2017-08-12 06:00

2017-08-12 06:00

Från congas till Kuba – med hjärtat i Värmland

BORGVIK: "Jag har haft så j-a roligt på min resa, och jag ångrar ingenting. Jag har prickat av det mesta jag har på min bucket list och jag är tacksam för allt jag fått uppleva."

Resan utgick från Göteborg, tog vägen över England och Holland innan den återvände till dess ursprung.
Där stannade den, i 30 år, för att slutligen landa – i Borgvik.
Börje Olofsson är pionjären som sadlade om, varvade ner och ”hittade hem”.
Med hjärtat i Värmland.

Med bandet genom svärföräldrarna sedan 25 år tillbaka hade Börje haft Borgvikssjön, och den stuga de där äger, som tillflyktsort och ett ”själsligt lugn” i kulisserna av sin butik på Ranängsgatan, Göteborg. Butiken var Buller & Bång, Sveriges första renodlade slagverksbutik.

Men, resan började betydligt tidigare än så, genom ett annat typ av band.

– ­Jag och min kompis Peter startade ett band, eller ja, något åt det hållet åtminstone. Jag sjöng och spelade gitarr, han trummor. Vi fixade lite guldfärg och så skrev vi ”Golden Birds” på bastrummeskinnet. Då hade vi ”officiellt” ett band, säger han skrattandes.

Där började hans musikaliska resa.

När skoltiden var över tog den ny fart, resan det vill säga, genom en DJ-sejour med geografisk spridning. Inte minst på den numera nedlagda kryssningen mellan England och Holland.

– Jag jobbade på den båten i flera år och det var en riktigt rolig tid i mitt liv. Som ungdom var det inte mycket att klaga på, bortsett från den ekonomiska ersättningen.

Med osäkerheten i att försöka livnära sig på ett frilansande mobilt diskotek, i kombination med önskan om en ny musikalisk inriktning, togs beslutet att låta resan fortsätta på annan väg.

Amsterdam on my mind

Efter att ha slagit upp dörrarna till Buller & Bång 1984 skapade han både ett musikaliskt kulturmärke likt en naturlig mötesplats för trummisar och slagverksentusiaster över hela landet.

Just slagverk hade blivit Börjes stora passion. Hans personliga intresse låg främst i congas, ett slagverksinstrument med rötter i Kuba.

– Första gången jag upptäckte den var på en resa i Amsterdam, '72. Då hörde jag Santana för första gången, på en bar, och jag hade aldrig hört något liknande innan. Det var så galet häftigt, och slagverket som var där; jag blev helt såld. Då visste jag inte ens vad det var men det visade sig att det var congas det handlade om.

Hopp utan fallskärm

Efter 30 år med fantastiska möten och odödliga minnen kände Börje dock att det var dags att gå vidare. Konkurrenssituationen med näthandel, en ny musikalisk plattform och förändrade privata intressen bidrog till att det var dags att röra på sig.

– Jag har aldrig varit rädd för att kasta mig ut, eller in, i nya saker. På vinst och förlust. Jag menar, vad är det värsta som kan hända? Det kan inte mer än att gå åt helvete, och då får man testa något annat i stället.

Kärleken till kundkontakt levde dock kvar och när beslutet väl var taget att lämna över sitt livsverk till dess arvtagare knöts ett nytt band mellan den och kärleken till hans egna paradis. Med sitt andra stora intresse, vid sidan av musiken, öppnades en butik för antikviteter och kuriosa.

Ny jaktmark

Inledningsvis huserade den nya skådeplatsen i centrala Karlstad, men efter att den ekonomiska ekvationen och det geografiska läget inte gick ihop, i kombination med en ny familjesituation, togs beslutet att flytta ut till ”landet” och dess lugn. Till Borgvik.

Om än, åter igen, på vinst och förlust.

– Jag hade en tanke och förhoppning om att kunna hitta en ny lokal där jag kunde öppna pånytt men när jag väl flyttade hade jag ingenting klart. I samma stund som jag skulle skriva på hyreskontraktet för den lägenhet jag skulle flytta in i visade det sig att min hyresvärd hade den här lokalen som stod tom. På den vägen är det.

