2017-04-09 11:37

2017-04-09 11:45

Varmt och engagerat med Andersson Wij

KONSERT

Tomas Andersson Wij
Plats: Kulturhuset Kil Arena, Kil
Publik: 220
Betyg:

Efter ett hyllat tv-program och en tjock volym med samlade intervjuer från det journalistiska uppdraget är Tomas Andersson Wij under våren ute och möter sin musikaliska publik igen. Han har ingen ny skiva i ryggen, den kommer först senare i år, så i stället kan han fokusera på att mer fritt plocka sånger och bygga en historia. Urvalet sträcker sig ända från debutskivan Ebeneser 1998 fram till senaste singeln som kom för ett par veckor sedan, den alldeles utmärkta Jag nådde aldrig riktigt fram till dig.

Med sig på denna turné har han Anders Stenberg från Deportees på gitarr och Karlstad-bördige Jesper Nordenström på klaviatur. Det är en sättning som fungerar riktigt bra och ger lagom tyngd till Wijs i grunden rätt sköra sånger; musiken förstärker orden utan att någonsin skymma.

Laddade texter

Wijs journalistiska ådra märks i texterna som är laddade med stämningar, referenser och känslor. Ibland handlar det uppenbarligen om honom själv och hans släkt, som i bitterljuva Sturm und drang och den vackra So long, som utvecklar sig till en av kvällens höjdpunkter. Andra gånger handlar det om landet och vad som händer här. Inledande Vi får dö en annan dag känns med sitt både mörka och hoppfulla budskap som en direkt kommentar till händelserna i Stockholm dagen före. Ibland kan det nästan bli för sentimentalt men Wij lyfter alltid blicken i rätt tid för att det inte ska gå över gränsen - det handlar inte bara om att se tillbaka, utan också om att gå vidare. Till denna balans bidrar ett engagerat mellansnack fullt av självdistans som gör att kvällen blir en berättelse och inte bara en knippe låtar han river av.

Överraskningar

Konserten är den sista på denna del av turnén och det bjuds på en del överraskningar, bland annat en liten Värmlandshörna med Värmlands indianer och Spår, sången om Wijs farfars far som var chaufför åt patron De Geer i Lesjöfors. Under Värmlandshörnan får han sällskap på scenen av gitarristen Mattias Perez från Karlstad som också förgyller en stämningsfull Gör nånting vackert.

Med tjugo år och nio skivor sånger i bagaget är det en varm och fokuserad bild av läget han ger denna kväll i Kil. Publiken sitter andäktigt tyst i över två timmar, fast det är lördag. Det är ett betyg så gott som något.

Efter ett hyllat tv-program och en tjock volym med samlade intervjuer från det journalistiska uppdraget är Tomas Andersson Wij under våren ute och möter sin musikaliska publik igen. Han har ingen ny skiva i ryggen, den kommer först senare i år, så i stället kan han fokusera på att mer fritt plocka sånger och bygga en historia. Urvalet sträcker sig ända från debutskivan Ebeneser 1998 fram till senaste singeln som kom för ett par veckor sedan, den alldeles utmärkta Jag nådde aldrig riktigt fram till dig.

Med sig på denna turné har han Anders Stenberg från Deportees på gitarr och Karlstad-bördige Jesper Nordenström på klaviatur. Det är en sättning som fungerar riktigt bra och ger lagom tyngd till Wijs i grunden rätt sköra sånger; musiken förstärker orden utan att någonsin skymma.

Laddade texter

Wijs journalistiska ådra märks i texterna som är laddade med stämningar, referenser och känslor. Ibland handlar det uppenbarligen om honom själv och hans släkt, som i bitterljuva Sturm und drang och den vackra So long, som utvecklar sig till en av kvällens höjdpunkter. Andra gånger handlar det om landet och vad som händer här. Inledande Vi får dö en annan dag känns med sitt både mörka och hoppfulla budskap som en direkt kommentar till händelserna i Stockholm dagen före. Ibland kan det nästan bli för sentimentalt men Wij lyfter alltid blicken i rätt tid för att det inte ska gå över gränsen - det handlar inte bara om att se tillbaka, utan också om att gå vidare. Till denna balans bidrar ett engagerat mellansnack fullt av självdistans som gör att kvällen blir en berättelse och inte bara en knippe låtar han river av.

Överraskningar

Konserten är den sista på denna del av turnén och det bjuds på en del överraskningar, bland annat en liten Värmlandshörna med Värmlands indianer och Spår, sången om Wijs farfars far som var chaufför åt patron De Geer i Lesjöfors. Under Värmlandshörnan får han sällskap på scenen av gitarristen Mattias Perez från Karlstad som också förgyller en stämningsfull Gör nånting vackert.

Med tjugo år och nio skivor sånger i bagaget är det en varm och fokuserad bild av läget han ger denna kväll i Kil. Publiken sitter andäktigt tyst i över två timmar, fast det är lördag. Det är ett betyg så gott som något.

  • Per Wiker

! Det är ett angenämt lyxproblem att sakna låtar som inte fick plats.

? Visst har väl ändå Tomas Andersson Wij en liten roman i sig?