2016-01-11 11:19

2016-01-11 11:19

I väntans tider...

KRÖNIKA

Det är lite svårt att ta in. Men när som helst kommer det en ny liten människa till oss. En ny liten människa som på nolltid kommer att erövra våra hjärtan.

Tiden har bara runnit iväg och jag har egentligen inte tänkt så mycket på hur det kommer att bli. Vardagen har rullat på och med en treåring här hemma finns det inte så mycket tid över till att grubbla.

Januari 2016 har känts så långt borta. På nyårsdagen frågade treåringen mig: ”Hur stor är din mage nu då?” Vi har ju försökt att förklara för honom sedan i somras hur lång tid det är kvar tills bebisen ska komma. Vi har förklarat att det först ska bli vinter och att vi ska fira både jul och nyår först, sen kommer bebisen. Så kanske var det inte så konstigt att han undrade om inte magen hade växt färdigt nu när nyårsaftonen var avklarad. Ungefär så var det för mig också. Det var först efter jul- och nyårshelgerna som jag förstod att vi faktiskt är nära. Vilken dag som helst kan vi sitta här med en nyfödd bebis i famnen och inget kommer någonsin att vara sig likt igen. Det känns fantastiskt på alla vis men också pirrigt och lite skrämmande.

Det var nu två år sedan som jag klev in på Säffle-Tidningens redaktion, för första gången som ordinarie personal. Jag hade ju varit där många gånger tidigare som vikarie, men för två år sedan fick jag min fasta plats på redaktionen och det kändes verkligen som att komma hem. Jag älskar mitt jobb och det känns verkligen roligt att åka till jobbet varje dag.

För mig är lokaljournalistiken den viktigaste och mest betydelsefulla journalistiken att jobba med. För vem skulle annars berätta för Säffleborna om vad lokalpolitikerna fattar för beslut, vem skulle intervjua spelarna efter ett derby mellan Sifhälla och Säffle FF och vem skulle förmedla bilder från de lokala arrangemangen om inte vi gjorde det?

Det känns jättekul att vara en del i allt detta. Det är kul att få möta människor i alla möjliga sammanhang och få berätta som sådant som är viktigt för Säffleborna.

Men nu har jag stämplat ut från tidningsfabriken för ett tag. Och även om jag har ett fantastiskt roligt jobb känns det väldigt bra att ta en paus. Nu ska jag ägna mig åt något ännu viktigare på heltid. Jag ska bara vara mamma.

På återseende!

Tiden har bara runnit iväg och jag har egentligen inte tänkt så mycket på hur det kommer att bli. Vardagen har rullat på och med en treåring här hemma finns det inte så mycket tid över till att grubbla.

Januari 2016 har känts så långt borta. På nyårsdagen frågade treåringen mig: ”Hur stor är din mage nu då?” Vi har ju försökt att förklara för honom sedan i somras hur lång tid det är kvar tills bebisen ska komma. Vi har förklarat att det först ska bli vinter och att vi ska fira både jul och nyår först, sen kommer bebisen. Så kanske var det inte så konstigt att han undrade om inte magen hade växt färdigt nu när nyårsaftonen var avklarad. Ungefär så var det för mig också. Det var först efter jul- och nyårshelgerna som jag förstod att vi faktiskt är nära. Vilken dag som helst kan vi sitta här med en nyfödd bebis i famnen och inget kommer någonsin att vara sig likt igen. Det känns fantastiskt på alla vis men också pirrigt och lite skrämmande.

Det var nu två år sedan som jag klev in på Säffle-Tidningens redaktion, för första gången som ordinarie personal. Jag hade ju varit där många gånger tidigare som vikarie, men för två år sedan fick jag min fasta plats på redaktionen och det kändes verkligen som att komma hem. Jag älskar mitt jobb och det känns verkligen roligt att åka till jobbet varje dag.

För mig är lokaljournalistiken den viktigaste och mest betydelsefulla journalistiken att jobba med. För vem skulle annars berätta för Säffleborna om vad lokalpolitikerna fattar för beslut, vem skulle intervjua spelarna efter ett derby mellan Sifhälla och Säffle FF och vem skulle förmedla bilder från de lokala arrangemangen om inte vi gjorde det?

Det känns jättekul att vara en del i allt detta. Det är kul att få möta människor i alla möjliga sammanhang och få berätta som sådant som är viktigt för Säffleborna.

Men nu har jag stämplat ut från tidningsfabriken för ett tag. Och även om jag har ett fantastiskt roligt jobb känns det väldigt bra att ta en paus. Nu ska jag ägna mig åt något ännu viktigare på heltid. Jag ska bara vara mamma.

På återseende!