Hyfsad action med sliten snut
Action
;)
;)
På klassiskt John McClane-manér håller den ärrade snuten balansen vid ruinens brant, här i form av en sliten bar i Hoboken, New Jersey.
Men så stöter han på en gammal bekant från polishögskolan. Med ens byts bardisken ut mot flotta våningar i Saõ Paulo och Payne blir en central figur i den stormrike Rodrigo Brancos livvaktsstyrka. Kanske kan ett miljöombyte göra det lättare att distansera sig från familjens död? Tar man anställning hos den brasilianska överklassen får man dock vara beredd på trubbel.
Det är kring det poetiska våldet som Max Payne byggt sitt varumärke. Att dyka i slow motion genom rum där kulorna viner runt skallen blir aldrig tråkigt, men där resten av actiongenren tagit milslånga kliv på elva år står Max Payne fortfarande med fötterna i 2001. Spelet känns lite mossigt och gammalt, stundtals som en förfinad rail shooter, men det har också kvaliteter i sitt sätt att skilja sig från andra spel.
Spelets handling kan sorteras in under fliken actionrulle 1.0 men den framförs å andra sidan på ett ganska spännande vis. Grafiskt är spelet dock en haltande historia. Det tar bara någon timme innan jag börjar bli rejält irriterad på stilen som präglar mellansekvenserna. Bilden fladdrar och rycker som om man såg det hela genom en gammal övervakningskamera. Poängen är självklar, utvecklarna har tänkt sig att det ska förstärka känslan av att det är minnesbilder man spelar sig genom. Problemet är man blir sliten i både ögon och skalle. I övrigt är spelet välpolerat och detaljerat.
På det hela taget känns det som att utvecklingen av Max Payne 3 kunde ha fått tagit längre tid. Det spretar åt alla håll och det är svårt att bestämma sig för hur bra spelet egentligen är. Dåligt är det nämligen inte, men knappast något man slår volter över heller.
Max Payne 3
Rockstar Games
(Xbox 360)
Design: 4/5
Spelbarhet: 4/5
Hållbarhet: 3/5
Totalt: 11/15
