Spelar på Putte i kväll. Foto: Marc Femenia
Ane Brun: "Jag tänker aldrig kring det jag spelar, analyserar aldrig"
NÖJE
I kväll äntrar Ane Brun scenen på PIP med sitt band som bland annat består av två trummisar. Hennes senaste skiva har lagt större fokus på rytmer, något som har gjort att hon kan släppa gitarren.
Publicerad: 2012-07-05 07:30 | Uppdaterad: 2012-07-06 11:47
LÄS OCKSÅ:
;)
Gillar sommaren men inte solen.
Foto: Pressbild [Förstora]
Foto: Pressbild [Förstora]
Ane Brun är en sommarmänniska, fast hon inte gillar solen. Varma brisar och sommarnätter är hon desto mer förtjust i.
Hon kommer från Molde på den norska västkusten, i höjd med Härnösand.
– Det var kärleken som förde mig till Sverige, berättar Ane Brun från sin lägenhet på Söder i Stockholm.
– Men det är över tio år sedan nu. När jag väl flyttat hit så fanns det ingen anledning att flytta härifrån.
Det går att skönja spår av norskan när hon pratar men hon är bra på att anpassa rösten efter den hon pratar med. Dialekter smittar gärna av sig, människor som har lätt ändrar språkmelodi är ofta väldigt musikaliska. Tonspråk som tonspråk.
– Ja, så är det. Jag pratar värmländska med min manager som är från Torsby. Det blir så av bara farten.
Född i Norge, bor i Sverige men sjunger på engelska. Det är inte bara i Ane Bruns två hemländer som hennes musik har slagit rot.
– Ljudvärlden i det engelska språket har alltid lockat och fascinerat mig. Det har alltid varit naturligt att skriva på engelska. Fast nu har jag faktiskt skrivit en låt på Molde-dialekt. Det är häftigt att höra den dialekten i musik. Även när jag skriver så försöker jag jobba utifrån hur orden låter, själva ljuden i orden. Jag leker med sounden på orden för att komma dit jag vill nå. Molde-dialekten är väldigt monoton, inte alls som Oslo-dialekt till exempel.
En låt på Molde-mål är klar, några till är på väg, men exakt vad de kommer att användas till vet hon inte i dagsläget. Hennes senaste skiva, som släpptes i Sverige i höstas lanseras nu i USA. Skivan beskriver hon som mer rytmbaserad än tidigare alster. Anledningen till det går att spåra till Ane Bruns bakgrund som gymnast.
– Jag ville röra mig mer på scenen, kunna dansa. Jag insåg det när jag började spela allt fler låtar utan min gitarr, ”vad fasen ska jag göra av händer och fötter, när jag inte håller i gitarren” tänkte jag. Men det är ju bara att dansa! Det hade jag faktiskt inte tänkt på (skratt). Jag började lite trevande under några konserter och nu dansar jag jättemycket! Och det känns väldigt naturligt för mig eftersom jag varit så aktiv med kroppen under mina tonår.
Var det jobbigt att släppa gitarren?
– Till en början. Jag och gitarren hade ju nästan växt samman efter alla år.
Du får ofta uppmärksamhet för ditt gitarrspel, vad utmärker din spelstil?
– Jag spelar väldigt ointelligent (skratt). Jag tänker aldrig kring det jag spelar, analyserar aldrig, är inte skolad. Det sker på intuition. Ibland väljer jag att ta ackord på ställen ingen annan skulle välja att ta dem, lite krångligt kanske men det är värt det om jag tycker att det låter bättre.
Vad skriver du först, gitarrfraserna eller sångmelodierna?
– Gitarren kommer först. Eller piano. Den senaste skivan har jag inte arrangerat i detalj kring gitarren utan mer använt gitarren som verktyg vid skrivandet. Nu har jag öppnat upp för andra arrangemang och då går det inte att gå runt och vara kär i gitarrfraser.
Första gången jag träffade dig stod du i ett tält för en gratistidning på Arvikafestivalen och spelade utan publik, det är en rejäl resa du gjort sedan dess.
– Ja, det har hänt jättemycket! En massa konserter och skivor. Bland det häftigaste är turnéerna med Peter Gabriel, både i Europa och USA, totalt har jag gjort runt 50 spelningar med honom. Det känns stort. Inspirerande och lärande. Det har gjort mig modigare.
Modigare, på vilket sätt?
– Självförtroende. Och så inser man att det kan hända stora, oväntade saker. Jag har blivit mer kaxig, på ett bra sätt. Det är en stor press att spela på jättearenor med en artist som Peter Gabriel. Vi spelade Don't give up i slutet på alla konserter och då tog jag Kate Bush roll i duetten. Det var väldigt utmanande. Det har gjort mig starkare.
När du gör en sådan sak 50 gånger, kan en sådan upplevelse någonsin kännas som vardag?
– Ja, det blir en rutin. Men roligaste formen av rutin såklart.
Du måste väl ha fjärilar i magen även den 46:e gången du gör det?
– Njae. Jag är inte en person som blir nervös när jag ska gå upp på scenen. Jag är väldigt hårt fokuserad på det jag ska göra. Jag och mina musiker påminner alltid varandra om att vi ska ha kul när vi är på scenen och att vi ska vara närvarande i stunden. Och inte försvinna i prestationsångest.
Du är engagerad i en rad miljöfrågor, bland annat genom projektet No more lullabies, hur tänker du kring samspelet mellan musik och politik?
– Jag försöker stödja saker om det känns rätt i magen. Jag har spelat i många sammanhang genom åren där det har känts naturligt att bidra. Alla människor har lika stort ansvar att göra något utifrån sina resurser.
Ane Brun med band spelar 19:15 på Teaterscenen.
Fakta
Ane Brun
Född 1976 i Molde, numera bosatt i Stockholm.
Albumdebuterade 2003 med Spending time with Morgan. Den sensate skivan It all astarts with one släpptes i höstas.
Fakta
"Jag var sporttjej"
Ett festivalminne:
– Första året jag var på Hultsfred så hade jag bott i Sverige ett år och hade aldrig hört talas om dansband. Så scenen som hette Dansbanan trodde jag på fullt allvar hette Dansbananen! Jag trodde tills jag kom dit nästa år och hade bott i Sverige lite längre.
Om att hitta sin röst:
– Min mamma spelade mycket jazz när jag var liten. Jag minns min första riktiga konsertupplevelse, alltså när jag verkligen kända att jag njöt av musiken. Det var på en festivalkonsert med Herbie Hancock. Då var jag runt åtta eller nio. Jag och min brorsa fick lyssna på familjens stora skivsamling hela vår uppväxt så vi har alltid haft musik nära. Mamma sjöng jämt hemma och det tog jag till mig. Men det var först i vuxen ålder som jag insåg att jag kunde sjunga för att andra ville lyssna. Den kopplingen var inte självklar för mig. Jag var sporttjej. Jag upptäckte min röst först när jag började spela gitarr. Innan jag satsade på min musik var jag en riktig studieråtta, pluggade jurydik,spanska och litteraturvetenskap bland annat.
Nöjen & evenemang
Hillringsberg: Hillringsbergs Folkets Park
Arvika: Arvika Konsthall Storgatan 22
Se annons: Se annons
Karlstad: Wermland Opera
Bäckhammar, Klässbol, Sillerud, Karlstad, Västra Ämtervik: .
Karlstad: Karlstad CCC
Karlstad: Karlstads kommun
....: Nysäters Buss AB
Skoghall: Karlstad Hammarö Auktionsverk
