag hade adhd men det var inte helt rätt. När gymnasievalet kom misstänkte jag att, om jag visste vad som var fel på mig kanske kunde jag få skolorna att berätta vilka hjälpmedel de hade.

I september 2013 fick jag svaret jag behövde, brevet med diagnospappret kom hem och jag läste det men jag förstod inte vad de menade. Ett ord kände jag igen, Aspergers syndrom. Utredning och all terapi hade lett till att jag fick den neuropsykiska diagnosen Aspergers syndrom. Som 15-åring blev jag jätteförvirrad. Jag hade ingen aning om vad detta var för något. Jag ville ju veta vem jag var och i stället fick jag en sjukdom. Jag tog det ganska hårt först men jag lärde mig att det inte är en dödlig sjukdom. Jag var heller inte ensam i Sverige med detta, det var dock ovanligt att en tjej fick det.

Min klass fick reda på detta ungefär en vecka efter mig av den anledningen att de skulle få lära sig vad Aspergers var, vad som var typiskt för mig och vad de inte skulle göra. En del tog det bra och blev mina vänner men en del tog det åt andra hållet, de kunde äntligen kalla mig psykiskt galen. En klasskamrat gick så långt att hon sa att jag skulle in på mentalsjukhus för att jag var så idiotisk. En 15-åring skulle kunna ta det som ett skämt men jag blev arg, ledsen och förskräckt hur min egen klasskamrat kunde tycka så om mig. De som tog det bra hjälpte mig att hantera situationer som bråk och ändringar i schemat. Snabba ändringar har jag fortfarande problem med men jag har lärt mig att planera in att allt kan hända under en dag.

Genom de tre år som jag har vetat om att jag hade Aspergers så har jag lärt mig mer om mig själv än en person som läser horoskop. I ett horoskop läser du om hur de med samma stjärntecken kan vara, här är det att man lär sig om alla som har samma diagnos. Jag är mycket glad över att jag fick min diagnos innan gymnasiet. en del får inte det i dag på grund av de långa köerna in till BUP. De kanske man måste förbättra men pengarna räcker aldrig till. Innan diagnosen var jag så frustrerad att jag inte fick de svar jag ville ha av BUP inom 4-6 månader som det stod på nätet då.

Enligt de studier jag personligen har gjort så är det ungefär en procent i vårt land som utvecklar denna diagnos. Många vet inte vad Aspergers syndrom är. Det är en neuropsykisk funktionsnersättning som påverkar det sociala samspelet och förstålelseförmåga. Man ser världen omkring sig på ett helt annat sett och blir förstådd av världen som konstig och opassande. I en konversation med någon med Aspergers kan man tycka att de pratar om det du pratar om men förstår inte vad du menar. För mig var det att jag inte förstod skämten de andra sa eller att de försökte reta mig utan jag skulle ta illa upp. Tyvärr uppstod det problem på grund av att genom min diagnos tar jag oftast allt bokstavligt. Man måste förstå en individ innan man dömer ut den. Det borde man lära sig vid barndomen men en del med Aspergers förstår inte detta förrän i vuxen ålder beroende på om föräldrarna lärt det till dem. En person med Aspergers kan också utveckla specialintressen. För mig är det så att jag älskar japansk kultur med tv-spel och tv-serier. Jag spelar mycket japanska tv-spel och ser väldigt mycket på anime (tecknande serier). Men under de senaste 3-4 åren har jag mer blivit en tv-spelsnörd än ett serie fan.

Resan har varit lång och är inte färdig än men en sak ska man ta med sig. Alla föds vi olika men alla är värda lika mycket. Lika mycket värd är du om du föds i en håla eller i Stockholm. Döm aldrig någon annan innan du vet och känner personen väl annars kan, en person som jag, bli mobbad.

Alla måste ta sin tid för att lära sig något nytt, annars går det snett.

Under barndomen är vi som mest sårbara, för både mobbning och olika influenser utifrån. Redan vid tidig ålder märktes det att jag inte var riktigt som alla andra. Detta ledde till att jag blev mobbad hela lågstadiet. Till slut blev det så jobbigt med mobbningen att min familj bestämde sig för att flytta från Rydal.

Mitt nya hem blev i Svanskog (Svaneholm) där jag trivdes till en vecka efter skolstart. Mina skolkamrater hatade mig och hatar mig fortfarande. Jag var för annorlunda, jag stack ut i klassen, jag passade inte helt in så de blockerade ut mig från alla aktiviteter. Efter två år av lidande och smärta kom högstadiet och jag var så glad när jag äntligen fick komma bort från min jobbiga klass, men det blev samma sak igen.

