Pastellfärgad spaghettivästern i rymdmiljö
SPEL: FPS
Spelet är nämligen en av de absolut största överraskningarna på mycket länge. Jag hade inte förmånen att få lira det första men hade ändå ganska höga förväntningar på uppföljaren.
Borderlands 2 är som en perfekt kombination av ett klassiskt rollspel, där samlandet och den ständiga jakten på en ny level står i centrum, och hederlig tokaction.
Det handlar om vapen, perverst mycket vapen, pistoler och gevär som förvandlar vilken 30-åring som helst till Eugene Tackleberry från Polisskolan.
Man väljer mellan fyra karaktärer som alla är stöpta i klassisk hjältemall. Sedan väntar ett spel som är precis så öppet som man vill att det ska vara. Grundstoryn kryddas hela tiden med spännande sidospår och det gör att man sällan har tråkigt.
Grafiskt så sticker spelet ut en smula med sin cel-shading. Det är riktigt välgjort bortsett från en och annan styltig bakgrund.
Den rappa dialogen dryper av syrlig humor och det tjattras för jämnan i kommunikationssystemet. Är det inte R2-D2-klonen Claptrap som kämpar efter uppmärksamhet så är det skurkar som försöker skrämmas. Jag skrattade mig fördärvad åt Captain Flynt och hans frustration över inkompetenta hantlangare. Dialogen är skriven med hjärta och perfekt avvägd, roligt utan att bli taffligt eller irriterande.
Borderlands 2 är totalt beroendeframkallande, en explosion av färg, form och ljud. Man vill inte sluta spela utan bara fortsätta gå fullkomligt bärsärk med hagelbrakarn oavsett om det handlar om att ta sig vidare eller bara ”levla” lite. Med några vänner får spelet ännu en dimension.
Minst 40 timmar utlovas. Det lär bli fler än så.
Titel: Borderlands 2
Konsol: Xbox 360
Tillverkare: Gearbox
