2017-09-08 06:00

2017-09-08 06:00

Integrity - Dwid vägrar att sitta fint

Metal

Integrity
Howling for the nightmare shall consume
(Relaps Records)
Betyg:

Det känns som Integrity alltid funnits och med sin svårdefinierade och aviga approach lämnat ett svärtat avtryck. Det startade i Cleveland 1988 och nästan trettio år senare vägrar frontmannen Dida Hellin fortfarande att sitta fint.

Howling for the nightmare shall consume är ett konceptuellt porträtt av Armageddons slutgiltiga fas och skivan har en egocentrisk tilltalston. Dwid Hellions filosofiska och expressionistiska tentakler omsluter skapelsen och stundtals blir det riktigt känslosamt i det mörka.

De dynamiska utsvängningarna är tillsammans med det estetiska mörkret plattans absoluta styrka. Integrity har skalat bort viss kärvhet, men tro inte att de är här för kompromissa. Bandet är som skatan du inte du vill ha vid fågelbordet. Din första tanke är skata försvinn, men tittar du bortom det där vardagligt bekanta så inser du att fågeln kanske är den vackraste pippin av dem alla. Det är bara dess anarkistiska uppförande som stör.

Bästa låt: Serpent of the crossroads

Jesper Löfvenborg

Det känns som Integrity alltid funnits och med sin svårdefinierade och aviga approach lämnat ett svärtat avtryck. Det startade i Cleveland 1988 och nästan trettio år senare vägrar frontmannen Dida Hellin fortfarande att sitta fint.

Howling for the nightmare shall consume är ett konceptuellt porträtt av Armageddons slutgiltiga fas och skivan har en egocentrisk tilltalston. Dwid Hellions filosofiska och expressionistiska tentakler omsluter skapelsen och stundtals blir det riktigt känslosamt i det mörka.

De dynamiska utsvängningarna är tillsammans med det estetiska mörkret plattans absoluta styrka. Integrity har skalat bort viss kärvhet, men tro inte att de är här för kompromissa. Bandet är som skatan du inte du vill ha vid fågelbordet. Din första tanke är skata försvinn, men tittar du bortom det där vardagligt bekanta så inser du att fågeln kanske är den vackraste pippin av dem alla. Det är bara dess anarkistiska uppförande som stör.

Bästa låt: Serpent of the crossroads

Jesper Löfvenborg