Jag blev mobbad.

Upplevelsen att inte bli tagen på allvar med mina problem ledde oftast till bråk. Till slut blev jag skickad till kuratorn. Hon lärde mig, en av de sakerna jag fortfarande använder i dag, att man har en sorts fjärrkontroll som kontrollerar och byter känslor när man vill det.

Man skulle hålla koll på den fjärrkontrollen, för den kunde andra ta och kontrollera hur man kände sig. Jag blev också inskickad till BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin) i två år i terapi. Under de två åren lärde jag mig om neuropsykiatriska diagnoser som Aspergers, Autism och adhd. Min egen psykolog trodde att jag hade adhd men det var inte helt rätt. När gymnasievalet kom misstänkte jag att, om jag visste vad som var fel på mig kanske kunde jag få skolorna att berätta vilka hjälpmedel de hade.

I september 2013 fick jag svaret jag behövde, brevet med diagnospappret kom hem och jag läste det men jag förstod inte vad de menade. Ett ord kände jag igen, Aspergers syndrom. Utredning och all terapi hade lett till att jag fick den neuropsykiska diagnosen Aspergers syndrom. Som 15-åring blev jag jätteförvirrad. Jag hade ingen aning om vad detta var för något. Jag ville ju veta vem jag var och i stället fick jag en sjukdom. Jag tog det ganska hårt först men jag lärde mig att det inte är en dödlig sjukdom. Jag var heller inte ensam i Sverige med detta, det var dock ovanligt att en tjej fick det.

Min klass fick reda på detta ungefär en vecka efter mig av den anledningen att de skulle få lära sig vad Aspergers var, vad som var typiskt för mig och vad de inte skulle göra. En del tog det bra och blev mina vänner men en del tog det åt andra hållet, de kunde äntligen kalla mig psykiskt galen. En klasskamrat gick så långt att hon sa att jag skulle in på mentalsjukhus för att jag var så idiotisk. En 15-åring skulle kunna ta det som ett skämt men jag blev arg, ledsen och förskräckt hur min egen klasskamrat kunde tycka så om mig. De som tog det bra hjälpte mig att hantera situationer som bråk och ändringar i schemat. Snabba ändringar har jag fortfarande problem med men jag har lärt mig att planera in att allt kan hända under en dag.

Genom de tre år som jag har vetat om att jag hade Aspergers så har jag lärt mig mer om mig själv än en person som läser horoskop. I ett horoskop läser du om hur de med samma stjärntecken kan vara, här är det att man lär sig om alla som har samma diagnos. Jag är mycket glad över att jag fick min diagnos innan gymnasiet. en del får inte det i dag på grund av de långa köerna in till BUP. De kanske man måste förbättra men pengarna räcker aldrig till. Innan diagnosen var jag så frustrerad att jag inte fick de svar jag ville ha av BUP inom 4-6 månader som det stod på nätet då.

Enligt de studier jag personligen har gjort så är det ungefär en procent i vårt land som utvecklar denna diagnos. Många vet inte vad Aspergers syndrom är. Det är en neuropsykisk funktionsnersättning som påverkar det sociala samspelet och förstålelseförmåga. Man ser världen omkring sig på ett helt annat sett och blir förstådd av världen som konstig och opassande. I en konversation med någon med Aspergers kan man tycka att de pratar om det du pratar om men förstår inte vad du menar. För mig var det att jag inte förstod skämten de andra sa eller att de försökte reta mig utan jag skulle ta illa upp. Tyvärr uppstod det problem på grund av att genom min diagnos tar jag oftast allt bokstavligt. Man måste förstå en individ innan man dömer ut den. Det borde man lära sig vid barndomen men en del med Aspergers förstår inte detta förrän i vuxen ålder beroende på om föräldrarna lärt det till dem. En person med Aspergers kan också utveckla specialintressen. För mig är det så att jag älskar japansk kultur med tv-spel och tv-serier. Jag spelar mycket japanska tv-spel och ser väldigt mycket på anime (tecknande serier). Men under de senaste 3-4 åren har jag mer blivit en tv-spelsnörd än ett serie fan.

Resan har varit lång och är inte färdig än men en sak ska man ta med sig. Alla föds vi olika men alla är värda lika mycket. Lika mycket värd är du om du föds i en håla eller i Stockholm. Döm aldrig någon annan innan du vet och känner personen väl annars kan, en person som jag, bli mobbad.

Alla måste ta sin tid för att lära sig något nytt, annars går det snett.

  • Evelynn Aulie