Lokalen som plötsligt uppenbarade sig, och därigenom tog resan vidare, var det gamla varmbadhuset i den lugna sommarturistmetropolen.

Efter att ha renoverat upp det gamla landmärket öppnades, på Valborgsmässoafton förra året, dörrarna pånytt. Värmen var kvar, men nu i form av det speciella bandet butiksägare och kund emellan. En ny(gammal) värld där dåtid möter nutid.

– Det handlar om att fånga det vackra i det gamla, att hålla liv i det, och förena det med det nya. Det är därför jag gör det här.

Idag, drygt ett år senare, har namnet spridit sig och lockar kunder från både när och fjärran. Den speciella platsen, i samspel med antikhandlarens filosofi om hur en kund skall få uppleva den, har bidragit till ett starkt varumärke. Precis som tiden med Buller & Bång.

Heligt vatten

En annan personlig filosofi som lyfts fram är den om vatten som ett lugnande element.

– Vatten, genom att vi föds i det, är ett element som är lugnande. Jag tror att det är en naturlig del i vårt behov av att finna själslig ro.

Just ro finner Börje genom att varje morgon vakna upp och kunna titta ut över det vatten han själv beskrivit som lugnande, men även genom den fågelkonsert som omger hans nya hem. Här handlar det dock om naturlig fågelsång, till skillnad från den egenproducerade på det där gamla trumskinnet i guldfärg. Om den sedan är gyllene eller ej, det ligger i betraktarens öga (eller i detta fall öra).

Sedan den där kvällen i Amsterdam har congas varit en odödlig kärlek i Börjes liv, och till vintern går färden till Kuba. En annan typ av resa där dåtid förenar nutid.

Oavsett om hans congas hittar hem i sitt ursprung, har han själv redan gjort det. I Borgvik.

Den första delen av resan finns sammanfattad i den bok han valde att skriva för att föreviga tiden i sin gamla butik: ”Det var en gång en musikaffär”.

Den andra delen fortsätter, och det nya kapitlet är ännu enbart i sin linda.

En (ny) man, en ny butik och ett nytt hem– med hjärtat i Värmland.

Låter som en bra story till en framtida bästsäljare.

Med bandet genom svärföräldrarna sedan 25 år tillbaka hade Börje haft Borgvikssjön, och den stuga de där äger, som tillflyktsort och ett ”själsligt lugn” i kulisserna av sin butik på Ranängsgatan, Göteborg. Butiken var Buller & Bång, Sveriges första renodlade slagverksbutik.

Men, resan började betydligt tidigare än så, genom ett annat typ av band.

– ­Jag och min kompis Peter startade ett band, eller ja, något åt det hållet åtminstone. Jag sjöng och spelade gitarr, han trummor. Vi fixade lite guldfärg och så skrev vi ”Golden Birds” på bastrummeskinnet. Då hade vi ”officiellt” ett band, säger han skrattandes.

Där började hans musikaliska resa.

När skoltiden var över tog den ny fart, resan det vill säga, genom en DJ-sejour med geografisk spridning. Inte minst på den numera nedlagda kryssningen mellan England och Holland.

– Jag jobbade på den båten i flera år och det var en riktigt rolig tid i mitt liv. Som ungdom var det inte mycket att klaga på, bortsett från den ekonomiska ersättningen.

Med osäkerheten i att försöka livnära sig på ett frilansande mobilt diskotek, i kombination med önskan om en ny musikalisk inriktning, togs beslutet att låta resan fortsätta på annan väg.

Amsterdam on my mind

Efter att ha slagit upp dörrarna till Buller & Bång 1984 skapade han både ett musikaliskt kulturmärke likt en naturlig mötesplats för trummisar och slagverksentusiaster över hela landet.

Just slagverk hade blivit Börjes stora passion. Hans personliga intresse låg främst i congas, ett slagverksinstrument med rötter i Kuba.

