Olof eller Olle? Wåhlund eller Wahlund? I passet står det Wåhlund – han är fortfarande svensk medborgare – men i USA är han Wahlund. Det blev en gång så av praktiska skäl. Bokstaven å finns inte på amerikanska skrivmaskiner.
– Hemma i Säffle var jag Olle, men det namnet fungerade inte heller så bra i New York. Det fick bli Olof. Men det är inget som jag har funderat speciellt mycket över. Det blev så och det kändes naturligt.
Skulle besöka en kompis
Hur hamnade Olof Wahlund från Karlstadsvägen i Säffle i New York och blev kvar där? Det var för 37 år sedan.
– Jag hade en kompis i Säffle, Ulf Skogsberg, som reste dit och som satsade på jobb som fotograf. Det var ett intresse som vi båda hade. Jag reste dit för att hälsa på under sex veckor. Det blev fyra månader.
New York tog Olof med storm. Han kunde inte släppa staden.
– Jag reste visserligen hem till Säffle igen, men kände att jag bara var tvungen att resa tillbaka.
Det gjorde han och blev kvar.
Fick jobb hos Irving Penn
Ulf Skogsberg och Olof Wahlund jobbade de första åren mycket tillsammans. Sedan kom de att gå olika vägar när nya möjligheter dök upp.
För Olof Wahlund kom Irving Penn att betyda väldigt mycket.
– Han hyrde en tid Ulfs studio. Det var så vi möttes. Han hade en 1:e assistent som var svensk och som jag också var bekant med. När han slutade fick jag frågan om jag var intresserad av jobbet. Tänk dig själv, det var nästan overkligt.
Irving Penn blev berömd för sina mode- och porträttbilder. För inte så länge sedan såldes hans porträtt av Ingmar Bergman för över en halv miljon kronor! Penn var en vän av Sverige och under mer än fyra decennier dessutom gift med en svensk tandläkardotter från Uddevalla. Han avled så sent som i höstas i New York.
Penns 1:e assistent i sju år
– Jag arbetade med Irving Penn i sju år, berättar Olof Wahlund. Det var mellan 1976 och 1982. Det var år som gav mig enormt mycket. Tiden hos Irving Penn var den bästa skola jag kunde ha fått.
Det var en gång nära att han redan i Sverige hade sökt till fotoskola. Intresset fanns.
– Många år senare hittade jag bland mina gamla papper ansökningsblanketter till fotoskolan. Jag hade i alla fall sett till att få sådana, men innan det blev aktuellt så kom annat emellan.
Till exempel resan till New York...
Men det handlade inte bara om fotografering innan dess. Han hade ett jobb i en helt annan bransch.
Var med och byggde E18
Olof Wahlund är utbildad anläggningsingenjör. Tro det eller inte, men han har varit med och byggt E18 mellan Valnäs och Nysäter.
– Jodå, jag jobbade med utsättning på den sträckan. Många pinnar blev det och vinter var det. Jobbet var det inget fel på, men det kändes väl inte riktigt som min grej...
Det var nog redan då kameran som kändes mest rätt. Han trivdes i mörkrummet.
– Jag hade fått en nyckel till Samrealskolan, nuvarande Sundsborgsskolan, där det fanns ett mörkrum. Det fick jag använda om jag lovade att vara där ensam och att städa efter mig.
Ganska ofta hände det också att han åkte till Åmål för att hjälpa Berth Carlson hos Isaksons Hovfoto.
– Hemma fick toaletten fungera som mörkrum.
Lyckades i tuff konkurrens
Men tillbaka till New York. Efter åren hos Irving Penn satsade Olof Wahlund på att starta eget som reklamfotograf. Konkurrensen i branschen har varit stenhård. Det gällde att hitta en egen nisch. För Olof blev det produktfotografering.
– För mig kom det i hög grad att handla om kosmetikabranschen.
Han har gjort reklambilder för en rad av de allra största inom kosmetika. Chanel är ett exempel. Oscar de la Renta är ett annat.
– Min mor fick en gång se en av mina reklambilder i skyltfönstret hos en parfymaffär i Säffle. Då steg hon in, pekade på reklamen och sa att ”den där bilden har min pojk tagit”.
Det var säkert med berättigad stolthet.
Nya förutsättningar efter 2001
Reklambranschen visste vad den ville ha. Fotograferna blev enormt specialiserade. Ville man ha en produkt fotograferad mot vit bakgrund så fanns det fotografer som var bra på det, ville man ha mörk bakgrund så fanns det andra som gjorde det.
– Alla reklamfotografer hade en egen stil. Reklambyråerna ville ha kvalitet och betalde för den.
