2017-06-16 06:00

2017-06-16 09:43

Town of Light – Viskningar och rop

Äventyr

The Town of Light
Windows/PS4/Xbox One
LKA
Åldersmärkning: 18
Betyg:

Vissa spel är lovvärda och fascinerande enbart för dess premiss, även om de inte lever upp till dem. The Town of Light är ett sådant spel. Det utspelar sig i en verklig psykanstalt som var aktiv under Mussolinis tid i Italien. Allra bäst är att du får utforska den detaljrika och djupt deprimerande miljön så som den ser ut idag. Trasiga rester av ett monster till byggnad som en gång slukade människor hela.

Det säger så himla mycket att bara vandra runt i de nedgångna, spruckna korridorerna. Föreställa sig hur det var att leva mellan de där väggarna. Det är nästan så att de kan tala, och det går att ana berättelser i varje spricka.

Tyvärr är den berättelse utvecklarna erbjuder ett klichétungt och klumpigt mischmasch som ställer sig i vägen snarare än förhöjer spelet. Narrativet hemfaller åt närmast slentrianmässigt elände, och känns ganska snart sökt snarare än gripande. Det är synd, för ramverket här är så vansinnigt fascinerande. Det är fortfarande en upplevelse värd att göra, om inte annat för att det faktiskt inte liknar något annat. Det finns något extremt relevant i att besöka en plats som en gång rymde så mycket smärta, men som nu bara är ett tyst, stillsamt skelett. Viskningarna är mycket starkare än ropen.

Joakim Kilman

Vissa spel är lovvärda och fascinerande enbart för dess premiss, även om de inte lever upp till dem. The Town of Light är ett sådant spel. Det utspelar sig i en verklig psykanstalt som var aktiv under Mussolinis tid i Italien. Allra bäst är att du får utforska den detaljrika och djupt deprimerande miljön så som den ser ut idag. Trasiga rester av ett monster till byggnad som en gång slukade människor hela.

Det säger så himla mycket att bara vandra runt i de nedgångna, spruckna korridorerna. Föreställa sig hur det var att leva mellan de där väggarna. Det är nästan så att de kan tala, och det går att ana berättelser i varje spricka.

Tyvärr är den berättelse utvecklarna erbjuder ett klichétungt och klumpigt mischmasch som ställer sig i vägen snarare än förhöjer spelet. Narrativet hemfaller åt närmast slentrianmässigt elände, och känns ganska snart sökt snarare än gripande. Det är synd, för ramverket här är så vansinnigt fascinerande. Det är fortfarande en upplevelse värd att göra, om inte annat för att det faktiskt inte liknar något annat. Det finns något extremt relevant i att besöka en plats som en gång rymde så mycket smärta, men som nu bara är ett tyst, stillsamt skelett. Viskningarna är mycket starkare än ropen.

Joakim Kilman