2017-04-21 06:00

2017-04-21 06:00

Kendrick Lamar - Fritt, självklart och mästerligt

Hip hop

Kendrick Lamar
Damn
(Universal)
Betyg:

Kendrick Lamar har satt sin egen ribba nästan smärtsamt högt. Hur följer man ens upp Good kid, maad city? Lamar gjorde det med den äran i den mustiga och krävande men ständigt givande To pimp a butterfly. Till och med Untitled remastered, som var en bunt osläppta outtakes från Butterfly-skivan var helt oemotståndligt.

På Damn tar Kendrick Lamar avstamp i socialt medveten 70-talssoul och tar ännu ett fascinerande kliv framåt i sin karriär. Det är kanske inte riktigt fullt lika medryckande och hypnotiskt som föregångarna, men det är mest på grund av att han satt den där ribban så fruktansvärt högt. Damn är nämligen full av fenomenal, själfull hip hop som pendlar mellan återhållsamt ilsket, ångestfyllt berättande som i DNA, och mjukare jazztoner i mer drömska spår som Yah. Det är en oerhört ambitiös skiva som Lamar ändå lyckas få att låta så självklar. Sättet han så självklart rör sig mellan olika tonlägen och influenser är, så klart, fullständigt mästerligt.

Bästa låt: DNA

Joakim Kilman

Kendrick Lamar har satt sin egen ribba nästan smärtsamt högt. Hur följer man ens upp Good kid, maad city? Lamar gjorde det med den äran i den mustiga och krävande men ständigt givande To pimp a butterfly. Till och med Untitled remastered, som var en bunt osläppta outtakes från Butterfly-skivan var helt oemotståndligt.

På Damn tar Kendrick Lamar avstamp i socialt medveten 70-talssoul och tar ännu ett fascinerande kliv framåt i sin karriär. Det är kanske inte riktigt fullt lika medryckande och hypnotiskt som föregångarna, men det är mest på grund av att han satt den där ribban så fruktansvärt högt. Damn är nämligen full av fenomenal, själfull hip hop som pendlar mellan återhållsamt ilsket, ångestfyllt berättande som i DNA, och mjukare jazztoner i mer drömska spår som Yah. Det är en oerhört ambitiös skiva som Lamar ändå lyckas få att låta så självklar. Sättet han så självklart rör sig mellan olika tonlägen och influenser är, så klart, fullständigt mästerligt.

Bästa låt: DNA

Joakim Kilman