Weeping Willows – "Då är jag såld. Igen."
RECENSION
Musik som värmer med sin inkännande, varma förståelse för de stora gesternas känslolägen. Eller med andra ord – musik för de som vet hur det är att tycka lite för mycket synd om sig. Trots detta fungerar Weeping Willows utmärkt även en solig eftermiddag i juli, ska det visa sig.
Det mer än tio år sedan jag senast såg Carlsson och hans manskap live. Jag hade ingen aning om att jag saknade dem, men spelningen på den gemytliga teaterscenen visar om inget annat just detta. Jag trodde att jag hade tröttnat på dem för alltid. Men icke.
Visserligen är det deras smäktande klassiker som fungerar bäst. Låtar som Touch me, där Weeping Willows låter mer The Smiths än Roy Orbison, är inte lika gripande. I slutändan gör det inte så mycket, även om det är tydligt var bandets styrka ligger.
Det slutgiltiga beviset för detta kommer på slutet, när man rullar ut en fin cover på ovan nämnde Orbisons In dreams. Då är jag såld. Igen.
Putte i Parken 2012
Teaterscenen
(torsdag)
