Blue for two - 37 minuters frihet
Rock
Blue for two Tune the piano, hand me a razor (Kning disk/Playgound)
;)
Har Tarantino en Pulp Fiction-uppföljning på gång? Det borde han för Blue for two är tillbaka efter 14 år med soundtracket. Jag kan tänka mig ett antal stiliserade mord, iskalla oneliners och karaktärer försjunkna i droger gestaltas till de tio låtarna.
Nu hör jag till det svårartade fågelsläktet som inte flaxar och gör looper åt Tarantinos våldsromantik. Däremot är jag väldigt lättfotad när det kommer till improviserad bluesrock som bjuder upp till dans och drinkar på hög fot.
Freddie Wadling och Henryk Lipp har tillsammans med Christoffer Berg och vänner återigen skapat under fria former och jag älskar det de gör. Därför att det är just fritt, men inte alltid lättlyssnat.
Wadlings röst fortsätter fascinera med sin rostiga klarhet och Lipps uppfinningsrikedom är hänförande och berusande på ett Tom Waits-sätt. Förutom nyskrivna egna låtar tolkar de Larry Fischer och Bo Didley i tung rock'n'rollanda och gör en galen John Mayallcover. Teckningar på skivans ”cover” står Freddie själv för. Mer av dem kan man se i Borås från och med lördag.
Anna Sims
