2017-06-02 06:00

2017-06-02 06:00

Fire Emblem Echoes -Nygamla fältslag i miniatyr

Strategirollspel

Fire Emblem Echoes
Nintendo 3DS
Intelligent Systems
Åldersmärkning: 12
Betyg:

Fire Emblem är en älskvärd spelserie. I väst har vi inte fått ta del av alla spelen i serien, och de vi fått hit har ofta varit i bärbar form. De har dock varit överlag himla charmiga strategirollspel. Från Gameboy Advance-spelen till det fenomenala 3DS-spelet Awakening.

Fire Emblem Echoes är en remake av en äldre del i serien, så det saknar en del av de finesser som Awakening skämde bort oss med. Dels interagarerar de flesta av karaktärerna inte med varandra, och de kan bara bli kära i de som storyn dikterar att de ska bli kära i. Den ganska roliga ”vem tar vem”-mekaniken i Awakening och Fates finns alltså inte här. Det gör förvisso att vi slipper dumheter som barngifte och syskonäktenskap, som i de föregående spelen. Men ändå.

På flera sätt är Echoes dock en uppfrisakande förändring gentemot Awakening och Fates. Dels finns här ett grottkravlarläge där du springer runt i en tredjepersonsvy och utforskar grottor och slott, och dels är sådant som magi- och vapensystemen annorlunda. Det gör att man behöver tänka lite annorlunda här, vilket är en trevlig omväxling.

Det märks dock att det är en nyversion av ett gammalt spel, då det också känns lite underutvecklat, men samtidigt omständligt. Sidouppdragen är trista, och det blir en hel del dussinstrider. Även karaktärs- och klassystemet är tunt och odynamiskt. Echoes är fortfarande en värdig del i serien, och det är absolut underhållande. Men det går inte att komma ifrån att det är lite ojämnt, och därför har svårt att mäta sig med seriens största stunder.

Joakim Kilman

Fire Emblem är en älskvärd spelserie. I väst har vi inte fått ta del av alla spelen i serien, och de vi fått hit har ofta varit i bärbar form. De har dock varit överlag himla charmiga strategirollspel. Från Gameboy Advance-spelen till det fenomenala 3DS-spelet Awakening.

Fire Emblem Echoes är en remake av en äldre del i serien, så det saknar en del av de finesser som Awakening skämde bort oss med. Dels interagarerar de flesta av karaktärerna inte med varandra, och de kan bara bli kära i de som storyn dikterar att de ska bli kära i. Den ganska roliga ”vem tar vem”-mekaniken i Awakening och Fates finns alltså inte här. Det gör förvisso att vi slipper dumheter som barngifte och syskonäktenskap, som i de föregående spelen. Men ändå.

På flera sätt är Echoes dock en uppfrisakande förändring gentemot Awakening och Fates. Dels finns här ett grottkravlarläge där du springer runt i en tredjepersonsvy och utforskar grottor och slott, och dels är sådant som magi- och vapensystemen annorlunda. Det gör att man behöver tänka lite annorlunda här, vilket är en trevlig omväxling.

Det märks dock att det är en nyversion av ett gammalt spel, då det också känns lite underutvecklat, men samtidigt omständligt. Sidouppdragen är trista, och det blir en hel del dussinstrider. Även karaktärs- och klassystemet är tunt och odynamiskt. Echoes är fortfarande en värdig del i serien, och det är absolut underhållande. Men det går inte att komma ifrån att det är lite ojämnt, och därför har svårt att mäta sig med seriens största stunder.

Joakim Kilman