2017-06-09 06:00

2017-06-09 06:00

Friday the 13th: The Game – Mörda dina kompisar på nätet

Onlineskräck

Friday the 13th: The Game
Windows/PS4/Xbox One
Illfonic
Åldersmärkning: 18
Betyg:

Det är egentligen helt bisarrt att det här briljanta konceptet inte har gjorts tidigare. Nio spelare på en server. Åtta av dem blir tonåringar, en blir Jason Vorhees. Sedan är det ganska lätt att räkna ut vad som kommer hända. Åtta livrädda spelare springer runt som yra höns i närheten av Crystal Lake medan en blodtörstig gris jagar dem med yxor, spjut, machete-knivar och gud vet allt.

Det är så enkelt att komma in i och förstå och potentialen är enorm. Visst beror det lite på vilka man råkar få spela med, och det är alltid roligare att ha några man känner med på servern. Men förvånansvärt många spela ärligt och rollspelar lite. Visst finns det de som bara vill vinna och mest letar så kallade ”exploits”, sätt att utnyttja buggar och designmissar för att vinna på billiga vis.

Men för det mesta spelar folk för att få den där skräckblandade förtjusningen när Jason dyker upp och försöker hugga en i bitar på olika groteska vis. Det är helt enkelt inte ett spel som bara handlar om att vinna. Faktum är att det är lika roligt att bli mördad på mållinjen som att lyckas ta sig över den. Och när man spelar som Jason är det kul att försöka jaga ikapp livrädda, skadade offer – även när de lyckas komma undan på håret. Jason är långsam, men överlevarna har dålig kondis och blir lätt rädda och börjar snubbla. Dessutom kan mördaren teleportera sig och använda andra krafter för att hitta sina stackars offer. Det gör att man aldrig känner sig säker, och det passar konceptet perfekt.

Tyvärr är spelet extremt buggigt. Så till den milda grad att det i nuläget knappt kan klassas som färdigt. Det har inte heller något enspelarläge, tyvärr. Det finns ju potential även där. En kampanj där man spelar igenom filmerna (i alla fall de mest omtyckta av dem) i ordning vore ju kul. Det skulle också ge en tillfälle rollspela ännu mer, utan den mänskliga faktorn.

Trots bedrövliga karaktärsmodeller, irriterande designbeslut, en inneboende orättvisa och buggar så är det i slutänden helt enkelt så pass roligt att det ändå är svårt att sluta spela det.

Joakim Kilman

Det är egentligen helt bisarrt att det här briljanta konceptet inte har gjorts tidigare. Nio spelare på en server. Åtta av dem blir tonåringar, en blir Jason Vorhees. Sedan är det ganska lätt att räkna ut vad som kommer hända. Åtta livrädda spelare springer runt som yra höns i närheten av Crystal Lake medan en blodtörstig gris jagar dem med yxor, spjut, machete-knivar och gud vet allt.

Det är så enkelt att komma in i och förstå och potentialen är enorm. Visst beror det lite på vilka man råkar få spela med, och det är alltid roligare att ha några man känner med på servern. Men förvånansvärt många spela ärligt och rollspelar lite. Visst finns det de som bara vill vinna och mest letar så kallade ”exploits”, sätt att utnyttja buggar och designmissar för att vinna på billiga vis.

Men för det mesta spelar folk för att få den där skräckblandade förtjusningen när Jason dyker upp och försöker hugga en i bitar på olika groteska vis. Det är helt enkelt inte ett spel som bara handlar om att vinna. Faktum är att det är lika roligt att bli mördad på mållinjen som att lyckas ta sig över den. Och när man spelar som Jason är det kul att försöka jaga ikapp livrädda, skadade offer – även när de lyckas komma undan på håret. Jason är långsam, men överlevarna har dålig kondis och blir lätt rädda och börjar snubbla. Dessutom kan mördaren teleportera sig och använda andra krafter för att hitta sina stackars offer. Det gör att man aldrig känner sig säker, och det passar konceptet perfekt.

Tyvärr är spelet extremt buggigt. Så till den milda grad att det i nuläget knappt kan klassas som färdigt. Det har inte heller något enspelarläge, tyvärr. Det finns ju potential även där. En kampanj där man spelar igenom filmerna (i alla fall de mest omtyckta av dem) i ordning vore ju kul. Det skulle också ge en tillfälle rollspela ännu mer, utan den mänskliga faktorn.

Trots bedrövliga karaktärsmodeller, irriterande designbeslut, en inneboende orättvisa och buggar så är det i slutänden helt enkelt så pass roligt att det ändå är svårt att sluta spela det.

Joakim Kilman