2017-06-13 10:16

2017-06-13 10:50

Theo överlevde tack vare blodgivning

SÄFFLE: "Ibland har man funderat på vem som räddat vår son"

Några som definitivt kommer skänka alla blodgivare en tanke i morgon, är familjen Vennergrund. Hade det inte funnits blod av rätt typ på lager när deras son Theo föddes, hade hans liv tagit slut i nästan samma ögonblick som det börjat.
– Tacksamheten går inte att mäta, säger mamma Katharina.

Theo föddes på Östra sjukhuset i Göteborg i augusti 2014. Bara efter någon dag hemma från BB slogs föräldrarna av tanken att han var ovanligt gul i hudtonen. Det fanns en misstanke om gulsot, och efter tredje dagen hemma, när färgen stigit ännu mer och han verkade slö, åkte de till sjukhuset.

Avstängda nervfunktioner

Gulsot är mycket vanligt hos nyfödda och går i normala fall över av sig självt, utan komplikationer. Men allvarlig gulsot som inte behandlas kan bland annat leda till svåra hjärnskador.

På sjukhuset togs prover och även om det skulle dröja flera timmar att få exakta svar, förstod läkaren ögonblickligen att läget var mycket allvarligt – och akut – för Theo.

– Mätaren gick i taget och han togs direkt till operationsrummet. Vi hann knappt reagera. De skar upp hans mage i naveln. Läkaren förklarade att han var så påverkad av sjukdomen att han inte kände någon smärta, säger Katharina.

Bytte blod

Theo fick omedelbart genomgå en blodtransfusion för att bli kvitt gulsoten. 645 milliliter blod pumpades in, 5 milliliter åt gången, samtidigt som motsvarande mängd pumpades ut från hans kropp. En procedur som tog drygt två och en halv timme. 645 milliliter låter kanske inte som en jättemängd, men i Theos lilla kropp var det nästan hela blodvolymen.

– Som förälder och oinsatt i ämnet låter det ju skräckinjagande, att byta blod, men för läkarna var det rutin. Det var en lite konstig tanke att han skulle ha någon annans blod, men det fanns ju inget alternativ, säger pappa Henrik.

Trodde han skulle dö

För Theos familj gick allt väldigt fort, och det är svårt att få grepp om situationen i efterhand.

– Man kastades från lyckan över att ha fått honom till skräcktanken att vi kanske inte kunde räkna med att få behålla honom, säger Katharina.

De brottades med ångesttankar om varför de inte hade åkt in tidigare. Och vad de skulle säga tills hans systrar Ebba och Alva, i dag 15 och 13 år, om det skulle hända honom något.

– Det var jobbigt. Mamma och pappa grät och vi fick inte hälsa på. Vi trodde att han skulle dö, säger Ebba.

Aldrig förberedd

Mitt i chocken och oron kände familjen ändå en trygghet i att Theo hade fått vård så snabbt och av specialister på just det området.

– Det är tur att vi inte bor i USA och hade fått ta ställning själva, för vi hade verkligen inte vetat vad vi skulle göra. Sånt här är man ju aldrig förberedd på eller införstådd med förrän man själv drabbas, säger Katharina.

Helt frisk

Efter fem sömnlösa dagar och nätter fick familjen åka hem med Theo, som då var en dryg vecka gammal. Efter ett halvår hade Theo ersatt det insatta blodet med sitt egna. Långt efter att själva sjukhusvistelsen var över och det var säkert att han skulle överleva, fanns ändå många tankar och farhågor om vilka eventuella följder gulsoten kunde få. Men Theo har sluppit alla tänkbara komplikationer.

– På förskolan säger de till och med att han är ett intelligent och försigkommet barn, säger Henrik.

Enorm tacksamhet

Men om det inte hade funnits blodpåsar av rätt typ på Östra sjukhuset den augustidagen för snart tre år sedan, hade det stått en tom stol där Theo nu sitter och mumsar på favoritkakan dammsugare.

– Utan blodgivning hade Theo inte funnits i dag. Hans kropp hade inte kunnat reparera den skadan själv. Tacksamheten går inte att mäta, säger Katharina.

