En mörkrets matiné
ACTION
;)
;)
;)
;)
I uppföljaren Batman: Arkham City har den tidigare fängelsedirektören Quincy Sharp blivit borgmästare och gjort en hel stadsdel till ett brottslingarnas näste. Området styrs med järnhand av psykiatrikern Hugo Strange, en man som vet mer om Batman än vad hjälten kanske önskar. Därför är det ingen slump att Bruce Wayne kastas in bakom de höga murar som omgärdar stadsdelen. Väl där tar det inte lång tid innan han svidar om till läder och historien kan ta sin början. Mer än så och det faktum att Jokern spelar en stor roll tänker jag inte förstöra för er. Berättelsen i ett sånt här spel ska upplevas. Rocksteady har, liksom tidigare, anammat Batmans mörkare universum och kryddat det med karaktärer från serietidningarna. Det skulle säkert ha kunnat göras med ännu mer svärta men kidsen ska trots allt kunna spela också.
Det som gör Batman: Arkham City så fantastiskt är rörelsefriheten. Kartan ska enligt uppgift vara fem gånger så stor som den i Arkham Asylum och även om man måste spela sig framåt för att kunna låsa upp nya prylar och miljöer finns möjligheten att bara utforska redan från början. Det är befriande även om berättelsen är så bra att man hela tiden följer den ”utstakade” vägen. Men det handlar också minst lika mycket om känslan av att faktiskt vara mörkrets riddare. När man svävar fram ljudlöst, tar plats på en avsats och lyfter upp en intet ont anande fiende kan man inte göra annat än le medan paniken sprider sig bland offrets kumpaner.
Kontrollen kan vara besvärlig i vissa lägen och ibland får man vackert spela om för att den gode Läderlappen inte gör som man vill. Spelet är oerhört vackert och rikt på detaljer. Tyvärr ägnar man för mycket tid i detektivläget som är ett slags röntgenseende vilket förtar lite av glädjen med bra grafik. Ljudmässigt briljerar Arkham City med det stämningsfulla sorlet i staden, snacket från skurkarna och röstskådespeleriet.
Arkham City fullkomligt dräller av saker att göra. Bortsett från grundberättelsen finns ett otaligt antal sidouppdrag. Ibland måste man rädda någon undan en brutal misshandel för att i nästa stund lösa någon av Gåtans gåtor. Ibland känns det stressande att så mycket pockar på ens uppmärksamhet. Särskilt om man hör till kategorin spelare som gärna vill täcka in allt innan man fortsätter framåt.
Mitt tips är att bara slappna av och njuta. Då växer Batman: Arkham City till en mörk matiné som ingen borde missa.
(Rocksteady)
Xbox 360
Design: 5/5
Spelbarhet: 4/5
Hållbarhet: 5/5
Totalt: 5/5
