Lysande idé – men The Run når inte målet
RACING
;)
;)
;)
Grafiken är, tack vare den svenskutvecklade spelmotorn Frostbite 2, lysande och de amerikanska landskap som svischar förbi är många gånger häpnadsväckande vackra.
Det känns som att Black Box tappade bort en hel hög med pusselbitar när de skulle sätta samman sin vision om ett Cannonballinspirerat gatrace mellan San Francisco och New York.
Det finns en enkel formel för att få alla bilspelsnördar att spendera timme efter timme framför skärmen: Chansen att köra in pengar som sedan spenderas på trimdelar eller en ny kärra.
Den ingrediensen, ett behov eller ”need”, som serien genom åren slagit mynt av på ett bra sätt, är bortplockad i The Run. Dessutom måste eventuellt bilbyte (nya färdigtrimmade modeller låses upp genom insamlande av erfarenhetspoäng) ske under pågående race genom att svänga in på en mack.
Ett annat säkert kort att satsa på är en bra körkänsla. The Run erbjuder bara en hyfsad sådan. Ofta känns bilarna tröga och det faktum att det är lika lätt att ratta en sportbil på snö eller is som på torr asfalt är ett klart minus.
Det tänkta långloppet från kust till kust är heller inte särskilt långt. Det är avklarat på bara några timmar effektiv körtid i och med att varje etapp delats in delmoment. Delmomenten kan bestå i att köra om ett visst antal bilar, att klara av en bana på en viss tid eller en elimineringsduell. Stundtals är det faktiskt riktigt roligt, men det roliga förstörs av frustrerande långa laddtider efter oundvikliga fatala möten med träd eller andra bilister.
Storyn har inte den minsta tillstymmelse till djup, huvudkaraktären vid namn Jack är i behov av snabba pengar, därför måste han vinna The Run, mer än så är det egentligen inte.
Längs vägen blir Jack jagad av både gangsters och snutar. När Jack springande måste fly från polisen, och slår sig fri eller hoppar över staket genom att spelaren trycker så snabbt det bara går på exempelvis kryss- eller fyrkantsknappen, sätts någon ny typ av bottenrekord för serien.
PS3
(Black Box)
