2017-06-30 06:00

2017-06-30 06:00

En designmässig återvändsgränd

STRATEGI

Valkyria Revolution
PS4, Xbox One, PS Vita
Media Vision
Åldersmärkning: 16
Betyg:

Valkyria Chronicles är en liten halvklassiker som blandar japansk estetik med något slags kvasi-europeiskt andra världskrigs-doftande scenario. Det är ett ganska unikt spel, både visuellt och spelmässigt – med en ganska underhållande twist på turordningsbaserade strider. Det är knappast det djupaste eller mest engagerande strategispelet i världen, men det gör sin grej väldigt väl.

Valkyria Revolution är en spinoff som utspelar sig i en annan del av samma värld, i en annan tid. Och i stort sett allting är sämre än originalspelet. Visuellt är det trist, med jättefula texturer som inte hör hemma på en modern konsol, och karaktärsmodeller som är i bästa fall småtrista och i värsta fall skitfula.

Även berättandet är sämre. Något har gått rejält snett med regin, då all timing saknas både i de dramatiska och de mer humoristiska scenerna. Laddtiderna mellan scenerna gör att flytet i narrativet blir ännu mer fragmenterat. Det är synd, för det är en helt okej liten historia om hur några personer manipulerar storpolitiken bakom kulisserna.

Jag hade haft lättare att förlåta bristerna om striderna varit bra, men det är nog den största besvikelsen med hela skiten. Istället för turordningsbaserade strider fungerar det så att en mätare måste fyllas upp mellan varje attack. Däremellan springer du runt och försöker gömma undvika attacker. Resultatet är ett strategispel helt utan strategi parat med ett actionspel utan action. Det är ett ofattbart konstigt designval. Det hade varit bättre att göra ett actionrollspel fullt ut istället för den här halvmesyren, där det mest känns som om kontrollerna inte svarar ordentligt. Revolution är inte det värsta jag spelat i år, men det är otillfredsställande och känns mest som en enda lång speldesignmässig återvändsgränd.

Joakim Kilman

Valkyria Chronicles är en liten halvklassiker som blandar japansk estetik med något slags kvasi-europeiskt andra världskrigs-doftande scenario. Det är ett ganska unikt spel, både visuellt och spelmässigt – med en ganska underhållande twist på turordningsbaserade strider. Det är knappast det djupaste eller mest engagerande strategispelet i världen, men det gör sin grej väldigt väl.

Valkyria Revolution är en spinoff som utspelar sig i en annan del av samma värld, i en annan tid. Och i stort sett allting är sämre än originalspelet. Visuellt är det trist, med jättefula texturer som inte hör hemma på en modern konsol, och karaktärsmodeller som är i bästa fall småtrista och i värsta fall skitfula.

Även berättandet är sämre. Något har gått rejält snett med regin, då all timing saknas både i de dramatiska och de mer humoristiska scenerna. Laddtiderna mellan scenerna gör att flytet i narrativet blir ännu mer fragmenterat. Det är synd, för det är en helt okej liten historia om hur några personer manipulerar storpolitiken bakom kulisserna.

Jag hade haft lättare att förlåta bristerna om striderna varit bra, men det är nog den största besvikelsen med hela skiten. Istället för turordningsbaserade strider fungerar det så att en mätare måste fyllas upp mellan varje attack. Däremellan springer du runt och försöker gömma undvika attacker. Resultatet är ett strategispel helt utan strategi parat med ett actionspel utan action. Det är ett ofattbart konstigt designval. Det hade varit bättre att göra ett actionrollspel fullt ut istället för den här halvmesyren, där det mest känns som om kontrollerna inte svarar ordentligt. Revolution är inte det värsta jag spelat i år, men det är otillfredsställande och känns mest som en enda lång speldesignmässig återvändsgränd.

Joakim Kilman