– Första gången jag upptäckte den var på en resa i Amsterdam, '72. Då hörde jag Santana för första gången, på en bar, och jag hade aldrig hört något liknande innan. Det var så galet häftigt, och slagverket som var där; jag blev helt såld. Då visste jag inte ens vad det var men det visade sig att det var congas det handlade om.

Hopp utan fallskärm

Efter 30 år med fantastiska möten och odödliga minnen kände Börje dock att det var dags att gå vidare. Konkurrenssituationen med näthandel, en ny musikalisk plattform och förändrade privata intressen bidrog till att det var dags att röra på sig.

– Jag har aldrig varit rädd för att kasta mig ut, eller in, i nya saker. På vinst och förlust. Jag menar, vad är det värsta som kan hända? Det kan inte mer än att gå åt helvete, och då får man testa något annat i stället.

Kärleken till kundkontakt levde dock kvar och när beslutet väl var taget att lämna över sitt livsverk till dess arvtagare knöts ett nytt band mellan den och kärleken till hans egna paradis. Med sitt andra stora intresse, vid sidan av musiken, öppnades en butik för antikviteter och kuriosa.

Ny jaktmark

Inledningsvis huserade den nya skådeplatsen i centrala Karlstad, men efter att den ekonomiska ekvationen och det geografiska läget inte gick ihop, i kombination med en ny familjesituation, togs beslutet att flytta ut till ”landet” och dess lugn. Till Borgvik.

Om än, åter igen, på vinst och förlust.

– Jag hade en tanke och förhoppning om att kunna hitta en ny lokal där jag kunde öppna pånytt men när jag väl flyttade hade jag ingenting klart. I samma stund som jag skulle skriva på hyreskontraktet för den lägenhet jag skulle flytta in i visade det sig att min hyresvärd hade den här lokalen som stod tom. På den vägen är det.

Lokalen som plötsligt uppenbarade sig, och därigenom tog resan vidare, var det gamla varmbadhuset i den lugna sommarturistmetropolen.

Efter att ha renoverat upp det gamla landmärket öppnades, på Valborgsmässoafton förra året, dörrarna pånytt. Värmen var kvar, men nu i form av det speciella bandet butiksägare och kund emellan. En ny(gammal) värld där dåtid möter nutid.

– Det handlar om att fånga det vackra i det gamla, att hålla liv i det, och förena det med det nya. Det är därför jag gör det här.

Idag, drygt ett år senare, har namnet spridit sig och lockar kunder från både när och fjärran. Den speciella platsen, i samspel med antikhandlarens filosofi om hur en kund skall få uppleva den, har bidragit till ett starkt varumärke. Precis som tiden med Buller & Bång.

Heligt vatten

En annan personlig filosofi som lyfts fram är den om vatten som ett lugnande element.

– Vatten, genom att vi föds i det, är ett element som är lugnande. Jag tror att det är en naturlig del i vårt behov av att finna själslig ro.

Just ro finner Börje genom att varje morgon vakna upp och kunna titta ut över det vatten han själv beskrivit som lugnande, men även genom den fågelkonsert som omger hans nya hem. Här handlar det dock om naturlig fågelsång, till skillnad från den egenproducerade på det där gamla trumskinnet i guldfärg. Om den sedan är gyllene eller ej, det ligger i betraktarens öga (eller i detta fall öra).

Sedan den där kvällen i Amsterdam har congas varit en odödlig kärlek i Börjes liv, och till vintern går färden till Kuba. En annan typ av resa där dåtid förenar nutid.

Oavsett om hans congas hittar hem i sitt ursprung, har han själv redan gjort det. I Borgvik.

Den första delen av resan finns sammanfattad i den bok han valde att skriva för att föreviga tiden i sin gamla butik: ”Det var en gång en musikaffär”.

Den andra delen fortsätter, och det nya kapitlet är ännu enbart i sin linda.

En (ny) man, en ny butik och ett nytt hem– med hjärtat i Värmland.

Låter som en bra story till en framtida bästsäljare.