Det var en bra marknad och det höll i sig 90-talet ut. Sedan hände något.
– Det låter kanske märkligt, men faktum är att 11 september 2001 känns som en brytpunkt. Tendensen hade nog märkts redan innan, men attacken mot World Trade Center och mot New York fick långtgående konsekvenser. Ekonomin kom i gungning och det är ekonomin som styr reklamen. Det blev en försiktighet och en återhållsamhet som inte hade funnits tidigare.
Reklambyråerna krymper
Olof Wahlund såg branschen förändras. Ny teknik gjorde sitt intrång. Det skapades nya sätt att köpa reklamfoton till exempel via Internet.
– Dessutom blev det en generationsväxling på många reklambyråer. Det ekonomiska utrymmet krympte. Jag har sett en av de största reklambyråerna krympa från 3 500 anställda till i dag mellan 600 och 700. Självklart påverkar det situationen för reklamfotografer.
För egen del klagar inte Olof Wahlund, men han har fått mer tid över än tidigare.
– Då var det inte fast arbetstid som gällde. Man jobbade den tid som krävdes. Och jobbet har ju också varit mitt största intresse. Jobb och fritid kom att smälta samman.
Woodstock – och Rörvass
Studion och bostaden har också hängt ihop, vilket förstås ytterligare har suddat ut gränsen mellan arbetstid och fritid. Hustrun Kathy har varit och är delaktig i företaget. Om Olof står för fotograferingen så sköter Kathy mycket av det andra i företaget. Han har genom åren också haft frilansare anställda.
Olof och Kathy har ytterligare en bostad – ett par timmars resa från New York i Woodstock. För alla som var unga på 60-talet har det namnet en speciell klang. Woodstock-festivalen 1969.
– Men den hölls egentligen några mil från Woodstock där vi har vårt hus, som vi mest bor i under storhelger och när vi kan ta ledigt. Det fungerar som ett fritidshus.
Olof har ytterligare ett sådant. En sommarstuga. Den finns i Rörvass i Säffle.
– Det har blivit fler och längre besök där de senaste sju-åtta åren. Tidigare var just somrarna högsäsong i jobbet.
Ställer ut i Åmål
Den här veckan har Olof Wahlund i samband med Åmåls Fotofest ställt ut fotografier i Lilliestiernska galleriet i Åmål. Chansen att se dem finns fortfarande. Utställningen pågår till klockan 14 idag lördag.
– Det har varit ett positivt gensvar. Intresset har varit underbart stort. Också får man träffa så många gamla bekanta och vänner.
Detta med att ställa ut fotografier är något som han har börjat med ganska sent. Han har gjort det i mindre omfattning i USA, men mest har det varit i Sverige. Första gången var på von Echstedtska gården 1998. Senare har hans bilder bland annat visats på Värmlands Museum.
På akvarellpapper
– När tekniken gjorde det möjligt för mig att själv skriva ut mina fotografier i en akvarellskrivare så blev det genast mer intressant. Det kändes rätt. Jag föredrar dessa utskrifter framför glättat fotopapper.
Det är ingen djärv gissning att Olof Wahlund kommer att ställa ut igen.
– Ärligt talat kan jag inte se mig själv som pensionär. Att fotografera är en del av en livsstil. Jag har fotograferat sedan jag var 16 år. Det är inget som man plötsligt slutar med...
Det hängde på håret
Att flytta tillbaka till Säffle blir nog inte heller aktuellt, men han tycker om att göra besök.
– Jag har ju många minnen från Säffle. Jag har också många bilder från 60-talets Säffle. Det är bilder på människor, inte minst på dem som jag på den tiden umgicks med. Det skulle kanske kunna bli en utställning...
Från hemmet var det nära till Sporthälla. Det var nära att han en gång hade börjat träna friidrott med Sifhälla. Det hängde på håret.
– Bokstavligt talat. Tränaren Rolf Hallberg sa att jag var välkommen, men tittade på mig och lade till att ”först måste du klippa håret”.
Där slutade den friidrottskarriären innan den ens hann börja.
Den karaktäristiska frisyren är däremot fortfarande kvar.
Tillbaka till New York
Olof Wahlund har planerat att resa tillbaka till New York nästa vecka. Den isländska vulkanen och askmolnen från den styr ju mycket av flygtrafiken.
– Men nu vet man förstås inte riktigt vad som händer.
Sedan väntar så småningom en sommarsemester i Rörvass.












































– 









































