2017-05-12 06:00

2017-05-12 06:00

Prey - Ett gediget och lekfullt rymdäventyr

Action

PreyWindows/PS4/Xbox One Arkane Studios Åldersmärkning: 18
Betyg:

1995 utannonserades ett på den tiden imponerande ambitiöst spel vid namn Prey. Efter många svåra år och en minst sagt jobbig utveckling släpptes det äntligen – först år 2006. Inte alls så imponerande, även om folk varit snabba att påpeka att det finns de som uppskattar spelet. För mig var det mest en medioker och ganska halvdan shooter, dock.

Nya Prey har ingenting med det gamla spelet att göra – förutom namnet, och att båda har rymdvarelser som fiender. Det är en lite märklig omstart på en märklig icke-serie (ett Prey 2 påbörjades med lades ner). Däremot är det ett himla bra spel, som har mer gemensamt med System Shock, Bioshock, Half-Life och Deus Ex än med original-Prey.

I rollen som Morgan Wu har du en sjuhelvetes usel dag på jobbet, när allt du tror är sant kraschar omkring dig och du vaknar upp på en rymdbas utan att förstå vad du gör där eller varför det ligger döda människor överallt. För att överleva behöver du omgående börja experimentera med det smarta och roliga spelsystemet, som låter dig skapa ditt eget sätt att spela.

Om du bara behandlar Prey som en standardshooter så blir inte upplevelsen så givande, för det är inte vad spelet är. Istället behöver du sätta dig in i vilka förmågor som finns att tillgå och välja att uppgradera de som hjälper dig att ta dig fram på basen och besegra fiender på det sätt som passar dig bäst. Vill du göra med skada med skjutvapen går det bra, men du kan också satsa på mer smygande, att hacka låsta dörrar eller varför inte psykiska krafter som låter dig skjuta eld och blixtar. Allra fyndigast är förmågan som låter dig imitera objekt. På så vis kan du gömma dig för fiender, eller ta dig in i små skrymslen, genom att förvandla dig till en liten mugg eller en bok och flaxa iväg längs golvet.

Dessutom är det en utmärkt pc-portning, vilket bör glädja alla datorspelare där ute. Prey förtjänar mer än att drunkna i den hårda konkurrensen den här galna spelvåren. Det är ett genuint underhållande rymdäventyr som gör roliga saker med familjära ingredienser.

Joakim Kilman

1995 utannonserades ett på den tiden imponerande ambitiöst spel vid namn Prey. Efter många svåra år och en minst sagt jobbig utveckling släpptes det äntligen – först år 2006. Inte alls så imponerande, även om folk varit snabba att påpeka att det finns de som uppskattar spelet. För mig var det mest en medioker och ganska halvdan shooter, dock.

Nya Prey har ingenting med det gamla spelet att göra – förutom namnet, och att båda har rymdvarelser som fiender. Det är en lite märklig omstart på en märklig icke-serie (ett Prey 2 påbörjades med lades ner). Däremot är det ett himla bra spel, som har mer gemensamt med System Shock, Bioshock, Half-Life och Deus Ex än med original-Prey.

I rollen som Morgan Wu har du en sjuhelvetes usel dag på jobbet, när allt du tror är sant kraschar omkring dig och du vaknar upp på en rymdbas utan att förstå vad du gör där eller varför det ligger döda människor överallt. För att överleva behöver du omgående börja experimentera med det smarta och roliga spelsystemet, som låter dig skapa ditt eget sätt att spela.

Om du bara behandlar Prey som en standardshooter så blir inte upplevelsen så givande, för det är inte vad spelet är. Istället behöver du sätta dig in i vilka förmågor som finns att tillgå och välja att uppgradera de som hjälper dig att ta dig fram på basen och besegra fiender på det sätt som passar dig bäst. Vill du göra med skada med skjutvapen går det bra, men du kan också satsa på mer smygande, att hacka låsta dörrar eller varför inte psykiska krafter som låter dig skjuta eld och blixtar. Allra fyndigast är förmågan som låter dig imitera objekt. På så vis kan du gömma dig för fiender, eller ta dig in i små skrymslen, genom att förvandla dig till en liten mugg eller en bok och flaxa iväg längs golvet.

Dessutom är det en utmärkt pc-portning, vilket bör glädja alla datorspelare där ute. Prey förtjänar mer än att drunkna i den hårda konkurrensen den här galna spelvåren. Det är ett genuint underhållande rymdäventyr som gör roliga saker med familjära ingredienser.

Joakim Kilman