2017-05-05 06:00

2017-05-05 10:13

Dawn of War 3 – Kontroversiellt rymdkrig

SPEL: Strategi

Warhammer 40K: Dawn of War 3
Windows
Relic
Åldersmärkning: 16
Betyg:

Redan långt innan denna tredje del i den älskade Dawn of War-serien ens släppts har kriget rasat på internet. Ett ganska fånigt krig, men för de inblandade tydligen blodigt allvar. Bråket har gällt huruvida detta tredje spel borde vara mer expansivt och storslaget, som första spelet – eller mer fokuserat på små men starka trupper som det andra spelet.

Lösningen för anrika utvecklarna Relic har varit en kompromiss, där de blandat de två. Resultatet är snyggt och fläskigt, men inte alltid roligt att spela. Där föregångarna med sina många expansioner hade gedigna och roliga kampanjer, så är det enspelarupplevelse vi får i Dawn of War 3 mest utdragen och seg. Själva grundspelet är inte så pjåkigt, och det finns utrymme att leka med en relativt bred uppsättning trupper med olika specialförmågor. Men inramningen är oinspirerad, och jag förstår knappt vad det är jag kämpar för under uppdragen, annat än att vinna i största allmänhet.

I multiplayer finns inte det problemet, förstås. Där har det alltid bara handlat om att vinna, och ett slätstruket narrativ och oinspirerad uppdragsdesign spelar inte in på samma sätt. Även flerspelarläget är kontroversiellt, dock, då utvecklarna bara inkluderat ett enda spelläge vid release. Det spelläget är dessutom inspirerat av spel som League of Legends och Dota 2, och den sortens spel. Inte nödvändigtvis vad fansen vill ha, och inte alla gånger en smidig lösning på den grundmekanik som Dawn of War 3 bjuder på. Det blir mer än lovligt rörigt emellanåt när du ska hålla reda på alla trupper och specialförmågor. Men det är också en vanesak.

Om man struntar i att Dawn of War 3 inte riktigt lever upp till sina föregångare, och dessutom retar fans med en del misstag med den älskade lore som Warhammer 40K bygger på, så är det ändå ett habilt och välgjort strategispel. Det går bara inte att räkna med att man kommer att gilla det bara för att man älskade föregångarna. Trevligt med försök till nytänk, även om inte allt träffar riktigt rätt.

Joakim Kilman

Redan långt innan denna tredje del i den älskade Dawn of War-serien ens släppts har kriget rasat på internet. Ett ganska fånigt krig, men för de inblandade tydligen blodigt allvar. Bråket har gällt huruvida detta tredje spel borde vara mer expansivt och storslaget, som första spelet – eller mer fokuserat på små men starka trupper som det andra spelet.

Lösningen för anrika utvecklarna Relic har varit en kompromiss, där de blandat de två. Resultatet är snyggt och fläskigt, men inte alltid roligt att spela. Där föregångarna med sina många expansioner hade gedigna och roliga kampanjer, så är det enspelarupplevelse vi får i Dawn of War 3 mest utdragen och seg. Själva grundspelet är inte så pjåkigt, och det finns utrymme att leka med en relativt bred uppsättning trupper med olika specialförmågor. Men inramningen är oinspirerad, och jag förstår knappt vad det är jag kämpar för under uppdragen, annat än att vinna i största allmänhet.

I multiplayer finns inte det problemet, förstås. Där har det alltid bara handlat om att vinna, och ett slätstruket narrativ och oinspirerad uppdragsdesign spelar inte in på samma sätt. Även flerspelarläget är kontroversiellt, dock, då utvecklarna bara inkluderat ett enda spelläge vid release. Det spelläget är dessutom inspirerat av spel som League of Legends och Dota 2, och den sortens spel. Inte nödvändigtvis vad fansen vill ha, och inte alla gånger en smidig lösning på den grundmekanik som Dawn of War 3 bjuder på. Det blir mer än lovligt rörigt emellanåt när du ska hålla reda på alla trupper och specialförmågor. Men det är också en vanesak.

Om man struntar i att Dawn of War 3 inte riktigt lever upp till sina föregångare, och dessutom retar fans med en del misstag med den älskade lore som Warhammer 40K bygger på, så är det ändå ett habilt och välgjort strategispel. Det går bara inte att räkna med att man kommer att gilla det bara för att man älskade föregångarna. Trevligt med försök till nytänk, även om inte allt träffar riktigt rätt.

Joakim Kilman