2017-07-04 15:47

2017-07-04 15:48

Konstnär med motorsåg och trä som sin pensel och duk

KULTUR:

I lördags var det vernissage för bildhuggaren Lotta Boholm Walls skulpturutställning på Krokstad herrgård. En utställning där träet får liv, ande och nya skepnader.

Lotta Boholm Wall kommer från Säffle, men har de senaste 16 åren bott i Sundsvall. Hon är slöjdlärare i grunden och har skapat vid sidan av jobbet i 30 år. År 2003 startade hon sitt företag, som nu är ett deltidsjobb.

Undermedveten talang

Barndomsstaden lämnade hon redan i 20-årsåldern och reste runt i Kanada och USA. Man kan säga att det var då hennes bildhuggande föddes – där kom hon i kontakt med favoritmotivet totempålar och blev helt hänförd.

– Jag tycker så mycket om sakerna totempålen symboliserar. Jag tror på reinkarnation och tror nästan att jag har haft ett tidigare liv i den miljön, för att det känns så starkt för mig. Det var samma sak när jag gick slöjdteknikerutbildning och skar i trä för första gången. Jag blev paff av hur det kändes som att jag hade gjort det hundra gånger. Kanske var jag en trähuggare i Kanada en gång.

Första totempålen gjorde hon när hon var gravid med sin äldsta dotter, som en present till henne.

– Det är det roligaste jag har gjort. Jag hade inget material men fick en tall och redskap att låna av en vän. Han bodde sju mil från oss, men det kvittade, jag åkte fram och tillbaka flera gånger och det gav mig så mycket energi och glädje att göra den.

Överraskar sig själv

Lottas spirituella sinne återspeglar sig både i motiven och hur de kommer till.

– Mycket av det jag gör kommer till mig i schamanska resor. Jag har från början ofta ingen aning om vad det ska bli, utan idéerna kommer när jag får kontakt med andevärlden.

Med de inkännande motiven får skapandet ett större värde.

– Det är väldigt viktigt för mig att det jag gör ska ha en djupare mening. Annars betyder det ingenting. Men ibland blir det ju snabbare processer, också. En del saker gör jag bara för att det är roligt.

Adrenalinkick

Lotta använder sig oftast av avsågat träd, men det händer också att hon sågar motiv direkt ur stubbar på marken. En gång sågade hon en björn ur ett fyra meter högt träd, stående på lastpallar.

– Det var jävligt farligt, egentligen, men jag gillar det. Andra hoppar bungyjump och åker berg-och-dalbana och sånt, men jag får mina kickar så här.

Lekfullt

Hennes huvudredskap är motorsåg, vinkelslip och bildhuggarjärn. Ibland använder hon även täljkniv för detaljarbete. Sist kommer eventuell färg och lack, som gör att föremålet håller för väder och vind.

– Färgen är lite transparent, eftersom jag vill att man ska se träådringen.

Bildhuggning som konstform är ganska vanlig, framför allt i Nordamerika, men det är inte många som gör så mycket detaljarbete som Lotta gör.

– Jag gillar att få in lekfullheten, att det ska vara lite busigt.

Vägen till hälsa

Hon har alltid varit en fysiskt aktiv person, och rastlös.

– Det passar mig perfekt att arbeta med såg och tunga grejer, jag får ut min energi då.

Skapandet har även tagit henne ut ur utbrändhet.

– För 17 år sedan gick jag in i väggen. Jag kunde inte längre fokusera på saker och ville inte fortsätta med min konst, för det kändes övermäktigt att komma i gång.

Två kvinnor fick det att vända.

– Mamma beställde två fåglar och jag sa att jag kan inte kunde, inte orkade. Hon uppmuntrade mig hela tiden att ”men du kan väl i alla fall försöka”. Och det blev ju faktiskt ett par till slut.

Och när kvinnan på Försäkringskassan sa att Lotta kanske aldrig kunde jobba igen utan bara hade en framtid som förtidspensionär, tändes ytterligare en gnista. För att inte säga fullt utvecklad brand.

– Jag blev så förbannad! Jag kände bara att ”du ska allt få se du!”. Jag tog mig tillbaka, fastän det tog tid.

När hon väl blev frisk var det som att en urkraft vaknade i henne.

– Det var bildhuggandet som gjorde mig frisk, och jag som hela tiden trodde att det var det som gjort mig sjuk.

Gott samarbete

Utställningen på Krokstad har krävt mycket logistik för att få till. Genom samarbete med kommunen, Herrgårdsgymnasiet, Studieförbundet Vuxenskolan och Kulturnämnden samt volontärer på galleriet har man löst frakt och montering.

– Och så har jag haft med mig två karlar från Sundsvall, Hans och Egon, runt 80 bast. Ett otroligt fint samarbete av alla inblandade, säger Lotta.

Andas ut

Ett 50-tal föremål från hela hennes 30-åriga karriär som bildhuggare ingår i utställningen. De mindre står i det lilla galleriet; de större skulpturerna får stoltsera i parken.

– Efter allt jobb med i ordningsställandet och vernissagen tänker jag försöka klättra upp i nåt av träden, blicka ut över allt och bara lugna ner mig, säger Lotta.

Det är en dröm som har gått i uppfyllelse på Krokstad.

– När jag var här för första gången för tre år sedan tänkte jag ”wow, vilken park - vad fantastiskt det vore att ställa ut här”.

