Fantasilöst och bedövande tråkigt
RECENSION: Krig
För det här handlar om krigskämpar som krigar för Bush och fosterland, och för deras små men storögda döttrar där hemma i det förlovande hemlandet USA. Problemen med Warfighter är många.
Dels är spelet ett enda långt frosseri i vämjelig krigspropaganda, och dels är det en fantasilös och bedövande tråkig shooter som helt saknar egna idéer. Utvecklarna Danger Close hävdar att spelet baseras på verkliga händelser, men ingenting i spelet känns någonsin sant eller realistiskt.
Man går, oftast i rollen som soldaten Preacher, längs klaustrofobiskt trånga korridorer och skjuter framhoppande skurkar i ansiktet när de ofrånkomligen sticker fram sina huvuden som måltavlor längs vägen. Det är slapp speldesign när den är som tristast, med rutten AI och värdelösa rälsskjutarmoment där man sitter i helikopter och dräper horder av elaka skäggterrorister.
För det är den världsbilden vi matas med i Warfighter. Amerikanska soldater är hjältemodiga män som försvarar sina familjer, medan terrorister är araber som skriker konstigt, har skägg och vars enda personlighetsdrag och motivering är blodtörst och ett osunt hat mot den där så omtalade friheten. Det är svårt att inte äcklas när man tänker på att många allt för unga barn kommer att sitta och okritiskt ta in det våldsförhärligande budskap som det här spelet kommer dragandes med.
I multiplayer blir spelet åtminstone spelbart, om än inte jättespännande några längre stunder. Men där slipper man åtminstone kampanjens imbecilla berättelse, och den usla AI som datormotståndarna bjuder på.
Om du är allergisk mot kreativitet och kan bortse ifrån övertydlig krigspropaganda och haltande spelmekanik, så är det här spelet för dig. Vi andra går med i motståndsrörelsen.
Titel: Medal of Honor: Warfighter
Konsol: Xbox 360
Tillverkare: Danger Close
