2016-12-02 06:00

2016-12-02 12:07

Pokémon Moon - Fortfarande charmigt

Rollspel

Pokémon Moon
Nintendo 3DS
Åldersmärkning: 7
Betyg:

Efter den helt sanslösa sucéen med Pokémon Go har så klart varumärket Pokémon fått ett uppsving. Frågan är väl om det kan innebära förnyat intresse i huvudserien också. Jag uppskattade Pokémon X/Y, men det tog också några kliv i fel riktning. Dels var det för lätt, dels var det onödigt pratigt när man mest bara vill ut och leta fler charmerande kreatur.

Nya Sun och Moon har samma motor, och även mestadels samma brister. Framför allt är det på tok för lite nytt, även om utvecklarna försökt sig på lite nya bossmonster och nya attacker kallade z-moves.

Men överlag är detta precis samma sak som vanligt. Ut och samla nya och gamla små pokémons och utforska färgglada miljöer efter föremål. Men grafiskt är det ganska trist, just på grund av de odetaljerade och opersonliga miljöerna. Alla små monster är sötare och mer välanimerade än någonsin, men allt omkring dem är ganska slätstruket, inklusive de mänskliga karaktärerna. Tyvärr kan inte människorna hålla truten heller. Redan från start babblas det konstant om just ingenting, mestadels påpekar alla hur härligt det är att samla pokémons, och hur fint det är på Alola – platsen spelet utspelar sig.

Ju mer story och ju mer det ska förklaras i ett Pokémon-spel, desto mindre köper jag konceptet. Det fungerar bäst om man ignorerar alla frågor, och de fattiga försökten till intrigmakande, och bara fokuserar på sitt monstersamlande. Då är Pokémon Moon (eller Sun om du nu väljer den utgåvan) fortfarande ett charmigt litet rollspel. Dessutom är det bitvis lite mer utmanande än de alldeles för enkla föregångarna, vilket är välkommet. Och till skillnad från Go kan man sitta stilla medan man letar nya små kreatur, dessutom. Stort plus där för oss lata individer.

Joakim Kilman

Efter den helt sanslösa sucéen med Pokémon Go har så klart varumärket Pokémon fått ett uppsving. Frågan är väl om det kan innebära förnyat intresse i huvudserien också. Jag uppskattade Pokémon X/Y, men det tog också några kliv i fel riktning. Dels var det för lätt, dels var det onödigt pratigt när man mest bara vill ut och leta fler charmerande kreatur.

Nya Sun och Moon har samma motor, och även mestadels samma brister. Framför allt är det på tok för lite nytt, även om utvecklarna försökt sig på lite nya bossmonster och nya attacker kallade z-moves.

Men överlag är detta precis samma sak som vanligt. Ut och samla nya och gamla små pokémons och utforska färgglada miljöer efter föremål. Men grafiskt är det ganska trist, just på grund av de odetaljerade och opersonliga miljöerna. Alla små monster är sötare och mer välanimerade än någonsin, men allt omkring dem är ganska slätstruket, inklusive de mänskliga karaktärerna. Tyvärr kan inte människorna hålla truten heller. Redan från start babblas det konstant om just ingenting, mestadels påpekar alla hur härligt det är att samla pokémons, och hur fint det är på Alola – platsen spelet utspelar sig.

Ju mer story och ju mer det ska förklaras i ett Pokémon-spel, desto mindre köper jag konceptet. Det fungerar bäst om man ignorerar alla frågor, och de fattiga försökten till intrigmakande, och bara fokuserar på sitt monstersamlande. Då är Pokémon Moon (eller Sun om du nu väljer den utgåvan) fortfarande ett charmigt litet rollspel. Dessutom är det bitvis lite mer utmanande än de alldeles för enkla föregångarna, vilket är välkommet. Och till skillnad från Go kan man sitta stilla medan man letar nya små kreatur, dessutom. Stort plus där för oss lata individer.

Joakim Kilman