Forza Horizon – fullt ös i bergen
RECENSION: Racing
;)
I Forza Horizon väljer man att kliva ur kostymen och i stället dra på sig ett par jeans. I ett bländade vackert Colorado är det höst och festival där racing och musik blandas till en skön mix.
Det handlar om att köra snabbt och inte minst om att göra det snyggt. Landskapet står en fritt att utforska precis hur man vill och på vägarna delas det ut poäng både för djärv körning och snygga sladdar, men också för hur vackert man låter kärrorna glida över asfalt och grus. Möjligheterna är flera, utmana rivaler i full fart på vägarna eller ställ upp i tävlingar och uppvisningar på givna platser.
Det finns en uppsjö bilar att välja mellan och när man börjar klättra i systemet får man tillgång till det ena fartmonstret efter det andra. Fartkänslan är riktigt bra och ibland går det hiskeligt fort på ett nästan obehagligt vis. Flera av bilarna visar dock med all önskvärd tydlighet att de inte hör hemma i Klippiga bergen.
Forza Motorsport 4 var ett våldsamt snyggt spel och även om Horizon inte kommer upp i samma nivå är det ett riktigt välgjort spel. Soundtracket är briljant.
En av de stora behållningarna i de senaste Forza-spelen har varit svårighetsgraden. Möjligheten att skilja på bilens inställningar och motståndarnas skicklighetsnivå gör att man kan forma sin egen upplevelse på bästa sätt. Mindre hjälp ger högre poängbonusar och samtidigt kan man hålla motståndet på lagom nivå.
Även om Forza har varit simulatorfansens tillflyktsort så lyckas utvecklarna väl med att stöpa om spelet i vad som liknar värsta konkurrenten Need for Speeds skrud. Överlag är det inte särskilt märkligt. Känslan av att glida omkring på vägarna, företrädesvis på sniskan, till tonerna av dunkande beats är nämligen vansinnigt underhållande. Själv bullrar jag i vanlig ordning fram i min bångstyriga Dodge Challenger SRT8. Bilen som förmodligen är den enda livskamrat en man behöver...
Titel: Forza Horizon
Konsol: Xbox 360
Tillverkare: Playground games
