Graveyard – "Känns på riktigt"
PUTTE I PARKEN
Inte konstigt att materialet sitter som en skräddarsydd kostym. Graveyard befinner sig djupt nere i rockens mylla där trender spelar mindre roll och lirar rock som tål att tänjas i en evighet. Gitarr, bas, trummor – allt med vidöppna spjäll och helt lössläppta från mallar, intryckt i Gravyards musikaliska tempel.
Uncomfortably numb blir en diabolisk natthymn som vildvittrorna kadaverfestar till och Aint fit to live here blir snabbare för varje gång. Som sig bör när man lämnar utrymme för improvisation. Hisingen blues larmar högre än sjuttiotalets samlade verk och när trummisen äntligen får hämta andan har jag bara ett fånigt flin på läpparna.
Låten är en uppvisning i fenomenalt riffande och den tidlösa inramningen är en skön kontrast till mediabrusets annars så ansiktslösa artister. Graveyard känns på riktigt och om tio år kommer de att spela tretimmarsset utan att själv vara medvetna om det. Så görs bra rock.
? Finns det verkligen ett behov av nya låtar
! Trumsetet glittrar som en skattkista
Sunstage
Onsdag
