2016-01-09 12:00

2016-01-09 12:00

"Killarna blir som våra egna barn"

SÄFFLE: Bengt och Karin har öppnat sitt hem för två ensamkommande flyktingbarn

14-årige Muhammad och 16-årige Ali har lämnat sina familjer i Afghanistan och Etiopien och efter många strapatser hamnat i Sverige där de drömmer om en ny framtid. I Säffle har makarna Bengt Enneby och Karin Täppers öppnat sitt trygga hem för pojkarna.

– De har blivit en del av familjen, förklarar Bengt och Karin.

15-20 familjer i Säffle har öppnat sitt hem för att ge ensamkommande flyktingbarn chansen att leva ett tryggt familjeliv efter de fasor de upplevt som barn.

Hos Bengt Enneby och Karin Täppers bor 14-årige Muhammad från Afghanistan och 16-årige Ali från Etiopien. Där bor de i väntan på att få sina asylansökningar behandlade.

– De flyttade in hos oss i oktober och har blivit en del av familjen. Efter allt de varit med om är det viktigt att de känner trygghet och för mig och Bengt är det här ett sätt att bidra med något, säger Karin.

De är båda politiskt engagerade i Säffle men det här handlar mer om ett mänskligt och humant engagemang.

– Det är alla människors skyldighet att hjälpa den som är i nöd. I det världsläge vi befinner oss i måste var och en göra vad man kan och det här är vårt sätt att bidra, förklarar Bengt.

Fäst sig vid varandra

Han och Karin menar att de har gott om plats i sitt hem och har tagit emot Muhammad och Ali med öppen famn.

– Vi känner inte till allt som de här pojkarna varit med om och tids nog får de berätta själva om de vill. Men medan de väntar på att få sina asylansökningar behandlade ska de känna trygghet och veta att de har ett hem, säger Karin.

Muhammad och Ali har sina familjer kvar i Afghanistan och Etiopien och Karin förstår att de många gånger längtar hem och undrar hur deras familjer har det. Samtidigt vill Karin och Bengt vara deras nya familj.

– Vi har väldigt snabbt blivit fästa vid killarna och de känns som våra egna barn, berättar Karin.

Några större problem i vardagen har det inte varit.

– Nej, faktiskt inte. Vi kommunicerar på alla möjliga språk och med gester och tecken och det går alltid att göra sig förstådd även om det ibland uppstår lite dråpliga situationer. De är som vilka tonåringar som helst, säger Karin.

Killarna har hunnit med mycket och upptäckt hur svenskt vardagsliv ser ut, hur vi firar jul, åker pulka, vad vi äter, ser på teve, hur våra värderingar ser ut och så vidare. Sakta men säkert lär sig killarna också svenska språket. I hela huset sitter små lappar där Karin skrivit vad saker och ting heter på svenska: bord, lampa, klocka, gaffel och så vidare. Killarna hoppas att de så snart som möjligt ska få börja skolan för deras dröm är att bli integrerade och dra sitt strå till stacken.

– De spelar fotboll, går i simskola och är väldigt intresserade av att komma ut i Säffle och lära sig allt de behöver. Det är killar med initiativförmåga och handlingskraft och vi måste se dem som en resurs och en framtida tillgång, säger Bengt.

Får mycket tillbaka

Muhammad kommer snart att flytta från huset på Blomstervägen. Han har valt att flytta till det nya hemmet på Krokstad där han kommer att få träffa andra barn från Afghanistan. Då finns det plats för ett nytt barn som ensam kommit till Sverige.

Vad säger ni till andra som funderar på att ta emot flyktingbarn i sina hem?

– Tveka inte! Tänk på hur mycket det betyder för det barn som får en familj att bo hos. Det är inte krångligare än man gör det till och man får så mycket tillbaka.

15-20 familjer i Säffle har öppnat sitt hem för att ge ensamkommande flyktingbarn chansen att leva ett tryggt familjeliv efter de fasor de upplevt som barn.

Hos Bengt Enneby och Karin Täppers bor 14-årige Muhammad från Afghanistan och 16-årige Ali från Etiopien. Där bor de i väntan på att få sina asylansökningar behandlade.

– De flyttade in hos oss i oktober och har blivit en del av familjen. Efter allt de varit med om är det viktigt att de känner trygghet och för mig och Bengt är det här ett sätt att bidra med något, säger Karin.

De är båda politiskt engagerade i Säffle men det här handlar mer om ett mänskligt och humant engagemang.

– Det är alla människors skyldighet att hjälpa den som är i nöd. I det världsläge vi befinner oss i måste var och en göra vad man kan och det här är vårt sätt att bidra, förklarar Bengt.

Fäst sig vid varandra

Han och Karin menar att de har gott om plats i sitt hem och har tagit emot Muhammad och Ali med öppen famn.

– Vi känner inte till allt som de här pojkarna varit med om och tids nog får de berätta själva om de vill. Men medan de väntar på att få sina asylansökningar behandlade ska de känna trygghet och veta att de har ett hem, säger Karin.

Muhammad och Ali har sina familjer kvar i Afghanistan och Etiopien och Karin förstår att de många gånger längtar hem och undrar hur deras familjer har det. Samtidigt vill Karin och Bengt vara deras nya familj.

– Vi har väldigt snabbt blivit fästa vid killarna och de känns som våra egna barn, berättar Karin.

Några större problem i vardagen har det inte varit.

– Nej, faktiskt inte. Vi kommunicerar på alla möjliga språk och med gester och tecken och det går alltid att göra sig förstådd även om det ibland uppstår lite dråpliga situationer. De är som vilka tonåringar som helst, säger Karin.

Killarna har hunnit med mycket och upptäckt hur svenskt vardagsliv ser ut, hur vi firar jul, åker pulka, vad vi äter, ser på teve, hur våra värderingar ser ut och så vidare. Sakta men säkert lär sig killarna också svenska språket. I hela huset sitter små lappar där Karin skrivit vad saker och ting heter på svenska: bord, lampa, klocka, gaffel och så vidare. Killarna hoppas att de så snart som möjligt ska få börja skolan för deras dröm är att bli integrerade och dra sitt strå till stacken.

– De spelar fotboll, går i simskola och är väldigt intresserade av att komma ut i Säffle och lära sig allt de behöver. Det är killar med initiativförmåga och handlingskraft och vi måste se dem som en resurs och en framtida tillgång, säger Bengt.

Får mycket tillbaka

Muhammad kommer snart att flytta från huset på Blomstervägen. Han har valt att flytta till det nya hemmet på Krokstad där han kommer att få träffa andra barn från Afghanistan. Då finns det plats för ett nytt barn som ensam kommit till Sverige.

Vad säger ni till andra som funderar på att ta emot flyktingbarn i sina hem?

– Tveka inte! Tänk på hur mycket det betyder för det barn som får en familj att bo hos. Det är inte krångligare än man gör det till och man får så mycket tillbaka.