I morgon går en del av den tacksamheten till alla blodgivare på deras egen dag.

– Ibland har man funderat på vem det är som räddat vår son. Det fungerar ju inte så, men det hade varit roligt att träffa denne och tacka, säger Henrik.

Theo föddes på Östra sjukhuset i Göteborg i augusti 2014. Bara efter någon dag hemma från BB slogs föräldrarna av tanken att han var ovanligt gul i hudtonen. Det fanns en misstanke om gulsot, och efter tredje dagen hemma, när färgen stigit ännu mer och han verkade slö, åkte de till sjukhuset.

Avstängda nervfunktioner

Gulsot är mycket vanligt hos nyfödda och går i normala fall över av sig självt, utan komplikationer. Men allvarlig gulsot som inte behandlas kan bland annat leda till svåra hjärnskador.

På sjukhuset togs prover och även om det skulle dröja flera timmar att få exakta svar, förstod läkaren ögonblickligen att läget var mycket allvarligt – och akut – för Theo.

– Mätaren gick i taget och han togs direkt till operationsrummet. Vi hann knappt reagera. De skar upp hans mage i naveln. Läkaren förklarade att han var så påverkad av sjukdomen att han inte kände någon smärta, säger Katharina.

Bytte blod

Theo fick omedelbart genomgå en blodtransfusion för att bli kvitt gulsoten. 645 milliliter blod pumpades in, 5 milliliter åt gången, samtidigt som motsvarande mängd pumpades ut från hans kropp. En procedur som tog drygt två och en halv timme. 645 milliliter låter kanske inte som en jättemängd, men i Theos lilla kropp var det nästan hela blodvolymen.

– Som förälder och oinsatt i ämnet låter det ju skräckinjagande, att byta blod, men för läkarna var det rutin. Det var en lite konstig tanke att han skulle ha någon annans blod, men det fanns ju inget alternativ, säger pappa Henrik.

Trodde han skulle dö

För Theos familj gick allt väldigt fort, och det är svårt att få grepp om situationen i efterhand.

– Man kastades från lyckan över att ha fått honom till skräcktanken att vi kanske inte kunde räkna med att få behålla honom, säger Katharina.

De brottades med ångesttankar om varför de inte hade åkt in tidigare. Och vad de skulle säga tills hans systrar Ebba och Alva, i dag 15 och 13 år, om det skulle hända honom något.

– Det var jobbigt. Mamma och pappa grät och vi fick inte hälsa på. Vi trodde att han skulle dö, säger Ebba.

Aldrig förberedd

Mitt i chocken och oron kände familjen ändå en trygghet i att Theo hade fått vård så snabbt och av specialister på just det området.

– Det är tur att vi inte bor i USA och hade fått ta ställning själva, för vi hade verkligen inte vetat vad vi skulle göra. Sånt här är man ju aldrig förberedd på eller införstådd med förrän man själv drabbas, säger Katharina.

Helt frisk

Efter fem sömnlösa dagar och nätter fick familjen åka hem med Theo, som då var en dryg vecka gammal. Efter ett halvår hade Theo ersatt det insatta blodet med sitt egna. Långt efter att själva sjukhusvistelsen var över och det var säkert att han skulle överleva, fanns ändå många tankar och farhågor om vilka eventuella följder gulsoten kunde få. Men Theo har sluppit alla tänkbara komplikationer.

– På förskolan säger de till och med att han är ett intelligent och försigkommet barn, säger Henrik.

Enorm tacksamhet

Men om det inte hade funnits blodpåsar av rätt typ på Östra sjukhuset den augustidagen för snart tre år sedan, hade det stått en tom stol där Theo nu sitter och mumsar på favoritkakan dammsugare.

– Utan blodgivning hade Theo inte funnits i dag. Hans kropp hade inte kunnat reparera den skadan själv. Tacksamheten går inte att mäta, säger Katharina.

I morgon går en del av den tacksamheten till alla blodgivare på deras egen dag.

– Ibland har man funderat på vem det är som räddat vår son. Det fungerar ju inte så, men det hade varit roligt att träffa denne och tacka, säger Henrik.