2017-07-13 22:38

2017-07-13 22:39

Fullt ös med Miss Li

RECENSION

VAD? Miss Li
VAR? Nöjesfabrikens innergård, Karlstad
Publik: cirka 450
Betyg:

Äntligen står Miss Li på scenen i Karlstad igen. Som vanligt är det ett färgglatt energiknippe som dyker upp bland de svartklädda killarna i bandet. Och kanske är det även det som är ovanligt.

Hur många är det som kan fortsätta med att vara färgsprakande och egna trots framgången. Det bjuds på soul, jazz, rag-time, reggae och indiepop och allt där emellan, och det är inte många som kan röra sig så friktionsfritt mellan olika genrer som Miss Li. Nya låtarna, till exempel reggaeinfluerade Bonfire, smälter in utan problem i kvällens utbud, och publiken är med på varenda textrad.

Det märks att det är en mer fokuserad artist som står på scenen, om man jämför med för några år sedan. Samma ös, samma driv, samma hjärta och smärta pumpar ut från scenen, men det är mer riktat och inkluderande. Miss Li är verkligen i sitt esse när hon får ta en låt och smyga i gång för att sedan låta den fullkomligen explodera, som i Pugh Rogefeldts Här kommer natten eller Oh boy.

Däremot väljer hon i kväll att göra ballad av I heard of a girl, vilket gör att texten kommer fram på ett helt nytt sätt. Det är bråddjup sorg och smärta över den ungdom som känner sig som ensammast.

Men, övervägande gäller det fullt ställ i kväll, och det är nästan en och en halv timmes studsande, krängande, viskande, vrålande och bindgalen eufori. Miss Li pratar med publiken om stort och smått; från hur Love hurts kom ur ”ett enda långt PMS-utbrott” till vad man gör i Karlstad egentligen. Bitvis känns det som man bjudits med hem till Miss Li och hennes kompisar. Ibland sjunger hon fel, och skrattar bort det, och ibland ber hon publiken hjälpa henne med texten eftersom hon ”aldrig kan komma ihåg texten”. Men vad gör det, när det görs med värme.

Självklart måste även covern på Olle Ljungströms Nåt för dom som väntar vara med på kvällens spellista, och det blir mer än stämningsfullt när ett godståg åker förbi i solnedgången bakom scenen till tonerna av den desperata låten.

Extranumren vill aldrig ta slut, och till slut väljer Miss Li att gå ner från scenen, ut i publiken och springa runt på tegelmuren inne på innergården, springa längst bort till de som står längst bak och vråla You could have it (so much better without me) tillsammans med publiken. Nej, vi kunde inte ha det bättre utan dig, Linda.

 

? Åldersspannet på publiken är bland det bredaste jag sett. Det är de som säkerligen närmar sig 80-årsstrecket, såväl som 20-åringar. Det är det heller inte många artister som kan stoltsera med.

! Jag vill veta vart Miss Li köpt vartenda plagg hon har på sig. Snacka om stilikon.

Äntligen står Miss Li på scenen i Karlstad igen. Som vanligt är det ett färgglatt energiknippe som dyker upp bland de svartklädda killarna i bandet. Och kanske är det även det som är ovanligt.

Hur många är det som kan fortsätta med att vara färgsprakande och egna trots framgången. Det bjuds på soul, jazz, rag-time, reggae och indiepop och allt där emellan, och det är inte många som kan röra sig så friktionsfritt mellan olika genrer som Miss Li. Nya låtarna, till exempel reggaeinfluerade Bonfire, smälter in utan problem i kvällens utbud, och publiken är med på varenda textrad.

Det märks att det är en mer fokuserad artist som står på scenen, om man jämför med för några år sedan. Samma ös, samma driv, samma hjärta och smärta pumpar ut från scenen, men det är mer riktat och inkluderande. Miss Li är verkligen i sitt esse när hon får ta en låt och smyga i gång för att sedan låta den fullkomligen explodera, som i Pugh Rogefeldts Här kommer natten eller Oh boy.

Däremot väljer hon i kväll att göra ballad av I heard of a girl, vilket gör att texten kommer fram på ett helt nytt sätt. Det är bråddjup sorg och smärta över den ungdom som känner sig som ensammast.

Men, övervägande gäller det fullt ställ i kväll, och det är nästan en och en halv timmes studsande, krängande, viskande, vrålande och bindgalen eufori. Miss Li pratar med publiken om stort och smått; från hur Love hurts kom ur ”ett enda långt PMS-utbrott” till vad man gör i Karlstad egentligen. Bitvis känns det som man bjudits med hem till Miss Li och hennes kompisar. Ibland sjunger hon fel, och skrattar bort det, och ibland ber hon publiken hjälpa henne med texten eftersom hon ”aldrig kan komma ihåg texten”. Men vad gör det, när det görs med värme.

Självklart måste även covern på Olle Ljungströms Nåt för dom som väntar vara med på kvällens spellista, och det blir mer än stämningsfullt när ett godståg åker förbi i solnedgången bakom scenen till tonerna av den desperata låten.

Extranumren vill aldrig ta slut, och till slut väljer Miss Li att gå ner från scenen, ut i publiken och springa runt på tegelmuren inne på innergården, springa längst bort till de som står längst bak och vråla You could have it (so much better without me) tillsammans med publiken. Nej, vi kunde inte ha det bättre utan dig, Linda.

 

? Åldersspannet på publiken är bland det bredaste jag sett. Det är de som säkerligen närmar sig 80-årsstrecket, såväl som 20-åringar. Det är det heller inte många artister som kan stoltsera med.

! Jag vill veta vart Miss Li köpt vartenda plagg hon har på sig. Snacka om stilikon.

  • Mas Karin Gustafsson