Guns n' Roses – Dumstrut till de som tvivlat
Rock
(Universal)
;)
Så här ligger det till. Chinese Democracy är ett kompromisslöst mellanfinger
till en hel bransch och mitt i cirkusen står W.Axl Rose. Att det råkar stå
Guns 'n Roses på omslaget är oväsentligt, Chinese Democracy är helt och
hållet Axl's skapelse. Hans spöke, monster och, ibland, värsta mardröm.
Frontmannen har ju trots allt spenderat en tredjedel av sitt liv med att
skapa denna best.
Chinese Democracy är ingen ny Appetite for destruction, en sådan platta kan
bara göras av hungriga rännstensungar. Däremot är den en naturlig uppföljare
till de sexton år gamla Use your illusion-plattorna. Svulstigheten från
November Rain, Don't cry och Civil War känns igen i så gott som samtliga
spår och håller man Queen som personliga favoriter finns det mycket att
hämta på Chinese Democracy.
Några höjdpunkter tagna i skrivandets hetta: There was a time, en lång episk
låt som inleds med mossiga ljudloopar för att sedan övergå till en
storslagen och bombastisk pärla med ett välsignat gitarrsolo, en låt att
älska för evigt. Catcher in the rye, stora arrangemang, mycket piano och
läckra gitarrer. Riad N'the Bedouins, vass stänkare med simpel refräng och
ett gitarrsolo som hämtat från Appetite-tiden. Madagascar, har spelats live
i flera år och är uppbyggd runt mängder av stråkar och blås. Shackler's
Revenge, rapp upptempolåt med rivig refräng, plattans mest hittiga låt och
dessutom den enda Axl inte varit med och skrivit musiken till.
Chinese Democracy saknar omedelbara hits, men det har å andra sidan inte Axl
skrivit sedan Sweet child o mine. De låtar som tagit fart på världens listor
har alla ansetts som för långa eller för svåra för singelformatet. Samtliga
har visat sig bli klassiker. Huruvida Chinese Democracy innehåller samma
råstyrka – jag anser att potential finns hos en handfull av låtarna.
En sak som i alla fall är bergsäker är att olyckskorparna som förutspått ett
totalt magplask lär få gå med dumstrut ett bra tag framöver.
Jonathan Strandlund
