Marduk - Sylvass kyla
Black metal
Marduk – Serpent Sermon (Century media)
Tolv album om att piska Jesus så hårt och länge som möjligt. Det är Marduks facit under sin snart tolvåriga karriär. Jag gillar kontinuitet och imponeras av hur många texter bandet mäktat med i sin jordliga jakt på kristendomen och dess fanclub.
Serpent sermon är uppföljaren till hyllade Wormwood och lämnar inte dess formtopp. Treudden är fortfarande sylvass.
I sakralt inramade Temple of decay hämtar Marduk inspiration från ljudet ur gotiska munkkloster och karvar fram ett sound som självaste Dracula skulle somna sött till. Så kyligt. Så totalt nedsläckt. Den lugnt gungade mässan är albumets svarta får som annars är fyllt till brädden av blixtsnabb black metal där ondska, mörker och demoniskt väsande från sångaren Mortuus utgör själva stommen. Avslutande sjuminutspsalmen World of blades lämnar visserligen luckor för återhämtning, men då handlar texten istället om något så stressande som knivblad som klyver kroppar.
Jonathan Strandlund






























