Prova på

Utställningen i galleriet pågår hela juli. Utställningen i parken kommer att stå kvar hela sommaren och eventuellt längre. Fredagar och lördagar månaden ut kommer Lotta även skulptera live i parken. Onsdagar och torsdagar är det workshops för barn, där de får göra en egen totempåle.

Lotta Boholm Wall kommer från Säffle, men har de senaste 16 åren bott i Sundsvall. Hon är slöjdlärare i grunden och har skapat vid sidan av jobbet i 30 år. År 2003 startade hon sitt företag, som nu är ett deltidsjobb.

Undermedveten talang

Barndomsstaden lämnade hon redan i 20-årsåldern och reste runt i Kanada och USA. Man kan säga att det var då hennes bildhuggande föddes – där kom hon i kontakt med favoritmotivet totempålar och blev helt hänförd.

– Jag tycker så mycket om sakerna totempålen symboliserar. Jag tror på reinkarnation och tror nästan att jag har haft ett tidigare liv i den miljön, för att det känns så starkt för mig. Det var samma sak när jag gick slöjdteknikerutbildning och skar i trä för första gången. Jag blev paff av hur det kändes som att jag hade gjort det hundra gånger. Kanske var jag en trähuggare i Kanada en gång.

Första totempålen gjorde hon när hon var gravid med sin äldsta dotter, som en present till henne.

– Det är det roligaste jag har gjort. Jag hade inget material men fick en tall och redskap att låna av en vän. Han bodde sju mil från oss, men det kvittade, jag åkte fram och tillbaka flera gånger och det gav mig så mycket energi och glädje att göra den.

Överraskar sig själv

Lottas spirituella sinne återspeglar sig både i motiven och hur de kommer till.

– Mycket av det jag gör kommer till mig i schamanska resor. Jag har från början ofta ingen aning om vad det ska bli, utan idéerna kommer när jag får kontakt med andevärlden.

Med de inkännande motiven får skapandet ett större värde.

– Det är väldigt viktigt för mig att det jag gör ska ha en djupare mening. Annars betyder det ingenting. Men ibland blir det ju snabbare processer, också. En del saker gör jag bara för att det är roligt.

Adrenalinkick

Lotta använder sig oftast av avsågat träd, men det händer också att hon sågar motiv direkt ur stubbar på marken. En gång sågade hon en björn ur ett fyra meter högt träd, stående på lastpallar.

– Det var jävligt farligt, egentligen, men jag gillar det. Andra hoppar bungyjump och åker berg-och-dalbana och sånt, men jag får mina kickar så här.

Lekfullt

Hennes huvudredskap är motorsåg, vinkelslip och bildhuggarjärn. Ibland använder hon även täljkniv för detaljarbete. Sist kommer eventuell färg och lack, som gör att föremålet håller för väder och vind.

– Färgen är lite transparent, eftersom jag vill att man ska se träådringen.

Bildhuggning som konstform är ganska vanlig, framför allt i Nordamerika, men det är inte många som gör så mycket detaljarbete som Lotta gör.

– Jag gillar att få in lekfullheten, att det ska vara lite busigt.

Vägen till hälsa

Hon har alltid varit en fysiskt aktiv person, och rastlös.

– Det passar mig perfekt att arbeta med såg och tunga grejer, jag får ut min energi då.

Skapandet har även tagit henne ut ur utbrändhet.

– För 17 år sedan gick jag in i väggen. Jag kunde inte längre fokusera på saker och ville inte fortsätta med min konst, för det kändes övermäktigt att komma i gång.

Två kvinnor fick det att vända.

– Mamma beställde två fåglar och jag sa att jag kan inte kunde, inte orkade. Hon uppmuntrade mig hela tiden att ”men du kan väl i alla fall försöka”. Och det blev ju faktiskt ett par till slut.

Och när kvinnan på Försäkringskassan sa att Lotta kanske aldrig kunde jobba igen utan bara hade en framtid som förtidspensionär, tändes ytterligare en gnista. För att inte säga fullt utvecklad brand.

– Jag blev så förbannad! Jag kände bara att ”du ska allt få se du!”. Jag tog mig tillbaka, fastän det tog tid.

När hon väl blev frisk var det som att en urkraft vaknade i henne.

– Det var bildhuggandet som gjorde mig frisk, och jag som hela tiden trodde att det var det som gjort mig sjuk.

Gott samarbete

Utställningen på Krokstad har krävt mycket logistik för att få till. Genom samarbete med kommunen, Herrgårdsgymnasiet, Studieförbundet Vuxenskolan och Kulturnämnden samt volontärer på galleriet har man löst frakt och montering.

– Och så har jag haft med mig två karlar från Sundsvall, Hans och Egon, runt 80 bast. Ett otroligt fint samarbete av alla inblandade, säger Lotta.

Andas ut

Ett 50-tal föremål från hela hennes 30-åriga karriär som bildhuggare ingår i utställningen. De mindre står i det lilla galleriet; de större skulpturerna får stoltsera i parken.

– Efter allt jobb med i ordningsställandet och vernissagen tänker jag försöka klättra upp i nåt av träden, blicka ut över allt och bara lugna ner mig, säger Lotta.

Det är en dröm som har gått i uppfyllelse på Krokstad.

– När jag var här för första gången för tre år sedan tänkte jag ”wow, vilken park - vad fantastiskt det vore att ställa ut här”.

Prova på

Utställningen i galleriet pågår hela juli. Utställningen i parken kommer att stå kvar hela sommaren och eventuellt längre. Fredagar och lördagar månaden ut kommer Lotta även skulptera live i parken. Onsdagar och torsdagar är det workshops för barn, där de får göra en egen totempåle.