POW! BANG! SMACK!

SPELKRÖNIKA

Jag vet inte vad det var jag fastnade för. De taffliga kostymerna, den krystade dialogen eller de pinsamt dåliga ljudeffekterna? Vad jag vet är att tiden stod stilla när Läderlappen tog över tv:n.
Publicerad: 2011-10-28 10:00
LÄS OCKSÅ:
Jens Magnusson. [Förstora] 

Det är många år sedan nu och om sanningen ska fram så var jag inte särskilt imponerad. Den tvålfagre och klent byggde Adam West var inte direkt hjältematerial men i brist på annat fick han duga. Batmobilen var i alla fall rätt häftig och Cesar Romeros briljans i rollen som Jokern fascinerade även en spoling som jag.

Men så kom året 1989 och min värld vändes upp och ner fullständigt.


Då syftar jag inte på den dag då jag bar rosa läppstift på kinden som om det vore en medalj. Hon heter fortfarande Katarina och jag har nog aldrig varit stoltare över en puss.

Nej, det var sittande på stengolvet i det som då kallades Trollhallen som magin uppstod. ”På bio heter han Batman” stod det högst upp i gult mot svart bakgrund.


Serietidningen var av det lyxigare slaget med ett glänsande omslag och släpptes i samma veva som Tim Burtons film. Jag var helt såld och slukade allt som hade med Batman att göra. Som tur är har jag en kusin som är mer än flink med symaskinen. Därför fick jag fick en mantel som var lite häftigare än skräpet man kunde köpa i leksaksaffären. Jag var inte lika nöjd med pappmasken men den fyllde sitt syfte. När tillfälle gavs smög jag omkring bland skuggorna. Det gick alldeles utmärkt att leka Batman på egen hand.


Den där dräkten växte jag ur tämligen snabbt men Batman som fenomen växte i takt med åldern. Jag fastnade för svärtan i Frank Millers antihjälte som egentligen är allt annat än barnvänlig. I hans händer är Batman en dubbelnatur, en gammal man som plågas av identitetskriser men framför allt en mörkrets riddare vars moral hänger ihop med humör och mental status. Frank Miller gav Batman en ondskefull sida som i praktiken bara begränsas av playboyen Bruce Waynes klanderfria uppfostran. Att bläddra i The Dark Knight Returns och dess uppföljare är inte enbart en angenäm upplevelse.


Bortsett från att ha blivit slaktad i några helt förfärliga filmer i mitten på 90-talet har Batman lyckats hålla sig på rätt sida fjantstrecket. För en gammal läderlappsnörd är det rent av så att han bara blir bättre och bättre med åren. Christopher Nolans filmer är lite som att uppleva Frank Millers serier på nytt, om än i en mycket mer publikvänlig version.

Senare års bästa Batmantolkning står den brittiska spelstudion Rocksteady för. Tack vare dem är det enkelt stilla begäret efter Gotham City. För även om 1989 är höljt i nostalgiskt skimmer skulle stämningen förmodligen bli ganska olustig om jag kom smygande längs hyllorna på Ica, i mantel.

Jens Magnusson
0573-76 10 71
Skriv ut!  Skriv ut!  |  Tipsa en vän!  Tipsa!  |  Rätta fel i artikeln!  Rätta!
Just nu på ettan

Senaste nytt
Webbfrågan
Spelar du golf?

Madeleine Malmgren på hästen Vilmer.
FLER

Har du en egen nyhet?

Vill du dela med dig av något som äger rum där du bor, eller en fin bild? Mejla in detta till oss! så kan det hamna under Läsarnas här på nwt.se. Läs mer om hur du bidrar till Läsarnas här.

Nöjen & evenemang  
Hagfors: Hagforsparken
Hillringsberg: Hillringsbergs Folkets Park
Degerfors : Folkets Park
Bograngen: Bingoalliansen Nord
Bäckhammar, Klässbol, Sillerud, Karlstad, Västra Ämtervik: .

Värmlandsfyndet
Dagens ros/firarhörnan
Sök recept
Till hittarecept.se